På tisdagen inleds de första deltävlingarna i Eurovisionsfinalen i israeliska Tel Aviv. Många menar att det är orimligt att en stat som dagens Israel ska få delta i tävlingen, än mindre stå som arrangör för finalen.

Här är några skäl: Dagens Israel har en odemokratisk konstitution som reducerar araber i landet till andra klassens medborgare – och som beskrivits som apartheid efter sydafrikansk modell. Den utdragna blockaden av Gazaremsan tvingar två miljoner palestinier att leva i misär. De utvidgade israeliska bosättningarna på Västbanken står i direkt strid med en rad FN-konventioner.

När israeliska Haaretz skriver om protesterna mot melodifestivalen i Israel, särskilt från BDS-rörelsen (Boycott, Divestment, Sanktions) använder man begreppet ”Artwashing”, att med ett megakulturellt jippo får världen att glömma Israels verkliga politik.

Många israeliska judar har också protesterat. I ett öppet brev till de deltagande krävde en rad israelisk-judiska kulturarbetare att eurovisionsfinalen flyttades från Tel Aviv. 

De påminde om att tävlingen genomförs i Tel Avivs Expo Center, byggt på ruinerna av den palestinska byn al-Shaykh Muwannis, vars invånare fördrevs med våld från sina hus och aldrig tillåtits att återvända.

Israel hade från början ambitionen att lägga finalen till Jerusalem, vilket i sig skulle ha varit en politisk ytterst kontroversiell markering. Så blev det dessbättre inte.

Det isländska bandet Hatari (som betyder ”hatarna”) deltar i Eurovisionens första semifinal på tisdagskvällen. Medlemmar i bandet intervjuas i måndagens nummer av brittiska The Guardian. Deras nummer ”Hate will prevail” framförs, skriver tidningen, som en ”fascistiskt inspirerad dystopi med blodiga piskslag”. The Guardian betonar också att bandets medlemmar privat uttrycker sig lågmält och ibland rentav glädjefullt optimistiskt.

Om Hatari går till finalen den 18 maj och vinner har de varnat att man kommer att ta kontroll över ett stycke av Israel och upprätta en liberal ”BSDM-enklav” (som en parallell till Israels bosättningar på ockuperat palestinskt område). BSDM, musikstilen, är en förkortning för slaveri och disciplin, sadism och sadmasochism.

“Eurovisionstävlingen bygger på tankar om fred och enighet”, säger en av gruppens medlemmar, Tryggvi Haraldsson.

– Just därför är alla som deltar i årets final utan att reagera mot det så kallade fredsbudskapet extremt politiska, vare sig de är medvetna om det eller inte.

Han stöder helhjärtat ickevåldsrörelser som kämpar för palestinska rättigheter, som BDS, vilka arbetar för bojkotter och sanktioner.

Under repetitionerna har Hatari uppträtt framför något som liknats vid en granat. I själva verket liknar det logotypen för företaget Relentless Scam Inc, som bl a har tillverkat det buteljerade mineralvattnet SodaStream på en fabrik i en bosättning på Västbanken, vilket kritiserats av BDS.

– Vår scenografi ska självfallet inte blandas samman med SodaStreams logo, säger dock bandet till The Guardian …