Helsingborg är en av de kommuner som lägger minst på äldreomsorgen och som behandlar sina äldre invånare som ”kunder” med nedlåtenhet och arrogans.

Helsingborg hade länge ett rykte om sig att locka många pensionärer till sig. Både människor med rötter i stan med omgivning och många andra sökte sig hit efter fullbordat yrkesliv, lockade av stadens möjligheter.

Så är det knappast längre, Helsingborg har blivit en stad som behandlar äldre invånare med nedlåtenhet och arrogans.

Med ena handen gör det blågröna styret den ena hundramiljonersatsningen efter den andra, samtidigt som man försämrar villkoren för utsatta grupper.

Nyss handlade det om nedläggningar av de äldres träffpunkter. Fem sociala mötesplatser för äldre skulle snålas bort. De kunde väl gott hålla sig hemma, tycks vård- och omsorgsstyrelsens ordförande Maria Nilsson (C) (bilden), ha tänkt.

I onsdagens HD säger hon bland annat:

– Vi strävar efter så nöjda kunder som möjligt.

För Maria Nilsson är en dement äldre intagen för vård en ”kund” som ska vara ”nöjd”. Jag trodde att den sortens obehagliga floskler hade skrotats, men tydligen inte.

Är det verkligen så att Vård- och omsorgsnämnden är en fabrik som säljer olika produkter till sina kunder efter vad de kan betala?

Nå, efter protester från kunderna svängde man, träffpunkterna får vara kvar. Nu slår man mot andra svaga grupper.

I skärtorsdagens HD har Joakim Björck träffat några av Maria Nilssons kunder.

En av dem är förlamade Set-Inge Gustafsson, som nu riskerar att mista sina personliga assistenter. Kommunen lägger ut assistensverksamheten på entreprenad för att spara fem miljoner.

Kan Maria Nilsson förstå hur Set-Inge Gustafsson drabbas, undrar jag. Hur långt räcker hennes förmåga till inlevelse??

Omvänd Robin Hood gäller i Helsingborg, ta från de svaga och förlamade, ge åt de rika. Tvi.

Städning är onödig lyx för pensionärer, verkar det heta i Peter Danielssons Helsingborg. Nu ska 30 procent av stadens 1650 äldre som tidigare fått kommunal städhjälp gå miste om den. På så sätt ska kommunen spara fyra miljoner, sägs det.

Städ-”kunderna” är upprörda och jämför med andra storvulna satsningar i kommunen.

Det handlar inte om brist på pengar. Kommunen gick förra året med överskott, 187 miljoner. Det handlar om politiskt ovilja att ge äldre grundförutsättningar för ett bra liv. Helsingborg lägger betydligt mindre på äldreomsorgen än andra jämförbara kommuner, hela 21 procent mindre, skriver HD.

Dessutom får Helsingborg lägre betyg av ”kunderna” då det gäller äldreboende och hemtjänst än andra jämnstora kommuner.

Den stad som behandlar sina äldre så här diskriminerar dem. Man skapar en stad som inte bara är geografiskt segregerad utan också segregerad för de äldre som får se sitt människovärde devalveras till tredje klassens medborgare.