Bilden av romerna har en dyster nedsättande historia, från Viktor Rydbergs Singoalla, till Nordisk Familjeboks beskrivning av zigenare, och vidare till Skånepolisens romregister i vår tid.

I Nordisk Familjeboks uggleutgåva, Band 33, Väderlek till Äänekoski läser jag om Zigenare:

”Till karaktären skildras zigenarna numera öfverallt som lättjefulla, lögnaktiga och hämdgiriga, än krypande än oförskämdt pockande, allt egenskaper, som äro en naturlig följd dels af deras kringflackande lif, dels ännu mer af deras lott att nästan öfverallt vara föremål för afsky och förakt.”

Texten har publicerats 1921 och illustreras med ovanstående bild, Zigenare med sitt läger vid Bengtsfors i Dalsland, 1899.

 Viktor Rydberg skrev den romantiska romanen Singoalla redan 1857. Den handlar om den romantiska och tragiska kärleken mellan riddarsonen Erland och zigenarflickan Singoalla vid mitten av 1300-talet i Småland. Romanen har publicerats i ständigt nya utgåvor och håller väldigt väl att läsa i dag.

Men också den frisinnade Viktor Rydberg var delvis fången i myterna om romer/zigenare. Romerna blir väl omhändertagna när de kommer till Ekerö slott. Men då de drar vidare har de stulit kyrksilvret. Och när Erland överger sin familj för att följa med romerna och sin älskade Singoalla dröjer det inte länge förrän de svekfullt vänder sig mot honom och nära nog mördar honom.

Romanen är mer än så, läs den! Men den väcker också tankar på hur seglivade och svårutplånliga rasistiska fördomar kan vara. Behandlingen av de svenska romerna i dag är dessvärre fortfarande alltför ofta nedlåtande och diskriminerande, med det skånska romregistret som ett av många aktuella och obehagliga exempel.

Än värre har bemötandet av de rumänska romerna i Sverige varit, med förödmjukelser, bespottande, hot och mordattentat.

Fotnot: Bilden ovan affisch för filmatiseringen av Singoalla 1947 med Viveca Lindfors i huvudrollen.