Att läsa och skriva är som att andas, menade Hermann Hesse. Bilden hans skrivmaskin i Montagnola.

”Av de många världar som människan inte fick som gåva av naturen utan själv skapade ur sin fantasi är böckernas värld den märkligaste … Utan ordet, utan skrivandet av böcker, finns ingen historia, ingen föreställning om mänskligheten. Och om någon skulle vilja försöka få in på ett litet utrymme, i ett hus eller bara i ett enda rum, historien om människans ande, för att göra den till sin egen, då kan han bara göra det genom en samling böcker.”

Citatet och reflexionen har skrivits av Herman Hesse. Jag har hämtat det från Maria Popovas ”Brain Pickings”, ett veckobrev på nätet om litteratur och författare, skrivet med passion.

Häromveckan handlade det om  Hesse, tyskfödd schweizisk författare (Nobelpristagare 1954) och konstnär. Citatet är (fritt översatt från engelska) från hans essä från 1930, ”The Magic of the Book”, som gavs ut postumt i ”My Belief: Essays on Life and Art.”

Maria Popova citerar andra författares uttalanden om vad böcker finns till för. Franz Kafka menade att boken är ”yxan som kan hugga upp det frusna havet inom oss”. James Baldwin skrev om boken som ett redskap med vars hjälp vi kan förändra vårt öde och polska Wislawa Szymborska såg boken som ”den yttersta gränsen för vår frihet”.

Hesse åter menar att kunskapen att läsa och skriva påminner om den att andas. För honom har boken som begrepp och föremål en magisk karaktär, något som är oersättligt hur mycket våra medier än kan tänkas förändras.

Och han menar att även om inte en enda ny bok skulle ges ut kan varje ”sann läsare” tillbringa årtionden och århundraden med att studera, arbeta och fröjdas åt den bokskatt som redan finns tillgänglig.

Maria Popovas text illustreras med ”Ett vandrande bibliotek”, en bild från London 1930. Jag bidrar själv med en bild på Hesses skrivmaskin, tagen vid ett besök i oktober förra året i hans hus (som nu är museum) i schweiziska Montagnola.