Debatten om yttrandefrihet i mediekrisens Sverige kom bort på bokmässan, där Aktuellt i stället lyfte fram pro-nazistiska Nya Tider när man ville diskutera ”yttrandefrihet”.
Yttrandefriheten är ett huvudtema på den pågående bokmässan i Göteborg, som uppmärksammar att den svenska tryckfrihetsförordningen fyller 250 år.
En lång rad seminarier har tagit upp yttrandefriheten ur olika aspekter. Men den kanske allra viktigaste kom i skymundan, yttrandefriheten i den accelererande mediekrisens Sverige.
Två år har gått sedan Bonniers och Sydsvenskan köpte Helsingborgs Dagblad, två krisande tidningsföretag blev ett, efter stora nedskärningar. Men krisen har fortsatt och fördjupats. Nyligen kom beskedet att 20 – 30 tjänster kan försvinna i ett sparpaket 2017, sedan printintäkterna minskat med ytterligare 15 procent.
Det innebär först och främst ytterligare försämrad lokal och regional journalistik i västra Skåne.
Konsekvenserna för demokratin är förödande.
I Helsingborg är den största redaktionen sedan länge den kommunala informationsavdelningen, som har uppdraget att sälja kommunen genom positiva ”varumärkesförstärkande” nyheter, som ett slags skattebetald PR-avdelning för de lokala makthavarna.
Ändå är situationen i Helsingborg och Malmö inte värst i Sverige.
I höst står två stora mediekoncerner i fokus, konkurshotade Stampen i Göteborg, som äger 14 tidningar varav sex dagstidningar, däribland Göteborgs-Posten, och Mittmedia som driver 28 dagstidningar runtom i landet. Båda är illa ute, med olika förutsättningar.
Mittmedia går fortfarande med vinst (137 miljoner 2015). Men på fullt allvar har man i företagets styrelse diskuterat att säga upp 422 av företagets 550 journalister, sluta att arbeta med traditionell nyhetsförmedling i dagstidningsform och övergå till gratistidningar med lättjournalistik och kommersiell framtoning.
När DN avslöjade planerna kom motstridiga uppgifter om hur pass allvarligt menade planerna var. I dag når Mittmedias dagstidningar dagligen drygt 860 000 tidningsläsare i 63 kommuner.
Om båda nämnda koncernernas tidningsutgivning inte överlever hamnar bortåt 1,5 miljoner läsare i medieskugga, utan tillgång till lokal nyhetsjournalistik. Konsekvenserna för demokratin och för det goda samhället är förödande.
Utvecklingen är en följd av digitaliseringen. Under mitten av 1800-talet grundades många dagstidningar i Sverige samtidigt som folkskolan introducerades. Svenskarna lärde sig läsa, allt fler läste tidningar, demokratiska partier växte fram.
I dag läser yngre generationer gratis nyheter på nätet, allt färre vill betala för papperstidningar eller för nyheter överhuvud. Allt fler annonsörer har övergått till egna digitala informationskanaler. Därmed försvinner stora delar av de intäkter som i snart två sekel varit en fungerande affärsmodell. De digitala intäkterna räcker – än så länge – knappast till att driva starka lokala nyhetsorganisationer. Antalet journalister har på några år minskat med över tusen. Journalist är inte längre något framtidsyrke.
Medieskuggan breder ut sig över landet – och demokratin hotas när allt färre granskar makten.
Detta missade bokmässan i stort. Och när SVT skulle belysa bokmässans tema gjorde man det i Aktuellt genom samtal med pronazistiska Nya Tiders chefredaktör Vávra Suk och vänsterhistorikern Henrik Arnstad.
I Medievärlden förfäras Isobel Hadley-Kamptz över att Aktuellt lyfter fram två meningsmotståndare, med förutsättningen att ”pro-nazister och kritik mot pro-nazister är lika mycket värt och sanningen någonstans mitt emellan”.
Det är just så SD har behandlats under en följd av år i SVT, med känt resultat. Nu träder riktiga nazister in i publicistikens finrum och det är inte bara häpnadsväckande utan förfärande, i all synnerhet som det sägs handla om ”yttrandefrihet”.