Ingen tiggare utanför Konsum på måndagen. Peter Danielssons ”nolltolerans” verkar ha fått ett snabbt resultat.

Många av de namnlösa rumänska romer som hela kalla vintern suttit utanför affärer och på andra platser i Helsingborg för att tigga var som bortblåsta på måndagen. Vad hade hänt? Var det det här som Peter Danielsson och kommunstyrelsen avsåg när man lanserade sitt projekt ”nolltolerans mot tältning i parker” och ett tidsbegränsat boende på en campingplats långt från centrum??

De rumänska romerna eller som det förskönande heter EU-migranterna har kommit till Sverige med förhoppningen att kunna göra något åt sin livssituation. De beter sig som fattiga människor gjort i alla tider och alla länder – och handlar rationellt utifrån sin egen konkreta livssituation.

Genom att inkvartera romerna på Stenbrogårdens camping, 8 km från centrum,  hoppas kommunen bli kvitt de provisoriska tältlägren på olika håll i stan. Genom deklarationen/hotet att det hela är en provisorisk åtgärd under tre månader är förhoppningen att problemet därefter ska vara ”löst”, för helsingborgarna, inte för romerna.

Den tiggare som med de nya förutsättningarna ska fortsätta att försöka få ihop lika mycket som innan under tiden i Sverige måste – om hen följer de lokala myndigheternas nolltoleransdirektiv – inleda och avsluta dagen med en åttakilometersvandring, till och från centrum. Tiden på plats reduceras med minst fyra timmar. Det tar på orken, det tar tid, det kommer alldeles avgjort att minska de flestas dagskassor. Projektet går inte ihop, det säger sig självt.

Romerna syns inte, alltså finns de inte. Helsingborgarna slipper att konfronteras med de fattiga EU-medborgare som har all rätt att finnas här.

Visst, frågan om tiggarna är inte enkel. Men sättet att hantera den saknar grundläggande humanitet med Danielssons ”nolltolerans”.

Vart tog den grundläggande medmänskligheten vägen? Helsingborg ska vara en ”global” och ”pulserande” stad, heter det. Men inte för romer, inte om du är fattig.