I Sölvesborg vill Sverigedemokraterna begränsa utbudet av litteratur som inte är svensk. Somliga håller säkert med. Varför ska biblioteken för dyra skattepengar tillhandahålla böcker från utländska språk som engelska, tyska, arabiska eller serbokroatiska?
Inte heller ska lärarna behöva samarbeta med biblioteken, det finns ju så mycket annat de ska göra.
Detta är två uppmärksammade förslag från Sverigedemokraternas kommunalråd Louise Erixon i Sölvesborg, SD-ledaren Jimmie Åkessons hemstad, där SD och Moderaterna ingick en historisk allians i höstas.
Ett tredje förslag är, skriver Biblioteksbladet, att skolbiblioteken inte ska tillhandahålla litteratur på alla elevers modersmål utan att ambitionen ska inskränkas till en vagare formulering om böcker på andra språk än svenska.
Kulturminister Amanda Lind (MP) är starkt kritisk till SD-förslagen, förklarar hon för Biblioteksbladet i en skriftlig kommentar:
”Vi har sett hur människor förvägrats sina språk förr, och det slutar alltid i att de tystas. Och tystnar människor tystnar demokratin.”
Amanda Lind framhåller att barns möjlighet att lära sig ett nytt språk, exempelvis svenska, inte begränsas utan tvärtom stärks av tillgången till det egna modersmålet.
”Från mitt håll kommer jag ständigt försvara barns rätt till sina språk och till läsning, oavsett om barnen pratar svenska, meänkieli, arabiska, spanska eller samiska”, skriver kulturministern.
Louise Erixon tillbakavisar Amanda Linds kritik och kallar ministern oseriös. Men hon och SD får kritik från fler håll. Författarförbundets ordförande Grethe Rottböll anser att SD:s strävan strider mot bibliotekslagen:
”Biblioteken ska var tillgängliga för alla och anpassade för allas behov.”
Svensk Biblioteksförenings generalsekreterare Karin Linder ogillar också SD:s förslag. Partiets intentioner i Sölvesborg är, menar hon, ”inskränkande tänkande snarare än ett utvecklande och inkluderande”. Partiet har en syn på biblioteken och dess samhällsuppdrag som är apart genom att de inte vill att biblioteken ska vara till för alla.
Eva Nordmark, ordförande för TCO och tidigare riksdagsledamot för Socialdemokraterna, gör på Twitter en parallell mellan brännandet av ”otysk” litteratur i nazisternas Tyskland och SD:s planer i Sölvesborg.
Förslagen i Sölvesborg ligger i linje med idéer som SD tidigare fört fram i andra delar av landet, konstaterar Biblioteksbladet vidare.
I februari vände sig SD i Lerum mot en formulering i biblioteksplanen för 2019–2022 om att utbudet ska spegla samhällets kulturella och språkliga mångfald.
SD i Kalmar län krävde härom året att formuleringarna ”främja flerspråkig service” och ”verka för att litteratur på flera språk genom aktuella översättningsprogram och nedladdningar” skulle strykas ur den regionala biblioteksplanen.
Tidigt 2017 yrkade SD i Västervik på att formuleringar med begreppen ”nyanlända”, ”asylsökande” och ”nysvenskar” skulle strykas ur biblioteksplanen.
Som jag kommenterade redan den 22 maj undrar jag om inte M och KD kommer ovanligt lätt undan kritik i Sölvesborg? Varför skriver man bara att förslaget är SDs? Visserligen ligger Louise Erixon bakom mycket av skrivningarna, men hela styret i Sölvesborg är överens om förslaget.
Utbildningsminister Anna Ekström twittrade om Emilie Pilthammars utlagda bild ” Är karln med flaskan alltså ordförande i barn- och utbildningsnämnden i Sölvesborg? Om det finns några vuxna kvar i rummet i @moderaterna så ser ni till att föräldrar och elever, lärare och rektorer i Sölvesborg får politiker de kan ha respekt för!”
I mina ögon är det allvarligare att Emilie Pilthammar är lärare. Hur kan hon hantera mobbning och trakasserier på ett trovärdigt sätt? Att lärare inte är nykterister är en sak, men för att arbeta mot barn och ungdonmars drog- och alkoholmissbruk tycker inte jag att de öppet bör försvara olika övergrepp och dåliga ”skämt” med att det blev mycket supande.