40 ton återvunnet batterikvicksilver hamnade på svarta marknader i länder mindre nogräknad miljölagstiftning.

Svenskarna är bra på att lämna batterier till återvinning. 2008 beslöt Naturvårdsverket att svenskarnas ansamlade batteriåtervinning skulle skickas till en anläggning i Schweiz, där kvicksilvret separerades från andra metaller. När separeringen var färdig återstod 40 ton rent kvicksilver som tappades upp i stålbehållare och kördes tillbaka till Kumla. Mängden kvicksilver skulle ha räckt för att döda hela Sveriges befolkning.

Meningen var att det giftiga kvicksilvret skulle ha slutförvarats i nedlagda saltgruvor i Tyskland. Företaget Dela Recycling fick uppdraget, skriver Tidskriften Filter (nr 50/2016).

Men Dela skickade tunnor med rött grus till slutförvaring i gruvorna och sålde med god förtjänst kvicksilvret vidare till svarta marknader. 2014 avslöjades att företaget lagt ner sin verksamhet och att ledningen häktats misstänkt för miljöbrott.

De 40 ton svenskt kvicksilver som samlats in var bara en liten del av företagets flod av flytande gift. Enligt den tyska chefsåklagaren har Dela Recycling under åren 2011 till 2014 förskingrat minst 1 200 ton metalliskt kvicksilver – till ett värde av minst 400 miljoner kronor.

Det svenska batterikvicksilvret såldes till svarta marknader runtom i världen med mindre nogräknad miljölagstiftning – och förstör liv och natur.

Förra året samlade Batteriåtervinningen in drygt 3 300 ton batterier, som nu förmedlas till det företag som tagit över Dela Recyclings verksamhet.

Risken för att bli fälld för miljöbrott i Sverige är minimal. 2015 anmäldes 5 750 brott mot miljöbalken. Tre procent av dem ledde till åtal.