DocLounge i Helsingborg visade i onsdags danske Jakob Gottschaus angelägna dokumentär Facebookistan på Tivoli.
”1,4 miljarder människor på jorden har ett Facebookkonto. Om Facebook vore ett land skulle det vara jordens största.”
I onsdags visades den danske filmaren Jakob Gottschaus dokumentär Facebookistan på Tivoli i Helsingborg, av DocLounge. Filmen är en svidande uppgörelse med Facebook. En gång födde FB drömmar om demokrati och spelade en roll vid revolutionen i Egypten, då Mubarak störtades, det som blev början till den kortlivade Arabiska våren.
I dag är Facebook något helt annat, ett toppstyrt, auktoritärt företag. Man utövar godtycklig censur utan yttrandefrihet. Det går inte att klaga på Facebooks beslut. Det finns inte ens en e-postadress för den som vill kontakta FB.
Företagets censurregler är godtyckliga. Sådant som amningsbilder och homosexuell kärlek är strängt förbjudet. En (kvinnlig) bröstvårta är i FB:s moralvärld en obscenitet.
Det sistnämnda ledde nyligen till att den klassiska Vietnambilden av en napalmdrabbad flyende flicka censurerades. Gamla (nakna) grekiska statyer censurerades.
Ett legalt politisk parti i Turkiet fick sin FB-sida nedsläckt, utan förklaring.
Efter filmen ställdes frågan till Jakob Gottschau (bilden ovan) hur han skulle kategorisera Facebook om det vore ett land?
– Kanske som Egypten under Mubarak. Mycket långt från att vara demokratiskt.
Just därför är filmens titel Facebookistan.
I landet Facebookistan är den 32-årige Mark Zuckerberg kejsare.
En nyckelfråga i filmen är hur företaget utövar censur. FB självt mörklägger och berättar ingenting om kriterier eller principer för sin censur.
Censuren verkställs inte mekaniskt av algoritmer utan av människor i ett globalt nätverk av lågavlönade.
– Det handlar om lågavlönade tredjevärldenjobb i länder som Marocko och Indien. De som anställs undertecknar avtal om total sekretess och sitter framför sina datorer där de följer ett flöde av bilder och filmer.
Under tre månader försökte filmteamet få fram uppgifter om FB:s principer för censuren. Företaget självt svarade aldrig på mejl. Till slut lyckades man hitta en enda person i hela världen, som med stor risk och med maskerat ansikte vågade berätta.
I filmen intervjuar Jakob Gottschau denne ende censor som berättar om sitt jobb. Det handlar närmast om modernt slavarbete. Ackordet är 40 000 bilder per timme, 28 sekunder per video. Resultatet är godtycklighet. Till bildgranskarna kommer lokala textgranskare i länder över hela världen.
Jakob Gottschau tror ändå på Facebooks grundprincip.
– Min förhoppning är att företaget får konkurrens av andra mera moderna sociala medier, som skyddar användarnas privatliv och värnar om reell yttrandefrihet.
Eller med filmen Facebookistans hemsidas formulering:
”Facebook är kanske det mest synliga symptomet på ett internet som blivit alltmer slutet och centraliserat, men det är också en social revolution som i sig bär en stark demokratisk möjlighet.”
Fotnot1: Detta är den första av två bloggar om Facebook, utifrån dokumentären Facebookistan.
Fotnot2: DocLounge inleddes med visningar av två kortfilmer. Först den kittlande Stövlarna, av Carin Bräck. Sedan helsingborgsfilmaren Bengt Roos tre minuter långa ”Rock Paper Scissors”, alltså Sten-Påse-Sax. Filmen är en kommentar till en scen ur Ingmar Bergmans Sjunde inseglet, 60 år efter det att originalet spelades in i Hovs hallar. Mot Bengt spelar som döden Keijo J Salmela. Happy end blev det, klippt i sten.
En aspekt som emellertid förbises här är att Facebook och även Twitter samt Google kopplade som de är till NSA sett ur ett visst perspektivt är ett mycket praktiskt övervakningsinstrument som ”dom” dagligen och varje sekund och faktiskt varje mikrosekund har stor nytta av.”Dom” får det s a s ”serverat” med minutiösa detaljer i realtid då det gäller varje liten Facebookare.Det är faktiskt möjligt att med ledning av detta sk system konstruera ”tidslinjer”-tredimensionella-för varje liten Facebookare och Twittrare och Googlare.Verkligen en innovation som får STASI att verka som ”kindergarten”.”Dom” kan göra roliga modeller som beskriver ”människomaterialets” reaktionssätt på opinionsbildande ”stimuli”.Skojig sysselsättning som ger hisnande insikter om ”människomaterialets” funktionssätt.Inte sant?I de dunkelt upplysta bergrummen sitter ”dom” kanske och betraktar de flimmrande skärmarna.Luftkonditioneringen susar diskret.Luften är lite instängd där.Använder ”dom” fuktgivande ögondroppar för att fräscha upp ögonen efter allt skärmstirrande?