Kulturnämnden i Helsingborg beslutar i nästa vecka om nya regelverk för den fria kulturen.

Kanske skapas förutsättningar för den fria kulturen utanför institutionerna när kulturnämnden den 28 januari beslutar om ”Regelverk för kulturnämndens stöd till den fristående kultursektorn och till studieförbund”, punkt nummer sex på mötet.

Genom det nya förslaget kommer kulturföreningar att kunna söka både verksamhetsstöd och kulturbidrag, skriver HD.

Nuvarande regler om enbart förlustbidrag har i praktiken omöjliggjort det mesta av fri kultur i Helsingborg. Häromåret spelade Stumpenensemblen på Dunkers en urpremiär av en pjäs av Henning Mankell. Förlustbidraget räckte till hyra åt Dunkers, kommunal rundgång av pengar. Till repetitionslokaler, lunchmackor, bensin och annat som de hemlösas teater behövde och behöver – ingenting.

De nya reglerna träder i kraft redan den 1 mars, så bra. Men för att de ska få genomslagskraft fordras att det finns medel och bra kriterier för prioriteringar.

Om det fungerar kan det äntligen uppstå en fri kultur i den här staden, något som är efterlängtat – och som kan förändra atmosfären och stadslivet.

Den fria kulturen har tyvärr alltid varit pinsamt åsidosatt i Helsingborg. Goda idéer av engagerade kulturutövare har mötts av kommunalt ointresse eller av kommunalt motstånd.

Jag hoppas att de nya regelverken kan förändra förutsättningarna!

Men de historiska exemplen bedrövar. Den årliga kulturnatten Midvinterljus mobiliserade det lokala kulturlivet och lockade många besökare – men ersattes av diffusa stadsfester, öltält och elektriska glitterfester. Den Nordiska filmfestivalen som genomfördes några år är ett annat sorgligt exempel.

Vikingsberg skulle i engagerade konstnärers händer kunna ha blivit en spelplats för lokal konst och kultur. I stället omvandlades byggnaden till förskola, vilket är en häpnadsväckande usel användning av en unik byggnad, donerad till ett kulturellt ändamål. Salongen i Folkets hus fick Söder att leva upp ”en sommar”. Kulturhotellet på Södergatan havererade efter en intensiv och rolig höst, det handlade tydligen om en handikappanpassad toalett.

Det värsta exemplet är hanteringen av Folkets Hus, kulturcentrum på Söder, mötesplats för föreningslivet, plats för den fria teatergruppen Stumpens scen. Nu ska huset säljas, arbetarrörelsens historia förskingras och stadsdelen Söder berövas sin givna mötesplats.

Jag återvänder till ämnet i en kommande blogg.