Tåg är överlägset som transportmedel. Men den långvariga politiska vanskötseln av landets järnvägar har lett till att var tredje resenär väljer andra färdsätt.

Tåget från Lund till Stockholm tar fyra timmar och 13 minuter. Det avgår på minuten och ankommer lika punktligt. På vägen äter jag hyggligt, läser och skriver uppkopplad med datorn. Restiden används effektivt och resan är en behaglig och avkopplande upplevelse.

Tåg är oslagbart som kommunikationsmedel ur miljösynpunkt och för passagerarna. Samhället borde självklart satsa på järnvägen. Men sker inte. Från Helsingborg är tåg ett dåligt resealternativ, bortsett från den regionala trafiken.

Samma färd från Helsingborg till Stockholm med byte i Hässleholm tar en dryg timme längre tid än från Lund, fem timmar och 23 minuter, med en halvtimmes väntetid på en station utan acceptabel vänthall. Första delen av resan sker dessutom med obekvämt, långsamt och stökigt pågatåg. Bagage måste släpas långa vägar mellan perronger.

Det som från Lund är en behaglig och snabb resa med  koncentrerad restid blir från Helsingborg genom bytet och pågatåget något helt annat, ett uselt alternativ jämfört med flyget.

 Till det kommer att allt fler inte längre litar på tåget. Svenska Dagbladet redovisade på söndagen en Sifo-undersökning som visar att 29 procent eller en av tre väljer bort tågresor av rädsla för förseningar.

I en regeringsutredning som lämnades över i april ansågs det att Trafikverket saknar styrning, inte kan planera underhåll och frågor väcktes om deras möjligheter att hushålla med anslagen.

För två år sedan gjordes en gemensam storsatsning av järnvägsbranschens olika aktörer för att förbättra punktligheten. När SvD nu gått igenom Trafikverkets statistik finner tidningen att satsningen inte lett någon vart allt och att punktligheten under tiden blivit ännu sämre.