Sveriges riksdag ska på tisdagen ta ställning till nya inhumana flyktinglagar. Många reagerar med djup oro inför lagförslaget, däribland Sveriges 14 biskopar. Foto: Magnus Aronsson.

Betrakta bilden ovan: Sveriges 14 biskopar har klätt upp sig i all den grannlåt man förmår. De verkar nästan lite fnittrigt uppsluppna i all grannlåt. Det är en ovanlig bild. Den har ett vällovligt och angeläget syfte, att väcka uppmärksamhet för den artikel som biskoparna på måndagen publicerade på DN-debatt.

I artikeln uttrycker biskoparna, med ärkebiskop Antje Jackelén i spetsen, djup oro över växande främlingsfientlighet i det svenska samhället, något som avspeglas i de nya asyllagar som riksdagen ska fatta beslut om i dag.

De vänder sig särskilt mot att tillfälliga uppehållstillstånd ska bli det normala:

”Tillfälliga uppehållstillstånd ökar otryggheten för redan utsatta och inte sällan traumatiserade människor. … Incitamentet för den som har ett tillfälligt uppehållstillstånd att verka för en etablering i Sverige och att lära sig svenska minskar.”

Och mot de kraftigt försämrade möjligheterna till familjeåterförening:

”Familjeåterförening är erfarenhetsmässigt en betydelsefull faktor för en lyckad integration. Vi är oroliga för att Sverige med dessa förändringar inte längre kommer att uppfylla sitt åtagande enligt FN:s barnkonvention. Barn har rätt till en trygg uppväxtmiljö och att så långt som möjligt få leva tillsammans med sina föräldrar.”

Barnläkaren Henry Ascher skriver på DN Kultur i samma ämne om hur hans pappa, på flykt undan nazismens judeförföljelser, förgäves – före krigsutbrottet – vädjade om att hans föräldrar skulle få komma till honom i Sverige.

Han misslyckades. Sverige införde i stället provisoriska uppehållstillstånd och förmådde Nazityskland att  stämpla ”J” i judiska pass.

”Alla dog. Hela familjen. Hela släkten. I eller på väg till koncentrationsläger. Ingen vet”.

Henry Ascher fortsätter:

”Till dig som är ledamot i Sveriges riksdag vill jag säga: Jag växte upp med min pappas smärta. Jag har levt med den. Kanske visste vi inte bättre på den tiden. Men i dag är kunskapen stor. När du skall trycka på voteringsknappen om den nya utlänningslagen den 21 juni har du ett ansvar för människors framtid och liv, människor som desperat försöker överleva krig, förtryck och förföljelse. Människor som min pappa.”

En liknande hållning har advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg. På sin blogg skriver hon en ”Humanitär appell till riksdagens ledamöter”. Hon påminner bland annat om att det lagförslag som riksdagen ska behandla mött…

”… samstämmig och mycket allvarlig kritik från en lång rad remissinstanser som JK, Migrationsverket, Uppsala universitet, Röda korset, Rädda barnen och Advokatsamfundet bara för att nämna några. Lagförslaget ansågs just strida mot såväl folkrättsliga åtaganden som svensk rätt.”

Om riksdagen i dag antar de nya asyllagarna är den en svart dag för de mänskliga rättigheterna i landet.