Wim Wenders dokumentär om den brasilianske fotografen Sebastião Salgado, samtidens främste fotograf i mina ögon, är otroligt stark, mörk och vacker.

Omtumlad lämnar jag Scalabiografen i Båstad i efter att ha sett Wim Wenders storslagna dokumentär Jordens salt om den brasilianske fotografen Sebastião Salgado, samtidens främste fotograf i mina ögon.

I filmen ges ett porträtt av Salgado, som intervjuas och berättar om sina bilder, hur de kommit till och om det engagemang och de drivkrafter som skapat hans bildsyn. Wenders, som har arbetat tillsammans med Salgados son Juliano Ribeiro Salgado för att göra filmen, har återuppsökt de miljöer där Sebastião Salgado tagit sina ikoniska foton. Wenders filmer i färg kompletteras med Salgados bilder i svartvitt. Filmen blir både en biografi om en engagerad människas liv och en konstnärlig skildring av hans verk.

Men ämnet för Jordens salt är större än så. Salgado berättar om hur han fotograferat krig och miljöförstörelse och gripits av pessimism. Det han upplevde och fotograferade av fasor och elände, särskilt i krigets Rwanda, knäckte honom psykiskt, han såg vilket destruktivt och meningslöst våld människor kunde göra sig skyldiga till.

Hemma på familjens ägor i Brasilien hade barndomens regnskog skövlats, med total förstörelse av växt- och djurliv. Men på initiativ av fotografens hustru Lélia sätter man igång och planterar miljoner träd av hundratals arter och återskapar mirakulöst regnskogens mångfald. Filmen föder hopp. Läget i världen är förtvivlat. Men det finns möjligheter till förändring.

Jordens salt har ännu inte kommit upp på repertoaren i Helsingborg. Men på Bio Scala i Båstad finns en andra chans att se den otroligt starka, mörka och vackra dokumentären den 16/8 kl 16.

Eller vänta några år, filmen kommer säkert på TV vad det lider. Men den ska ses på bio.

Bilden här under från guldgruvan i Serra Pelada i Brasilien, tagen av Sebastião Salgado 1986.