Vad händer när tidningar och redaktioner säljs som boskap?

Bonniers vill sälja HD/Sydsvenskan skrev tidskriften Medievärlden i veckan. Två mediekoncerner har varit aktuella som köpare, båda har avböjt. Gota Media, som är en stiftelseägd tidningskedja med många tidningar i södra Sverige kunde ha blivit en bra ägare. Mittmedia har fokus längre norrut, i bandybältet.

Hur kommer det sig att Bonniers inte har större uthållighet och en vilja att bygga upp ett fungerande sydsvenskt medieföretag?

Svårigheterna är stora. För en månad sedan rapporterade Dagens Media att enligt Orvesto har Sydsvenskan  på bara ett år förlorat var femte läsare i räckvidd. Andra tidningar som DN och GP förlorar vardera 12 procent.

Till det kommer att Bonnierkoncernens vinst har sjunkit, medan omsättningen ökat till närmare 26 miljarder kronor.

Borde det ändå inte för en koncern som Bonniers, med stolt publicistisk tradition, ha varit en utmaning att finna nya publicistiska verktyg inom nya ekonomiska ramar? Jag minns med vemod Arne Ruth, Olof Lagercrantz, Herbert Tingsten … Deras Dagens Nyheter, särskilt kultursidorna, formade min livsåskådning.

Den som vänder på problemen kan konstatera att digital nyhetsproduktion är billigare än print, utan kostnader för papper, tryckning och distribution. Själv tror jag att de medieföretag som överlever den nuvarande krisen och vågar tro på kraften i relevant journalistik kommer att ha hyggliga ekonomiska förutsättningar, kanske genom olika former av mikrobetalningar. Den digitala journalistikens utmaningar är stora, inte omöjliga att hantera men kräver kreativt nytänkande.

Men Bonniers verkar knappast ha varit ute efter nyskapande, bara efter snabba vinster. VD:n vid sammanslagningen Lars Dahmén agerade torped, avskedade, rationaliserade och slaktade kortsiktigt, Tydligen saknades långvariga ambitioner att bygga något för framtiden. Det är lätt att känna sorg för den som tror på journalistiken som en avgörande kraft i demokratin.

Förlorare är de som arbetar och har arbetat på HD och Sydsvenskan, men också alla trogna läsare och ytterst demokratin i lokalsamhällena i västra Skåne.

Det är bedrövligt. Trist är det också att Bonniers ledning vägrar svara på frågor från Medievärlden, det tyder på dålig respekt för publicistiska grundregler. Det känns trist att behöva tala om Bonniers förlorade heder men jag finner inga ord som bättre täcker det som nu sker.