Välförtjänt Augustpris till Jonas Hassen Khemiri för romanen ”Allt jag inte minns”.

– Jag vill tacka min mamma för att hon har gett mig orden och fått mig förstå att det är helt normalt att prata om ett kommatecken i fyra timmar, sade Jonas Hassen Khemiri, när det blev klart att han mycket välförtjänt fått årets skönlitterära Augustpris för sin ”Allt jag inte minns”.

Romanen är utformad som en labyrint genom olika personers minne av den gemensamme vännen Samuel, som omkommit i en bilolycka, som möjligen var ett självmord. Berättelsen är en kakafoni av röster, där det inte alltid är givet vem som frågar och vem som svarar.

Det handlar om kärlek och vänskap, om förlust, om vem vi är och hur andra uppfattar oss, vad vi upplever och hur vi minns – och om vad som är sanning eller snarare  att det aldrig finns en enkel sanning.

Det märkliga är att det som låter så krångligt när jag försöker beskriva det är berättat alldeles enkelt, på en prosa, där jag som läsare försvinner in bland romanens personer och måste fråga mig vad jag har där att göra och vem jag egentligen är.

Bakom romanens ton ligger en stor berättares musikaliska precision i skrivandet, där varje kommateckens exakta placering aldrig avslöjar de fyra timmars diskussioner som föregått den.

I Augustjuryns motivering heter det att ”Allt jag inte minns” kretsar kring ett dödsfall, men är lika mycket en beskrivning av minnets bedräglighet, kärlek, våld och oförlåtliga svek. Allt skrivet på en ”raffinerat nedtonad prosa där de papperslösas och kriminellas skuggtillvaro kolliderar med Solsidan.”

Bilden: Årets Augustpristagare Jessica Schiefauer, Rasmus Bjerkander, Karin Bojs och Jonas Hassen Khemiri. Foto: Maja Suslin/TT.

Lyssna på intervjun med Jonas Hassen Khemiri i Sveriges radio: