Göran Greider vill ha oregelbundna flyktingamnestier till underjordiska flyktingar, som en praktisk och human lösning särskilt för barnfamiljer.

”Dags för Sverige att börja diskutera flyktingamnesti”, skrev Göran Greider i en ledare i tidningen ETC i veckan. Hans utgångspunkt är att 10 000-tals flyktingar lever underjordiskt i Sverige efter avslag på sin asylansökan. Deras villkor är miserabla. Många utnyttjas med uselt betalda arbeten och lever i ständig skräck för den svenska polisen, för att gripas och utvisas.

Barn drabbas särskilt av att leva i rädsla och kan ofta inte gå i skolan. Deras framtida integration i det svenska samhället försvåras efter år av extrem utsatthet.

Greider slår fast att ”skammen ligger på EU-nivå”. EU:s oförmåga att hantera flyktingkrisen är beklämmande och har gjort att många förlorat tilliten till organisationen.

I rader av europeiska länder lever nu miljoner papperslösa människor underjordiskt utan uppehållstillstånd.

Det talas i Sverige mycket nu om större polisinsatser och fler avvisningar.

Men kan det lösa problemet? Greider tror inte det. Därför för han fram idén om oregelbundet återkommande flyktingamnestier, där i all synnerhet barnfamiljer som levt många år i Sverige och ofta arbetar kollektivt beviljas uppehållstillstånd och medborgerliga och mänskliga rättigheter.

Han pekar på att tanken inte är enkel att realisera, när den normala rättsprocessen upphävs av en amnesti. Men fördelarna är så mycket större. Greider avslutar:

”Jag tror … på praktiska humana lösningar i nästan omöjliga lägen. Flyktingamnesti är en sådan.”