Fackboken viktigare än någonsin

Lodenius_7797

I vår förytligade tid kan fackboken vara en motkraft genom att ta ett ämne på allvar och fördjupa det, säger Anna-Lena Lodenius.

I förra veckan begicks Fackbokens dag i småländska Nässjö, arrangerat av bland andra Författarcentrum Syd, Sveriges Författarförbund och Nässjö kommun. Under ett heldagsseminarium med 70-talet deltagare berättade åtta fackboksförfattare om sitt skrivande och sina senaste böcker. Sammanhållande konferencier var Anders Sundelin, själv reporter och författare till en lång rad böcker, flera om Afghanistan, också lärare vid skrivarlinjen på Sörängens folkhögskola i Nässjö.

Anders Sundelin talar hellre om sakprosa än om fackboksskrivande.

– Skillnaden mellan fiktion och sakprosa är att i en roman kan man hitta på, i sakprosan bör man hålla sig till sanningen. Annars är tekniken densamma liksom passionen bakom varje bra bok.

Anna-Lena Lodenius har under sitt författarskap studerat autonoma och extremnationalistiska rörelser. Hennes senaste bok Vi säger vad du tänker – högerpopulismen i Europa kom förra året.

– Fackboken är viktigare än någonsin! Vi lever i en förytligad tid av snuttifiering och brådska. Fackboken kan vara en motkraft genom att ta ett ämne på allvar och fördjupa det.

De högerpopulistiska partierna är skräddarsydda för dagens medieklimat, säger Anna-Lena Lodenius.

– När medierna personifierar frågor presenterar man ofta enkla svar på svåra frågor.

Helsingborgsförfattaren Folke Schimanski talade utifrån sin nya De bortglömda, om Andra världskriget i Afrika, Asien, Oceanien och Latinamerika.

– Andra världskriget skildras ofta som ett europeiskt krig. Men globalt sett varade kriget minst tio år. Och av krigets 70 miljoner döda kom 30 miljoner från tredje världen, varav 20 miljoner från Kina.

Sara Lövestam berättade om sin lidelse för grammatik, manifesterad i hennes Grejen med verb. Det handlade om sådant som partikelverb, om varför verbet står på andra plats i en mening (hur fel det blir med ”nu jag går” när det ska vara ”jag går nu”) och hur ett betonat eller obetonat ”på” kan göra stor skillnad i en mening som ”jag hälsar på kungen”.

– … och att ”bryta av en pinne” är inte detsamma som att ”avbryta en pinne”.

Sa Sara Lövestam (bilden här under) som också har erfarenhet av att arbeta som lärare för SFI.

Lovestam_7792