Vår stad, Helsingborgs kommuntidning, har kommit med sitt tredje nummer. Förra numret fick kritik för sin politiska vinkling. I det nya numret är det positiva och glada nyheter som gäller.

I helsingborgska  Vår stad ges på 24 sidor ges en tillrättalagd och glättad bild av en stad med stora problem, vilka knappast berörs.

Jag tänker på den segregerade staden, på förfallet av innerstaden med många tomma lokaler, på den trängda kulturen, särskilt den fria kulturen och inte minst på den undanskuffade konsten. Helsingborg är unik i sin storlek genom att sakna konsthall eller ens ett kommunalt galleri. Och på dåliga kommunikationer, som avsaknaden av fungerande tågförbindelser med Stockholm eller en olycksdrabbad sydgående motorväg.

På HD:s kultursida skrev i onsdags Peter Fällmar Andersson om Vår stad, som en presentation av staden ”där alla blir vinnare. Han utgick från den förändrade balansen mellan tidningsredaktioner, som på ett decennium minskat med en fjärdedel, och kommunala informatörer, som under samma tidsrymd fördubblats.

Helsingborg är i dag den stad som har flest kommunala informatörer per invånare. Ämnet diskuterades senast i P1:s mediemagasin Medierna, där frågan ställdes, ”Vad händer med journalistiken när fler blir kommunikatörer?”.

Ett konkret svar är magasinet ”Vår stad”. I stället för att skildra planer, möjligheter, svårigheter och utmaningar är huvudintrycket att man– som en turistbroschyr – vill lyfta fram ett besynnerligt Helsingborg som den glada, konfliktfria och problemlösa staden. Kanske beror det på att tidningen så tydligt markerar att man är ”maktens röst”.

På andra sidan, ”ledarsidan” skriver kommunstyrelsens ordförande Peter Danielsson – utan besvärande frågor – lyriskt om det Helsingborg han vill göra till en ”ännu mer spännande och attraktiv stad” – och nämner den osannolikt plattitydrika visionen om år 2035, då Helsingborg ska vara en ”skapande, pulserande, global, gemensam och balanserad stad för både människor och företag”.

Ett uppslag presenterar under rubriken ”I love Hbg” ett renhållningsprojekt som gjorde att Föreningen Håll Sverige rent utsåg Helsingborg till årets kommun 2014. I onsdags skrev debattören Per Örnell i HD dräpande om att han var ”Chockad över det skräpiga intryck Helsingborg gör”. Den texten hade refuserats i Vår stad.

Gunnar Fredriksson, filosof och tidigare chefredaktör på Aftonbladet, har skrivit en klassisk bok Det politiska språket (första upplagan 1962), där han bland annat reder ut sambanden mellan det vetenskapliga och det politiska språket, alltså det senare språket som används i Vår stad, inte för att beskriva staden sådan den är utan sådan makthavarna vill att vi ska uppfatta den. Fredriksson skriver:

”En politiker väljer ut vad som är relevant för att få läsarna eller åhörarna att dela hans preferenser, att rösta så eller så, att känna till något och glömma något annat, att utföra vissa handlingar men inte andra.”

 Fotnot: Bilden visar ett tidigare nummer av Vår stad.