Grottmålningarna upphör aldrig att fascinera. Hur kom de till för tjugo eller trettiotusen år sedan. Vem målade dem och vad var syftet. Sven Sandström menar att de påminner om konstnärliga verkstäder eller skissblock.

På Café Amanda i Höganäs stadsbibliotek föreläste på tisdagskvällen konstprofessor Sven Sandström för en stor och engagerad publik om de äldsta grottmålningarna, som också hör till mänsklighetens allra äldsta kulturyttringar.

– Är grottmålningarna rituella utsmyckningar av helgedomar eller något helt annat?

Efter fem, sex års intensivstudier har Sven Sandström kommit fram till att mycket tyder på att grottmålningarna fungerade som konstnärliga verkstäder.

– Jag känner igen mig från hur det var på Valands konstskola när jag var ung. Kanske är grottmålningarna som skissböcker, där den tidens konstnärer lärde sig att avbilda verkligheten för trettio tusen år sedan.

Kanske gjordes målningarna genom att föremål i grottorna belystes med facklor. Ofta skissades konturerna av det avbildade med kol, vilket gjort det möjligt att datera dem med kol 14-metoden.

– Det innebär i så fall att det inte finns någon genre som kan kallas grottmålningar. De konstnärer som övade i grottorna gjorde andra verk utanför dem. Men av de senare finns inget bevarat, klimatväxlingar och istider har raderat ut alla spår av mänsklig kultur.

Grottkonsten är unik därigenom att den bevarades.

– Men grottmålningarna är alltså som skissblock i verkstan, där konstnärliga problem ställdes och där man sökte lösningar. Det finns inget som talar för att de har med religion eller magi att göra, det är önsketänkande.

Grottmålningarna visar mestadels djur som på den tiden fanns i södra Europa, lejon, noshörningar, uroxar … Ofta upprepas samma motiv gång på gång, ibland spegelvänt.

– Vilken del av motivet är original och vilka delar är repliker? Och varför är många målningar spegelvända? Kan det bero på att konstnärerna var vänsterhänta?

Fotnot: Två av Sven Sandströms senaste studier om förhistoriska bilder finns här.

Bilderna: Överst, rad av hästhuvuden med mankar, grottväggen i Chauvet. Hästhuvudena har gjorts av olika upphovspersoner, kanske med hundratals eller tusentals år mellan. Det tredje hästhuvudet från höger är äldst.

Här under: Lejonhuvuden från grottväggen i Chauvet.