Sverige stoppar flyktingar samtidigt som vi är det fjärde land i världen som, per capita, säljer mest vapen. Det är otroligt provocerande, säger Kajsa Sörman från Svenska Freds.
De militära utgifterna i världen uppgick 2014 till 1776 miljarder $. Världens samlade bistånd samma år var 135 miljarder $.
– För varje krona som används till bistånd går 13 kronor till militarisering och upprustning, sa Kajsa Sörman från Svenska Freds, som i veckan höll föredrag om svensk vapenhandel på Enhetsgruppen i Helsingborg.
De största vapenexportörerna i världen är USA och Ryssland. De länder som importerar mest är Indien, Saudiarabien, Kina, Förenade Arabemiraten och Pakistan.
– De 1700 miljarder dollar som används till rustning är fem gånger så mycket som FN beräknar att det skulle kosta att utrota hunger och extrem fattigdom i världen och stoppa växthuseffekten.
Sverige låg 2011 på första plats i världen, räknat per capita. 2014 är Sverige det fjärde mest vapenexporterande landet, efter Israel, Schweiz och Ryssland.
– Vapenindustrin i Sverige omsätter 30 miljarder per år och sysselsätter 25 000 personer, berättar Kajsa Sörman. Kan man bygga fred genom att rusta för krig?
Hon är förvånad över hur mycket energi och regering och kungahus använder på att arbeta för vapenindustrin.
– Få politiker har arbetat så mycket med lobbying för vapenindustrin som Göran Persson. Det gjorde han som statsminister och fortsätter med nu då han arbetar med ett lobbyföretag som har Saab som kund.
Göran Perssons & co:s vapensäljarresa till Sydafrika är ökänd i dag. Något liknande upprepades i Brasilien som i höstas köpte 36 Jas-Gripenplan för 40 miljarder.
Saab som tillverkar bl a Jas-Gripen är inte bara Sveriges största vapenindustri utan den 37:e största i världen i den branschen. Saabs radarsystem har sålts till Saudiarabien som använder det i kriget med Jemen med stora civila offer.
Den svenska vapenindustrin byggdes upp efter andra världskriget. Då hade man insett att Sveriges försvar under kriget var i så dåligt skick att landet inte hade kunnat försvara oss överhuvud.
– Ändå klarade vi oss utan krig, trots att vi var militärt underlägsna under båda världskrigen.
– Vapen är alltid ett hot mot någon. Med vapenindustrin eller krigsindustrin (det som kallas försvarsindustri) kan vi aldrig skapa avspänning.
Kajsa Sörman är också engagerad av asyl- och flyktingfrågor.
– Sverige tjänar stora pengar på vapenexport samtidigt som vi stoppar flyktingar. För mig och inte minst många unga människor är det otroligt provocerande.
Om vapen, krig och kunskap
Hultqvist säger att det är Sveriges egna beslut som avgör hur långt vi kommer att låta Sveriges värdlandsavtal med Nato bestämma om våra krigsförberedande övningar och militära baser i Sverige och utlandet. Betyder det att det blir det offentliga val om vad det svenska folket vill ifråga om krigsföring, krigsövningar, allmän värnplikt och mer pengar till vapenindustrin, eller blir det mer eller mindre hemliga avtal mellan Sverige och Nato?
Hur mycket av ”Sveriges vilja” avgörs genom att låta folket få tillgång till öppen, lättförståelig information om vapenavtal och krigsföring och sedan låta oss visa vår vilja genom att rösta om det? Eller betyder ”Sveriges egna beslut” att vi ska lita blint på Hultqvist och regeringen?
Hur många svenskar vill ”underlätta övningsverksamheten med Nato” och ha fler dyrbara krigslekar på svensk mark som förstör vår miljö? Blir vår säkerhet större om vi bidrar till fler krigsövningar och investerar i krigsindustrin? Får vi fred genom att förbereda oss till krig? Blir våra fredsmöjligheter större genom att samarbeta med de stora krigarna? Själv tycker jag det verkar ologiskt.
Eftersom detta avtal är monumentalt för Sveriges framtid behöver vi möjligheter att påverka beslut om ökade investeringar i krigsindustrin. Det gäller ju inte bara vår egen framtid utan även våra barns framtid.
Istället för att investera mer i vapenindustrin, kanske vi skulle välja att ge våra pengar till flyktingar och välfärd?
Kan krigslekar och vapenindustri någonsin vara opolitiska eller förenande?