To grexit or not grexit är frågan. Den stundande helgen kan bli avgörande för greklandskrisen och för EU:s krisande krishantering.

Greklands krisande ekonomi och EU-staternas fokusering på att tvinga det utsatta landet till ytterligare svältpolitik har länge varit huvudnyheter i många svenska mediers rapportering. Greklands ödestimma infaller på söndagen, sägs det nu. Då ska EU-länderna acceptera eller förkasta det förslag till självsanering som Grekland lagt fram.

På DN-kultur fredag skriver Johan Croneman befogat ilsket att svenska medier misslyckats med att ge ”en bred, rimlig, hygglig förklaring till varför det som händer i Grekland händer – och varför det händer just nu”.

Croneman fortsätter: ”Och när både experter och (särskilt) politiker berättar för oss, som om vi vore tre år allihopa, att ”grekerna har gjort av med alla sina pengar, och nu finns det inga kvar i portmonnän”, that’s it, då blir man ju extra orolig”.

Jag instämmer med Croneman att nyhetsjournalistiken om Greklandskrisen generellt varit bedrövlig.

 Ändå finns det fler undantag nu än tidigare. Svenskans Näringsliv har presenterat rader av fördjupade analyser. Och på dagstidningarnas debatt- och kultursidor har perspektiven vidgats, så att särskilt demokratiska och sociala frågor vägts in.

På Svenskans debattsida Brännpunkt skriver nationalekonomen Stefan de Vylder på fredagen EU-kritiskt under rubriken ”Mer svältpolitik sänker Grekland”.

”Att idag, mitt i en djup lågkonjunktur, tvinga Grekland till ytterligare nedskärningar kan bara förvärra katastrofen. Efter sex års åtstramningar och ett fall i BNP på 25 procent har den grekiska statsskulden som andel av BNP nästan fördubblats.”

Det är sant att den grekiska administrationen och skatteuppbörden fungerar dåligt, fortsätter de Vylder. Men till saken hör att förmögna greker under krisåren tömt landet på kapital genom att ta ut ofantliga summor från de grekiska bankerna och placera dem utomlands. Också det ”mänskliga kapitalet” har dränerats. Ett par hundratusen välutbildade unga människor har lämnat Grekland på jakt efter jobb.

För att få dem att återvända krävs en återvunnen framtidstro i landet, liksom nya arbetsmöjligheter och ”fart i ekonomin”.

Genom att ytterligare knäcka Greklands ekonomi ökar arbetslöshet och desperation, med allt fler människor som tvingas leva i nöd. Det är inget recept för återhämtning. Det är också obehagligt att EU bedriver så dålig konflikthantering i en fråga som inte bara rör Grekland utan hela unionbygget.

Hur vore det att lägga samma press på de multinationella företag som trollar bort skatt genom att taxera i Luxemburg, som Ikea, Apple etc? Det drabbar åtminstone ingen fattig.

Fotnot: Bilden Parthenon, 1950-tal. Foto: Torgny Sommelius