Informerade medborgare är en demokratisk grundförutsättning. I vår tid har därför public service en viktigare funktion än någonsin. De flesta inser det, utom Timbro-liberalen Carl Rudbeck. För honom är SVT och SR ”de styrandes redskap för att kontrollera och övervaka oss”.

Carl Rudbeck är som politisk kolumnist i bland annat HD/Sydsvenskan en person som ofta tar rejäl plats i det offentliga samtalet. Han kallar sig gärna ”liberal” men ger i många sammanhang utryck för extrema åsikter.

Häromdagen gav Svenska Dagbladets kulturredaktion denne Rudbeck en hel sida, där han kallade public service för en ”mardröm” och applåderade Muf-ordföranden Benjamin Dousas förslag att dra in allt statligt stöd till kulturen.

Public service är ett rött skynke för Rudbeck. Svensk public service är ”de styrandes redskap för att kontrollera och övervaka den information som anses lämplig för den stora massan”.

Vilken paranoia.

Vi – ”den stora massan”–  tvingas ”hålla till godo med statligt kontrollerad information och för det avkrävas en avgift”. Vi tvingas alltså (via skatten) betala för ett utbud ”som många finner ideologiskt stötande och ofta av undermålig kvalitet”.

Statliga styrning av medierna, kverulerar Rudbeck, syftar till att ”uppfostra medborgarna så att de blir fogliga och tänker som överheten vill att de ska tänka. Liberaler, däremot, som litar på människors förmåga att fatta egna beslut och själva avgöra vad som är bäst för dem, ser i public service och statligt stöd till kulturen en styggelse och ett illiberalt förmynderi.”

Rudbeck dyrkar marknaden. Bara marknaden ger valfrihet, så att vi slipper uppfostras av staten. Hans idealsamhälle tycks vara dagens USA, där marknadens logik är överordnad allt annat.

Alan Rusbridger  under tjugo år chefredaktör på brittiska The
Guardian, tänker helt annorlunda än Carl Rudbeck. Rusbridger har påpekat att 93 procent av dagens britter inte betalar något alls för att följa sina nyhetsflöden.

Följden blir att många halvsanningar eller osanningar som sprids på nätet får stor spridning och får stå oemotsagda. Betalväggarna hindrar de flesta från att läsa de professionella journalisternas versioner i de etablerade medierna. Med Public Service-kanalerna som undantag i länder som Sverige och Storbritannien, dock inte i USA.

Informerade medborgare är en fråga om demokrati.