Ett magnifikt åskväder dundrar över Västersjön på Hallandsåsens sydsida medan jag läser det nya numret av kulturtidskriften Balder, #2/2021. Regnet forsar i kaskader. De torra markerna suger åt sig av det livgivande vattnet.

Rolf Wohlin hyllar i en essä   Rachel Carson, amerikansk marinbiolog, oceanograf och genetiker. Hon är mest känd för sin ”Tyst vår” (1962), ”naturvårdens bergspredikan”. Innan den boken kom skrev hon bland annat en serie med tre böcker om havet.

Wohlin tar särskilt fasta vid ”The Sea Around Us” (1951) som på svenska samma år fick titeln ”Havet”, men som hellre, menar Wohlin, borde hetat ”Havet omkring oss”, med en kontrapunktisk motpol i ”havet inom oss”.

Wohlin skriver om Carsons oceaniska livskänsla som åskådliggörs i havstrilogin, särskilt i ”Havet omkring oss”, där hennes fältinsikter, syntax och poesi ”sitter ihop i symbios i en delvis musikalisk essäistik …”.

Rachel Carson arbetade fram ”Tyst vår” samtidigt som den svarta befolkningen i USA utkämpade sin ännu pågående medborgarstrid, skriver Rolf Wohlin. Hon insåg tidigt hur det industriella kemikaliekomplexet höll på att lönnmörda naturen med bekämpningsmedel – och hur den invasiva arten Homo Sapiens förser jorden med tusentals oreglerade kemikalier.

Wohlin skriver om ”naturen”, inte om ”miljön”. Han har alltsedan Miljökonferensen i Stockholm 1972 upprörts över ”m-ordet”, för miljön, som används i stället för att vara tydlig med att allt handlar om ”naturen”, ”bara det där m-ordet kunde få Mohikanen inom mig att resa sig”.

Åskan har dragit förbi. Den nyvaknade naturen skakar på pälsen. Solen återvänder förnöjd.