Billig produktion av läkemedel skapar miljökatastrof i Indien och bidrar till utveckling av multiresistenta bakterier, som gör antibiotikan verkningslös.

De svenska apotekens avreglering ledde till att patienter med stående recept fick vänja sig vid att alltsomoftast få ut olika preparat från gång till gång. Men det är samma substans egentligen hette det. Marknaden skulle pressa priserna på läkemedel, kunderna skulle vinna på det, hävdades det.

Nu visar ett reportage i Svenska Dagbladets Näringslivsbilaga i lördags att allting har ett pris och att priset för de ”billiga läkemedlen” kan bli kusligt högt. Journalisten Sam Sundberg har med fotografen Thomas Sonne besökt läkemedelsfabriksområden i indiska Patancheru, nära Indiens fjärde största stad Hyderabad.

Den indiska läkemedelsindustrin sysselsatte 2013 över 345 000 personer, exporterade för 100 miljarder kronor med en årlig 20-procentig tillväxt. Bra för Indien kan man tänka men så är det inte. Tvärtom.

I Patancheru har läkemedelsproducenterna köpt sig fria från rening av utsläppen. Forskare har där funnit de högsta halterna medicinska substanser som någonsin uppmätts i naturen, en miljon gånger högre än i renat svenskt avloppsvatten. Befolkningen drabbas av olika sjukdomar. En lokal läkare, författare till boken ”Patancheru – a hell on earth”, beskriver situationen som ”företagsterrorism”.

De indisktillverkade substanserna exporteras globalt. Den svenske forskaren Joakim Larsson undersökte ett antal svenska mediciner och fann att 74 procent av dem innehöll substanser tillverkade i just Patancheru.

Våra billiga mediciner har skapat en miljökatastrof i Indien. Och det är värre än så. Utsläppen av antibiotika, som inte bara sker i Indien utan i många andra länder, bidrar till utveckling av multiresistenta bakterier, som gör antibiotikan verkningslös.

EU kunde skapa regelverk mot ”krokiga gurkor” (för att uttrycka mig slarvigt). Men våra läkemedel är inte märkta med information om vilka underleverantörer som bidragit och om eventuell miljöcertifiering av produktionen.

Frågan om ”gröna läkemedel” och hållbar läkemedelsproduktion borde ha högsta prioritet.