Kulturkortet var en julklappsidé. Avskaffa kortet och bedriv verklig kulturpolitik!
Helsingborgs kulturkort har i debatter från politiskt håll framställts som en stor kulturpolitisk satsning. Nu visar det sig, skriver HD, att kortet i första hand använts som julklapp till kommunalanställda.
Priset på kulturkortet var de första åren satt därefter, till 450 kronor, vilket är den maximala gåva som företag och kommuner får ge sina anställda skattefritt. Med hjälp av oppositionen och SD sänktes priset senare till 395 kronor. Ungdomar och seniorer betalar bara 250 kronor.
Men fler människor (8 000) har fått kulturkortet i julklapp än de som köpt det (6500).
I andra kommuner bedriver man aktiv kulturpolitik, särskilt inriktad på att få nya besökare till de utställningar och andra begivenheter som produceras kommunalt.
I Göteborg betalar jag exempelvis 40 kronor för att gå på Konstmuseet och får när jag väl gjort det fri entré till stadens fem stora museer under ett helt år.
I Helsingborg har man inga sådana ambitioner. Där är kulturkortet först och främst en julklapp, gissningsvis också till politikerna själva, även om det inte framgår av HD:s artikel.
De som fått kortet i julklapp av kommunen tycks inte använda kortet särskilt. Av de åtta tusen julklappade har bara var åttonde orkat besöka Dunkers i år, lika många har tagit sig ända till Sofiero.
Effekten av kulturkortet och av höga inträdespriser är att besökare utestängs, att kulturen blir exklusiv och dyr och ingen levande kraft. Det enda rimliga vore efter det här avslöjandet att avskaffa kulturkortet. Kommunen kan säkert hitta på bättre julklappar och privilegier till sig själva.
I en kulturstad måste man bedriva en verklig kulturpolitik, som är något helt annat än julklappspolitik. Lär av Göteborg!
Se också här min blogg från februari, ”Göteborg kan det som Helsingborg inte vill”.
Hej Sören.
Va roligt att du engagerar dig i Kulturkortet och bidrar med dina tankar om vad som är rätt och fel.
Jag hör av mig för att jag vill hjälpa dig lite på traven. Det har nämligen blivit lite knasigt här, och i HD-artikeln som du utgår ifrån. Det är nämligen första gången som Kulturkortet används som gåvokort till stadens anställda. Så att skriva att kortet i första hand används som julklapp till kommunanställda är ju lite tokigt. Det är också så kulturkortet bygger på ett politiskt uppdrag som kom in till kulturförvaltningen 2009, och kortet har sålts sedan dess. Så någon ”julklappsidé” är det ju inte heller. Statistiken som du bygger upp med behöver också sitt förtydligande. 8000 gåvokort såldes under 2014. 6500 har köpt kortet privat hittills under 2015. Den siffra som är intressant att jämföra med är antalet aktiva aktiva kulturkort idag, vilket är 17 810 st (inkl gåvokort). Det är alltså inte fler som fått det än köpt det. Lägg gärna till den informationen så att dina läsare får rätt perspektiv på siffrorna.
Tack för tipset om Göteborg, ska nämligen dit till helgen.
MVH Dennis Nilsson, kulturförvaltningen
Hej Dennis, tack för ditt svar. Det jag skrev byggde på HD-artikeln. Ser nu att något fler köpt kortet (som jag själv) än fått det, det är ju bra. Men menar att Kulturkortet är trubbigt kulturpolitiskt. Det öppnar inte institutionerna för kulturovana, de som vill kolla och pröva på. En gratis dag i veckan, som på många håll i världen, eller – ännu bättre – Göteborgsmodellen kan öppna för nya publikkategorier. Hälsningar Sören Sommelius