Stefan Zweigs självbiografi, Världen av i går, är ett sorgearbete över en förlorad europeisk kultur.
En av årets stora läsupplevelser för mig har varit den österrikisk-judiske författaren Stefan Zweigs självbiografi, Världen av i går, med undertiteln, En europés minnen, utgiven 2011 i nyutgåva av kvalitetsförlaget Ersatz.
Zweig var på 1920-talet världens kanske mest sålde författare. Hans böcker nådde människor i alla samhällsklasser, särskilt i Tyskland och tyskspråkiga miljöer. Han var en kosmopolitisk författare som umgicks med den tidens konstnärliga storheter, Thomas Mann, Joyce, Rilke, Freud, Einstein, Richard Strauss …
Med nazismens ankomst förändrades allt. Zweigs böcker brändes på bål i Tyskland redan 1933 och längre fram också i hans hemland Österrike. Författaren lämnade allt och levde i exil till sin död.
Zweig föddes 1881 i ett mångkulturellt och kreativt Wien, ett kulturellt centrum med få om någon motsvarighet. Han är 61 år när han 1942 avslutar Världen av i går. Då är han sedan länge landsflyktig. Han har förlorat allt han äger, materiellt och socialt, och bor i brasilianska Petropolis. Där sätter han punkt både för sitt författarskap och sitt liv och begår med hustrun Lotte självmord.
I sin bok berättar han om den tid han växte upp i, ”trygghetens gyllene tidsålder” med en kulturbärande judisk borgerlighet i centrum. Första världskrigets påfrestningar följs först av superinflationens katastrofer men sedan av några goda år på 20-talet innan nazisterna börjat marschera.
Biografin är ett sorgearbete över en förlorad europeisk kultur som berör mig som läsare på djupet. Zweig berättar enbart ur minnet. Alla brev och dagböcker är sedan länge försvunna, liksom hans boksamling och allt annat.
Den amerikanske regissören Wes Anderssons suggestiva film Grand Budapest Hotel kom till inspirerad av Zweigs självbiografi och skapade ett nytt intresse för författaren.
I år har den amerikanske författaren George Prochniks ”Stefan Zweig vid tidens ände” kommit på svenska, med undertiteln ”Biografi om en exil” (Atlantis). Prochniks familj flydde från Wien när nazisterna ockuperade landet. Att läsa Prochniks bok alldeles efter Zweigs egen biografi fungerar otroligt bra och ger genom dubbelexponering en fördjupad förståelse av Stefan Zweigs person och skriftställarskap, liksom av de tider han levde i.
Vid läsningen av de båda böckerna är det oundvikligt att gång på gång associera från 1930-talets förkrigsfasor till det politiska ordskramlet 2015, både i världen och i svensk allt mera främlingsfientlig inrikespolitik, där allt fler hetsar hat mot minoriteter. Det fyller mig med obeskrivlig fasa.
I filmen ovan berättar George Prochnik om sin Zweigbiografi. På filmen under den intervjuas den amerikanske filmaren Wes Anderson om hans film Grand Budapest Hotell, inspirerad av Zweig.
Fotnot: Med den här bloggen gör Kultur-Sören ett uppehåll i bloggandet men är inställd på att komma tillbaka under hösten.