Hur drivs långsiktiga frågor i en kommunal organisation genomsyrad av jasägarkultur, tystnadskultur och toppstyre? Gissningsvis på ett sätt så att arbetet inte ifrågasätter hur den politiska och administrativa ledningen vill ha det.
Vad händer med en organisation när chefer ideligen avskedas och köps ut?
Frågan blir aktuell efter HD:s genomlysning i tre delar av Helsingborgs stads många och dyra utköp av kommunala chefer. Sedan 2011 har kommunen använt 35 miljoner kronor för att lösa ut 32 chefer. Åtta av nio kommunala förvaltningar har fått en ny chef minst en gång sedan dess.
Stadsdirektör Palle Lundbergs svar var kvalificerat ”goddag yxskaft”:
– Ledarskapet ska hålla toppklass. Det har en prislapp.
Med det svaret kan precis allt motiveras.
Toppstyre är ett bra ord att beskriva samma sak.
Totalt har 40 chefer inom kommunen eller dess bolag slutat under femårsperioden. Det ligger nära till hans att de chefer som trots allt stannat kvar är medvetna om vad som gäller, vad som kan sägas och inte kan sägas – för den som vill behålla sitt jobb. Så skapas en underdånig jasägarkultur.
Det brukar också kallas tystnadskultur. Den som studerar kommunens hemsida finner sällan eller aldrig problematiserande inslag om utmaningar. I stället dryper sidorna av hurtigpositiva nyheter om Helsingborgs förträfflighet.
Hur drivs långsiktiga frågor i en kommunal organisation genomsyrad av jasägarkultur och toppstyre? Gissningsvis på ett sätt så att arbetet inte ifrågasätter hur den politiska och administrativa ledningen vill ha det.
Den bilden är lätt att få också om man följt kommunalpolitiken under Palle Lundbergs och Peter Danielssons år vid makten.
Underliga och kopiöst kostsamma prestigeprojekt har avlöst varandra, det underjordiska garaget under Kärnan och spårvägen till Väla är de senaste i en lång rad. Många har det gemensamt att de knappast gynnar helsingborgarna utan mera ger service åt näringslivet eller prestige åt de herrar som styr.
I en följande blogg återkommer jag till miljardprojektet spårvagnen till Väla.