Gittan Jönssons retrospektiva utställning Parallella linjer på konsthallen i Marabouparken i Sundbyberg pågår till 19 juni.

”Tycker du fortfarande att det är rätt att göra uppror?

Bettina Pehrsson, konsthallschef och curator för konsthallen i Marabouparken frågar i utställningskatalogen.

Konstnären Gittan Jönsson svarar:

”I dag tycker jag att det är viktigare att städa upp.”

Gittan Jönsson visar under våren (till den 19 juni) Parallella linjer i Marabouparkens konsthall. Det är en retrospektiv utställning, med färg, glöd och engagemang. Titeln är hämtad från en film under arbete, med jämförelser mellan den feministiska rörelsen i dagens Berlin där Gittan Jönsson bor stora delar av året, och hennes eget svenska 70-tal.

Nog städas det upp på utställningen. Det första jag ser är ett bord med figuriner av porslin, kvinnor med dammsugare i högsta hugg. På en av dem står det på sonjaåkessonska ”vara Vit mans slav”.

I borgerliga hem under 1900-talet fanns ofta prydnadsföremål av porslin, som skulle dammas av tidens vita familjeslavar. Men Gittan Jönssons figuriner underkastar sig inte, de gör uppror mot tidens konventioner, har ofta röda skor med höga klackar. De antar ständigt nya skepnader också på målningar, där de städar upp bland krigshetsare och profitörer.

Gittan Jönsson var på 70-talet feministisk rebell. Hon var en av fyra Konstfackselever som gjorde Historieboken som i serieform skildrar de arbetande folkens kamp mot imperialismen. Hennes Diskkasterskan från 1978 (som inte finns med på utställningen) visar en revolterande kvinna som glatt kastar disken över axeln och går in i en ny tid.

Så ställs den lilla världen mot den stora, ojämlikhet mot krav på allas lika villkor, ofta med referenser till andra konstnärer och deras verk.

Både uppror och städa upp, tänker jag när jag uppfriskad efter att ha rört mig i Gittan Jönssons konstnärliga rum vandrar ut i den  värld, där 62 herrar äger lika mycket som halva mänskligheten.