På Gleerups i Lund arrangerade PK Södra i måndags ett panelsamtal om Panamadokumentens avslöjanden om grävande journalistik och skattefuskande företag och privatpersoner. På bilden från vänster: Åke Pettersson, Nils Hansson, Pia Rehnquist och Svante Weyler.
Ett halvår har gått sedan den där kvällen den 3 april i år, precis klockan 20, svensk tid. Då offentliggjordes ett års hemligt arbete med de så kallade Panamadokumenten. Bortåt 400 journalister från 80 länder hade gått igenom så mycket man förmått av ett väldigt och svindlande material som läckt från den obskyra avdokatbyrån Mossack Fonseca i Panama. Det handlade om 11,5 miljoner dokument, vilket motsvarar 40 000 böcker eller mer.
Två tyska journalister på Süddeutsche Zeitung var de första som fick tillgång till historiens hittills största läcka, Bastian Obermayer & Fredrik Obermaier. Nu kommer deras bok, Panamadokumenten, på svenska.
På måndagskvällen arrangerade Publicistklubben Södra ett panelsamtal på Akademibokhandeln/Gleerups i Lund om Panamadokumenten utifrån den nya boken.
Svante Weyler, förläggaren som gett ut Panamadokumenten, betonade att trots den väldiga läckan är det bara en bråkdel av skattesvindlande olagligheter som avslöjats.
– På global nivå handlar det om otroliga summor. Man har beräknat att 11 procent av alla världens kapitaltillgångar hanteras av olagliga brevlådeföretag. Av dem har Mossack Fonseca på sin höjd fem procent.
Weyler nämnde ett konkret exempel som berörde honom särskilt.
– I det lilla afrikanska landet Guinea upptäcktes stora järnmalmsfyndigheter. En israelisk diamanthandlare lyckades komma över koncessionen och sålde den snabbt vidare, för ett belopp som motsvarar dubbla Guineas statsbudget.
Panamadokumenten ledde till att den isländske statsministern tvingades lämna sin post och till att Nordeas ljusskygga affärer i välorganiserad skatteflykt blottades. Men Svante Weyler är övertygad om att affärerna fortsätter.
– Om Nordea tidigare krävde 20 miljonerskonton för att lyfta på luren till kontoret i Luxemburg som sköter de här affärerna för att skapa ett hemligt konto i Panama har gissningsvis tröskeln höjts till 100-miljonerskonton.
Den nämnda boken innehåller ett extra kapitel, skriver av SVT:s Uppdrag gransknings Sven Bergman och Joachim Dyfvermark om hur Islands statsminister tvingades avgå och om UG:s speciella arbete med att visa hur Nordea hjälper förmögna kunder att undvika att betala skatt.
På plats i Lund finns Nils Hansson, chef för Uppdrag Granskning. Han berättar om hur man fick till stånd en intervju med Islands statsminister med en falsk förespegling att samtalet skulle handla om efterdyningarna till Islands ekonomiska kris 2008.
– Så här efteråt måste jag tillstå att vi använde en lögn som arbetsmetod. Men det var enda sättet att få statsministern att ställa upp. Och i det här fallet menar jag att ändamålet helgade medlen. Jag hade räknat med att vi skulle få kritik. Två minuter efter intervjun ringde statsministerns närmaste man och krävde att vi skulle förstöra materialet. Men när intervjun sändes gick islänningarna man ur huse och kastade ägg på parlamentet.
Tre dagar efter det att intervjun sänts avgick den isländske statsministern.
De 400 journalisterna bakom Panamadokumenten ingick alla i det privatfinansierade grävande nätverket ICIJ, The International Consortium of Investigative Journalists, som möjliggjorde Panamadokumentens avslöjanden.
Sydsvenskans chefredaktör Pia Rehnquist i panelen fick i sammanhanget frågan hur HD/Sydsvenskans grävande reportrar kan arbeta i tider av kraftiga nedskärningar och ekonomiska problem.
– HD/SDS har i dag sex reportrar i ett grävnav, som också samarbetar med andra på redaktionen.
Hur viktig är den grävande journalistiken för tidningarna, undrade Åke Pettersson, tidigare mångårig programledare för SR:s Vår grundade mening, som ledde kvällens debatt.
– Den är avgörande viktig både för ett välfungerande samhälle och för att medier med ett unikt material ska kunna hävda sig. Vi värnar om den grävande journalistiken, fortsatte Pia Rehnquist.
Svante Weyler nämnde som ett bekymmersamt exempel brittiska The Guardian, som har en av de viktigaste grävande redaktionerna i världen, men som ändå inte får ekonomin att gå ihop. Och ändå är det världens mest besökta tidningssajt.