Följden av den brittiska folkomröstningen kan bli att ingenting förändras.

33 miljoner brittiska väljare väntar nu med spänning på vad Brexit-förespråkarna ska göra efter att ha segrat i folkomröstningen. Premiärminister David Cameron hade under kampanjen upprepade gånger lovat att direkt utlösa EU-artikeln nummer 50 om Brexitsidan segrade.

Men det gjorde han inte. I stället kungjorde han sin avgång inom några månader. Därmed var fältet fritt för populisten Boris Johnson, menade många.

Men Johnson såg inte upprymd ut när valresultatet kungjordes. I själva verket insåg han att han hade förlorat, skriver Teebs, en anonym person i ett kommentarsfält till The Guardian, som fått stor spridning på nätet.

”När valresultatet blev offentligt började allt fler att inse vilket enormt steg det innebar, marknaden, pundet, Skottland, gränsen på Irland, gränsen till Gibraltar, gränsen i Calais, nödvändigheten att anpassa landet efter EU:s alla krav för frihandel, utfärda nya pass, britters situation utomlands, EU-medborgare i Storbritannien … listan växte och växte.”

När det konservativa partiet väljer ny ledare kommer dennes viktigaste uppgift att vara att utlösa artikel 50. Men vem vill ta på sig ansvaret för alla konsekvenser av det beslutet? Posten har blivit en giftbägare, menar denne Teebs och konstaterar:

”Boris Johnson insåg detta. Han har blivit utmanövrerad och satt i schack matt.”

Om Johnson blir vald till partiledare och inte utlöser artikel 50 är han slut. Om han inte ställer upp som kandidat är hans karriär över. Och om han väljs till partiledare och premiärminister och tar Storbritannien ut ur EU, då är allt över för hans del – Skottland kommer att bryta sig loss, det kommer att bli uppror på Irland, ekonomisk kris i landet …

När Boris Johnson säger att det inte finns någon anledning att utlösa artikel 50 omedelbart, då  menar han ”aldrig”.

Om analysen håller kommer Storbritannien inte att lämna EU, folkomröstningen är ju endast rådgivande.

Det brittiska dramat lär fortsätta … Ingenting tycks vara givet.

Sällan har en uppgörelse mellan två överklassherrar fått så långtgående konsekvenser som mellan David Cameron och Boris Johnson.