Tomas Bannerhed (t h) berättar om sin andra bok I starens tid, med foto av Brutus Östling, i ett samtal med Anders Sundelin (t v) på Fackbokens dag i Nässjö.

Efter att i tio år ha arbetat med sin roman Korparna skickade Tomas Bannerhed förhoppningsfullt manuset till alla seriösa förlag.

– Hälften av dem refuserade standardmässigt. Ett förlag skrev att det jag skrivit var ett pekoral på Åsa-Nisse-nivå.

Men flera ville ge ut boken.

– Min glädje var hysterisk. Det handlade om min identitet som människa. Och om att inget av det jag gjort innan betydde något.

Resten är historia. Debuten Korparna belönades 2011 med Augustpriset och i vår pågår på Bjäre filmatiseringen av romanen.

På Fackbokens dag i Nässjö deltar Tomas Bannerhed i ett samtal med författaren Anders Sundelin om sin andra bok, I starens tid (Weylers 2015), med fågelbilder av Brutus Östling.

– Skrivandet av min roman var en kamp. Den här boken var lustfylld att skriva.

I starens tid är skriven som en essäistisk naturdagbok.

– Jag beger mig till skogen för att kunna slippa mig själv och bli förstummad. Efter en halvtimme kommer en rödhake och kollar tillskottet i skogen och har glömt att jag en gång var människa.

April är Tomas Bannerheds favoritmånad.

– Nu kommer lövsångaren från Angola och Namibia, den väger tio gram och flyger 800 mil ensam på nätterna.

Göken är vår ensammaste fågel.

– Den träffar aldrig sina föräldrar eller syskon. Ändå vet den när sommaren är slut att den ska flyga till Kongo.

Fotnot: Bannerheds bevingade vänner är titeln på en serie program i P1, där Tomas Bannerhed tar med lyssnarna ut i naturen och visar några av de favoritfåglar som han också skrivit litterära texter om. Lördag 23/4 10.45.