11.15 på måndagsförmiddagen kom ovanstående pressmeddelande från M, KD och L i Helsingborg. Man meddelar att ”Vi kommer att respektera folkomröstningsresultatet” och kommer därför inte att lägga fram något förslag till kommunfullmäktige.

Så klokt. Och så bra att beskedet kommer så här pass snabbt efter den historiska folkomröstningen. Det är bara att gratulera Bert Alfson och Folkinitiativet som arbetat länge och engagerat med frågan. Men också att gratulera helsingborgarna, som får behålla sitt energibolag Öresundskraft men i lika hög grad därför att demokratin segrade, när de drivande politikerna nu dragit tillbaka sitt förslag.

Det är lätt att hålla med HD:s Peter Fällmar Andersson som skriver om ”En stolt natt för Helsingborg”.

Ett regn föll över en vintermörk stad, men Helsingborg har sällan fyllts av så mycket folklig energi. Som denna söndag den 12 januari, 2020.Det senaste året har helsingborgare förmått skapa en smått enastående mobilisering i en fråga som vid första anblick kan verka en smula tradig, men som berör varje helsingborgare – och dessutom väldigt många människor i grannkommunerna (de fick inte rösta, men kan i natt skicka ett tack till alla Helsingborgs demokratikämpar). I Helsingborg förstod många, många väljare instinktivt att det här var stort, att det här gällde alla, att det här gällde stadens framtid.

96, 4 procent.

Det här är ett rungande och underbart nej. En stolt stund för Helsingborg.

Och det hände trots att varje demokratiskt steg under det senaste året har mötts av ett politiskt styre som gjort allt för att försvåra en grundlagsskyddat rättighet som en folkomröstning. Trots en valdag skapt för lägsta möjliga valdeltagande, trots få förtidsröstdagar, trots folkvalda som uppmanat väljare att inte gå och rösta, trots detta kalla januariregn.