Varför har Helsingborg blivit en vara som ska säljas till investerare utifrån och inte en stad för medborgarnas bästa?

För en vecka sedan presenterade de båda Helsingborgsmoderaterna Peter Danielsson och Christian Orsing på HD/Opinion sin filosofi för hur man vill politiskt leda staden.

”Politiska företrädare måste våga ta de stora beslut som krävs för att föra staden framåt, och våga göra det även när det blåser hårt. För det är just genom förändring och utveckling som ett starkare Helsingborg kan byggas.”

I söndagens HD fick de svar på tal av Henrik Ranby, universitetslektor vid Göteborgs universitet, med svidande kritik.

”Maktens män i Helsingborg ska stå emot blåsten och fatta stora beslut om stora byggprojekt. Den skattebetalande befolkningen ska sluta engagera sig. Staden är inte till för dem, utan en vara som ska säljas i konkurrens med andra städer till investerare utifrån.”

Danielsson och Orsing är representanter för den politiska kultur som de senaste decennierna sålt ut Helsingborg med felsatsningar och okänslighet för opinioner, utan respekt för politiska meningsmotståndare. Och med en totalt flummig Vision 2035 som ett gapande innehållslöst måldokument, vilket lämnar fältet fritt för godtycke i det dagliga politiska arbetet.

Danielsson/Orsing säger sig vilja föra en dialog med ”de aktörer som vill vara med och utveckla Helsingborg”. I sin söndagskrönika skriver Sven-Åke Olofsson i HD om hur på kort tid Ikeas huvudkontor och Allers huvudkontor flyttats från Helsingborg och hur det är ett tecken på brister på kreativt tänkande från kommunledningens sida.

Där tycks man inte inse att Helsingborg förlorat mycket av sin attraktionsförmåga, bland annat genom dålig planering och prioritering, genom ökad segregering och usla kommunikationer. Att en stad av Helsingborgs storlek har så eländiga tågförbindelser utanför regionen är något som Danielsson/Orsing överhuvud inte berör i sitt inlägg.

Där nämner de inte heller något om den politiska kultur i Helsingborg som manifesterats i en mängd uppsägningar och utköp av kommunala chefer på ett sätt som knappast gynnar långsiktigt utvecklingsarbete.

Helsingborg har, som Henrik Ransby skriver, blivit en ”vara som ska säljas till investerare utifrån” och där den skattebetalande befolkningen ska sluta engagera sig. Det ska vara tyst i klassen, i staden, när Danielsson/Orsing fattar sina visionära beslut om att satsa 400 miljoner på en ny läktare till Olympia och lika mycket eller mer på ett underjordiskt garage i landborgen under Kärnan. Eller när herrarna fortsätter satsa på Välas konsumtionstempel medan stans centrum förtvinar med affärsdöden som en urban pest.

Bilderna: I februari 2013 överlämnades 3023 namnunderskrifter för att rädda Folkets hus till bland annat Peter Danielsson. Tog han intryck? Naturligtvis inte.