Försvarspropositionen som antogs av riksdagen den 15 december innebär större militära satsningar än på flera decennier, skriver 12 för freden aktiva, nio kvinnor och tre män, under rubriken ”Satsa på fred och alliansfrihet – inte på militär upprustning och Natosamarbete!”. Bland undertecknarna finns bland annat Erni Friholt och Ola Friholt, Fredsrörelsen på Orust, Gudrun Schyman, ordförande i klimatnätverket Fria Pensionärer, Karin Utas Carlsson, pensionerad barnläkare, fil.dr pedagogik (fredsundervisning) och Lars Drake, f.d. adjungerad professor, fredsaktivist, medlem i Nej till Nato. I fredsaktivisternas text heter det inledningsvis:
Det svenska försvarsanslaget ökar dramatiskt med den nya försvarspropositionen, med 44 procent från 61,6 miljarder 2019 till 87,7 miljarder 2025. Det rent militära försvaret får nästan allt och civilförsvaret bara 4,7 procent.
I fredsaktivisternas text heter det inledningsvis:
”Försvarsministern har i klartext uttryckt att avsikten är att underlätta för Natotrupp att gå österut från Trondheim i Norge, dvs genom Sverige mot Ryssland! Tanken är att Sverige ska bygga upp sitt försvar så att vi ska förlita oss på ”hjälp utifrån”, dvs Nato och grannländerna. Civilförsvaret ska se till att vi klarar oss i 3 månader i händelse av kris eller krig.”
Sverige samarbetar nu med Nato i krigsövningar flera gånger om året. I Försvarspropositionen tar man inte på allvar människors behov att förebygga och motverka att konflikter övergår i förödande krig. Forskning och kunskap om konflikter och konflikthantering lyser med sin frånvaro.
Skribenterna konstaterar att det ”I propositionen talas ganska mycket om kärnvapen, men inget om att Sverige får problem av att verka tillsammans med Nato och kärnvapenländerna USA, Frankrike och Storbritannien samt de länder (Tyskland, Belgien, Nederländerna, Italien och Turkiet) som har USAs kärnvapen. Sverige blir utsatt som möjlig krigsskådeplats i ett modernt krig där kärnvapen kommer att spela roll.”
Den 22 januari blir FN:s förbud mot kärnvapen internationell lag. ” Det är en skam att Sverige inte ratificerat och därmed inte deltar i det viktiga arbetet att få slut på testning, utveckling, tillverkning, lagring och överföring av kärnvapen till andra. Kärnvapen hotar hela planeten.”
Ett modernt storkrig kommer att föras med kärnvapen och det måste undvikas. Krig förs med hjälp av satelliter. Här är Sverige djupt involverat. Via satelliter som styrs från baser i nordligaste Sverige kontrolleras en stor del av den globala militära satellittrafiken.
Det är högtid för omtänk, konstaterar de tolv undertecknarna: ”Vi måste alla tänka om och följa FN- stadgans uppmaning om fred. En ratificering av kärnvapenförbudet och upphävande av värdlandsavtalet skulle vara en början att återföra Sverige till att bli en fredlig och fredsfrämjande buffert i världspolitiken. Försvarsbeslutet gör oss rädda.”
De som undertecknat artikeln är: Astrid Ståhlberg, aktiv i Sveriges Fredsråd, Erni Friholt och Ola Friholt, Fredsrörelsen på Orust, Gudrun Schyman, ordförande i klimatnätverket Fria Pensionärer, Helge Sonntag, ordförande i Daladistriktet av Svenska FN-förbundet, Ingalill Ek, Kvinnor för Fred Uppsala, Jan Strömdahl, Folkkampanjen Kärnkraft-Kärnvapen, Karin Utas Carlsson, pensionerad barnläkare, fil.dr pedagogik (fredsundervisning), Lars Drake, f.d. adjungerad professor, fredsaktivist, medlem i Nej till Nato, Måna Wibron, Kvinnor för Fred, Sundsvall, Staffan Ekbom, Nej till Nato och Susanne Gerstenberg, Kvinnor för Fred.
Kan det vara ett hot mot freden att vi kan försvara oss mot angrepp?
Nej, naturligtvis inte! Men att gå i NATOs ledband och bidra till stärkt inringning av Ryssland är med samma självklarhet helt förkastligt för den som önskar få leva i fred. Ökningen av försvarsbudgeten syftar med största säkerhet inte enbart till att optimera ett segt svenskt försvar. Flera tecken tyder i stället på en accelererande anpassning till amerikanska önskemål och behov. Exempel nämns ovan, och med 88 miljarder 2025 är vi nästan ikapp USAs och alliansens krav på minst 2% av BNP till försvarsutgifter. Samtidigt bör observeras att stor del av ”försvarspengarna” läggs på stöd till militär aggression utanför rikets gränser; Afghanistan, Irak och -ej att förglömma- överfallet på Libyen 2011. Något som har mycket litet med uppgiften för ett svenskt försvar att göra, desto mer för att visa foglighet inför imperiet.
I fattiga länder liksom i den fattiga familjen finns det alltid pengar, till vapen för militären och brännvin till den försupne fadern.
För tjugo miljarder kronor om året bygger man med lätthet den snabbtågsbana som idag, av många betecknas, som allt för dyr.
Att satsa pengar för att rädda världen åt våra barn är, åter för många, alldeles för dyrt.
Alf Petersson
Mycket bra skrivet Sören. Jag är med i nätverket Folk & Fred och tycker det är bra att det binder ihop miljörörelsens mål med behovet av fred och självständig matförsörjning. Att Sverige servar Nato som nu sker tycker jag är bedrövligt, ja, fasansfullt!