Obamas Kuba-resa är en historisk gest som kommer att förändra Kuba på gott och ont, och kommer att leda till en öppning till bättre liv för många kubaner.

Barack Obama med familj anlände på söndagen till ett regnigt Havanna. För första gången på nästan ett sekel besöker en sittande amerikansk president Kuba, som ett led i normaliseringen av relationerna mellan de båda länderna.

BBC:s reporter jämförde i kanalens direktsändning statsbesöket med Richard Nixons besök i Kina 1972, som gjorde det möjligt att återöppna ekonomiska relationer mellan länderna, efter kulturrevolutionens frostiga år.

Brittiska The Guardian påminner om att det för många av de amerikanska journalister som för första gången besöker Kuba är ett ”Berlinmursögonblick”, ett steg mot förändring som för tankarna till Nelson Mandela, på vars begravning president Obama och president Raúl Castro för första gången hälsade på varandra.

Fram till nu har det för amerikaner varit straffbart att ha en kubansk stämpel i passet.

New York Times skriver att många kubaner känt en särskild själsfrändskap med Barack Obama, sedan den amerikanske presidenten den 17 december 2014 utannonserade att relationerna mellan USA och Kuba skulle återupprättas. Detta datum nämns nu som en milstolpe i landets historia, jämförbar med andra historiska dagar, som den 26 juli 1953 när Fidel Castro inledde revolutionen genom att attackera militärbarackerna i Moncada.

SVT:s rapportering rubriceras absurt nog med att Obamas USA-resa är ”historisk och omstridd”. Jo i högerextrema exilkubanska kretsar. Public service-TV:s Bo Inge Andersson balanserar bort kanalens trovärdighet.

Bland kubanerna gläder sig 97 procent åt det som sker. Från svenskt perspektiv är det självklart att USA:s utdragna sanktioner varit destruktiva och skurkaktiga mot det kubanska folket, som genom handelsembargot drabbats av inskränkningar och fattigdom. Det som sker nu är positivt, en öppning mot framtiden för Kuba och kubanerna. Inget är enkelt, men ett fortsatt status quo vore förödande.