Den knutna näven är en symbol för motstånd mot övermakt, skriver Henrik Arnstad i en essä i Tidningen Vi.

I julinumret av Tidningen Vi (8/2016) reflekterar Henrik Arnstad i en essä om ”Den knutna nävens kraft”. Han utgår från Expofotografen David Lagerlöfs snabbt ikoniska bild från Borlänge. En nazistisk demonstration går genom stan. I protest mot hatets ideologi ställer sig Tess Asplund framför demonstranterna med knuten högerhand.

I fokus för essän är bilden av Tess knutna näve, ”höjd till motstånd, kamp och trots”.

Arnstad ser också annat i bilden, poliserna i bakgrunden, de passiva åskådarna, skylten Haga Pizzeria, en symbol för ”den mångkultur som präglat Sverige sedan medeltiden”.

Den knutna näven är ett av människodjurets få naturliga vapen, fortsätter Arnstad, den vapenlöses fysiska möjlighet till motstånd och en symbol för människor i underläge. Den är inte en hälsning utan en maning till kamp.

Knytnävens moderna historia hänger samman med arbetarrörelsen, feminismen och antirasismen. Två år efter avrättningen av Joe Hill blev den knutna näven en symbol för hans organisation IWW.

Under spanska inbördeskriget blev den knutna näven en symbol för de som kämpade mot Francos fascister, slagordet No Pasaran ackompanjerades av en knuten näve.

Den knutna handen användes i olika feministiska sammanhang tills den införlivades i kvinnosymbolen i samband med amerikanska feministers protester mot skönhetstävlingar 1968.

Samma år protesterade de amerikanska löparna Tommie Smith och John Carlos mot rasismen i USA genom knutna högernävar medan den amerikanska nationalsången spelades under OS, där de vunnit guld och brons. Deras manifestation fördömdes av IOS och de förbjöds på livstid att delta i OS.

För Tess Asplund blev publiceringen av bilden över hela världen omtumlande. Den visades även i Colombia, där hon har sina rötter, sågs av hennes mamma och förlorade familj och ledde till att kontakt skapades.

”Se där vad en knuten näve kan åstadkomma”, avrundar Henrik Arnstad.