”Vem ska betala för bortforslandet av avföringsbergen?”, undrar författaren Thomas Nydahl på sin blogg, efter tisdagens avhysning av romer i Malmö. Är romerna ”orena”?? Varför användes Miljöbalken för avhysningen?? Bilden: Romer i Bengtsfors 1899.
”Så har då äntligen tömningen av det allt vidrigare zigenarlägret i Malmö avslutats”, skriver författaren Thomas Nydahl på sin blogg om ”det mörknande Europa”, Nydahls occident.
Nydahl är upprörd. Det handlar om pengar och om orenhet:
”Nu frågar sig vän av ordning: vem ska betala för bortforslandet av avföringsbergen? Vem ska stå för saneringen av marken?”
I alla kulturer finns öppna och dolda strukturer för renhet och orenhet, allra tydligast kanske i det indiska kastsamhället med de oberörbara längst ner.
För Nydahl är romerna i Malmö de mest orena han kan tänka sig. De häckar bakom sina ”avföringsberg”, de är oberörbara, de har förorenat tomtens mark som den värsta kemiska fabrik. Och ”vi skattebetalare” ska bekosta vad ”de andra”, de orena romerna, har ställt till med.
Nydahl vänder sig också mot beskrivningen av de romska tiggarna som en utsatt grupp. Han skriver:
”Zigenarna är inte svaga! Det är inte svaga människor som reser kors och tvärs i Europa, tigger och stjäl och bosätter sig på andra människors markområden. En svag människa eller grupp hade aldrig ens tänkt tanken att göra detta.”
Författaren låter som ett eko av Nordisk familjeboks Uggleutgåva, band 33, tryckt 1922. Där heter det:
”Snatteri bedrifves allmänt af kvinnor och barn … Mycket begifna äro de på spritdrycker och tobak … och anses i allmänhet föra ett sedeslöst lif”.”
Den rasismen trodde jag hörde till historiska kuriosa. Men Nydahls blogg visar att den sortens vidriga värderingar lever vidare.
Det är ingen slump att polisen drivit bort romerna från Sorgenfrilägret i Malmö under hänvisning till just Miljöbalken, lägrets ”orenhet” användes som främsta argument.
Det finns alternativ.
I dag gästade jag kamrater som är utlänningar. Han och hans fru har bott länge i Sverige, betalar skatt och pratar perfekt svenska. I deras stora hus har de nu gjort plats för fyra flyktingar. Den yngsta är 11. Den äldste 16. Någon kommunrepresentant var där och klargjorde att de var tackssamma för att de kan erbjuda, mat, säng och tak över huvudet. Skola, Medicin och dylikt står vi för sa han och jag kände att det finns en svensk värme när det stormar. Jag ville möta pojkarna och gick en trappa upp. Där satt de vid en dator och reste sig alla upp då jag kom oväntad. Jag presenterade mig och sa: Wellcome to Sweden och hoppas att de förstod.