”För Sveriges nationella säkerhet är goda relationer med Ryska federationen långt viktigare än goda relationer med Förenta staterna. Detta är närmast en självklarhet.”
Så skriver Anders Björnsson, på sajten Bevara alliansfriheten. Nej till Nato.
Ändå är relationerna mellan Sverige och grannlandet Ryssland värre än usla. Skillnaden mellan hur Sverige och Finland förhåller sig till Ryssland är total.
På Olof Palmes tid var det självklart att den svenska regeringen gav samma information till Sovjetunionen som till USA, det var en grund för den svenska alliansfriheten som i sin tur varit ett fundament för svensk politik under mycket lång tid.
I dag målar den politiska och militära ledningen i Sverige upp Ryssland som fientligt sinnat och ett hot mot Sverige. Avancerade amerikanska vapen har köpts och kommer att ställas upp på Gotland och/eller Öland, sannolikt riktade mot Ryssland, något som förstås direkt skapar ökande spänningar och i värsta fall krigsrisk mellan de båda länderna.
På 1990-talet, efter Sovjetunionens fall trodde många på ett nytt slags relation mellan Sverige och Ryssland. Det talades om ett Svenskt institut i Sankt Petersburg för kulturellt utbyte. Man planerade för en snabbt växande turism i båda riktningarna. Det fanns inte minst en stor positiv nyfikenhet gentemot Sverige bland många ryssar.
I dag betraktas Ryssland av många svenskar som en militär fiende, ett hot mot Sverige. Få diskuterar vad det beror på och om den svenska politiken förvärrar läget, särskilt resonemangen om svenskt Nato-medlemskap.
Eller med Anders Björnssons ord:
”Sverige har inga fiender och ska inte ha. Ingen stat har gjort oss illa på mycket länge. Detta är ett förtroendekapitel som vi inte ska förslösa.” …
”Med Ryssland har vi haft ett samförstånd sedan det sista rysk-svenska kriget 1808–09, som inget av de bägge länderna ville utan som påtvingades dem i storpolitisk gambit. Här kan man tala om en försoningskultur som sträcker sig över två hundra år. Det finns många svenskar som har haft Ryssland att tacka för mycket; Alfred Nobel är en av dem, liksom hans bröder.”
Björnsson slår också fast att Sverige självklart ska ha goda relationer med USA, som ”i Ryssland ser en fiende vilket vi inte bör göra, och det oaktat att detta lands regering sorglöst bryter mot folkrätt och ingångna internatonella avtal, också sådana som är sanktionerade av Säkerhetsrådet.”
Han uppskattar särskilt att Sveriges nya utrikesminister Ann Linde har börjat språka med sin ryska motpart, ”det är bra och löftesrikt”.
Kloka synpunkter, Sören. Även om vi i praktiken inte var fullt så neutrala som det svenska folket trodde ”på Palmes tid” var det viktigt att Sverige kunde kritisera båda supermakterna, och andra länder, när det begicks klandervärdiga dåd. USA kunde nog aldrig känna sig säkra på svenskt stöd vid ev storkonflik, trots hemliga samarbeten. Sverige var konsekvent i kritik mot illdåd och förtryck, och som alliansfritt land spelade Sverige en liten roll för freden i olika konflikter. Gott så. Idag kan USA alltid räkna med Sveriges stöd oavsett vad det gäller, mord på iransk militär eller FN- konvention mot kärnvapen. Sverige har defacto blivit en lydstat.
Hej Pedro, tack för inlägget, sorgligt men sant det du skriver. Allt sätts på sin spets i den nuvarande regeringens (och oppositionens) totala ovilja att ratificera FN:s förbud mot kärnvapen. Till den politiska dimensionen kommer en kulturell. En våg av amerikansk eller amerikaniserad kultur väller in över svenskarna via kabel-TV-bolagens utbud.Röster från Danmark, Norge, Finland, Tyskland eller Frankrike når sällan hit.
Ja, kulturen är ju grunden för politiken, så till de länder vi borde har kulturellt utbyte med vill jag lägga Ryssland och Kina. Det skulle hjälpa när vi ska förstå deras ställningstaganden som grund för politisk dialog./Pedro
En kommentar till ditt inlägg Pedro. Det som fick Sverige att vända sig mot Sovjet på 1980-talet var en av de mest lyckade vilseledande operationerna som USA och Storbritannien utförde med sitt ”ubåtskrig” mot Sverige. Genom att maskera sina intrång som ubåtar från Sovjet undergrävde man Olof Palmes vision om en kärnvapenfri zon genom Europa. Man fick intrången att framstå som ökade Sovjetisk aktivitet mot Sverige och därmed omöjliggjordes Palmes försök till avspänning. USA och Storbritannien hade god hjälp av höga svenska officerare som spelade under täcket mot Sveriges regering och det svenska folket. Om detta kan man läsa i fredsforskarens Ola Tunanders bok ”Det svenska ubåtskriget”. Mycket väldokumenterat går han igenom vad som verkligen hände.
Ja, det finns mycket att säga på det temat. Björnen kommer av Filter-redaktören Mattias Göransson ger också en bra bild av eländet./Pedro