Sjukvården i Skåne befinner sig i fritt fall, inte som engångshändelse utan återkommande under lång tid. Samtidigt har Skåne landets lägsta landstingsskatt.

Narkossköterskorna i Helsingborg har fått nog. I ett öppet brev till sjukvårdsledningen beskrivs en sjukvård i Skåne i fritt fall. Fler kan komma att sluta i protest mot låga löner och hopplösa arbetsscheman. En fjärdedel av alla operationer kan komma att ställas in, skrev HD i tisdagens tidning. Enbart cancerpatienter kan vara säkra på att få sitt ingrepp utfört.

Vilken misär, vilket mänskligt lidande, vilka olidliga arbetsförhållanden.

Det här är inget nytt, ingen engångshändelse utan återkommande under lång tid.

Ett systemfel.

Men vad beror det på? Är sjukhusledningen inkompetent? Eller vet politikerna inte vad de beslutar om?

Svaret är okomplicerat. På för dåliga resurser, till följd av bristande skatteintäkter. Skåne har lägst regionskatt i landet, 10,69 kr. Det kan jämföras med Stockholms 12,08. Vilket är 13 procent högre än den skånska skatten,

Beror det på att stockholmare är mera sjukliga än skåningar? Eller?

Och hur ska – med denna lägsta skattesats – väldiga investeringar på 25 miljarder i regionens tre storsjukhus klaras av?

Borde inte skatten höjas för att minska symptomen på den akuta och otillständiga krisen inom vården? Inför förra valet grundades i region Skåne Sjukvårdspartiet som hade en uppgraderad landstingsskatt som huvudfråga.

I onsdagens HD svarade de flesta av regionens sjukvårdspolitiker i en enkät med olika varianter av goddagyxskaft.

– Först måste vi bryta kostnadsutvecklingen, tyckte exempelvis KD:s gruppledare Birgitta Södertun. Hurdå? Ättestupa? Eller arbetslinjen, ingen vård till arbetslösa och pensionärer? Operationer enbart på udda datum?

Sjukvård är dyrt. Men vad kostar inte återkommande kriser inom vården, med dyra bemanningsbolag (kostnaderna ökade med 155 procent), utarbetad, förtvivlad personal och patienter som drabbas av inställda operationer eller tvingas sova i sjukhusens korridorer.