Martina Montelius debutroman Främlingsleguanen har som jagberättare en femårig flicka, en meter och en decimeter hög.

Ett barn rymmer från dagiset Gärdsmygen i en av Stockholms kranskommuner. Det är en meter och en decimeter högt, ”som brukligt är i det femte levnadsåret”.

Hon går hem till lägenheten där hon lever ensam med en tysktalande leguanödla. Föräldrarna, ja ”upphovsmännen”, är långt borta i en kurort i Schwartzwald.

Sådana är förutsättningarna för Martina Montelius debutroman ”Främlingsleguanen” (Atlas 2013, i pocket 2014). Berättelsen är skriven i jagform och presenteras i baksidestexten som en ”skälmroman”. Men det är en underdrift. Främlingsleguanen är en gränslöst vass och rolig reflexion utifrån ett tänkande och utsatt barn.

Romanens femåriga berättare iakttar skarpsynt sin omvärld, genomskådar dess falskhet och överlistar dess intrigerande strategier. Hon får mig som läsare att reflektera över hur vi alla ständigt underskattar våra barn.

Det är också en svart saga om total ensamhet och om ständig strävan efter att överleva ännu en dag i en tillvaro befriad från solidaritet och inkännande.

Martina Montelius är ”till vardags” konstnärlig ledare och regissör på Teater Brunnsgatan fyra i Stockholm.