månadsarkiv: februari 2021

Äldreomsorg, Arbetarrörelsen, Sjukvård, Skolan, Socialdemokraterna, Sverige

En människa kan mördas men inte hans idéer. OLOF PALME sköts för 35 år SEDAN

Utdrag från en valdebatt i Västerås den 28 augusti 1985, ett halvår före mordet. Olof Palme talar om privatiseringar och vinstdrivande företag inom vård och skola.

”En människa kan mördas men inte hans idéer”, sa Anna Lindh. I dag är det 35 år sedan Olof Palme mördades på Sveavägen i Stockholm efter ett biobesök. Mycket av det offentliga samtalet om Olof Palme har handlat just om mordet och om jakten på mördaren, mindre tyvärr om de idéer han hela sitt politiska liv pläderade för med engagerad talekonst, som vi varken förr eller senare hört i svensk politik. Idéer som dessvärre inte är särskilt framträdande i dagens politiska samtal.

På nätet och i synnerhet på Youtube finns mängder av Olof Palmes tal bevarade, både genom korta utdrag och genom filmade längre tal och debatter. Jag söker mig fram, lyssnar på vad jag hör Palme säga och förundras över hur det han säger så självklart kan tolkas som en röst i dagens politiska debatt.

De senaste decenniernas hejdlösa privatiseringar av det svenska samhället har omvandlat skola, sjukvård, äldreomsorg och mycket annat från grunden. Skattemedel går direkt till privata skolor som gör mångmiljonutdelningar till de ägare som efter några köp- och sälj-turer ofta kan sitta i länder som USA. Engelska skolan är ett exempel.

I Västerås deltog Olof Palme på dagen ett halvår före sin död, den 28 augusti 1985, i en debatt i Västerås med dåvarande moderatledaren Ulf Adelsohn. Utsnittet i bifogade film handlar om vinstdrivande företag inom offentlig verksamhet, något som Palme avvisar med hetta. Han säger bland annat:

– Den amerikanska privatiserade sjukvården är dyrare och sämre på väsentliga punkter än den svenska.

I dag 35 år senare ökar privatiseringen av vården snabbt i Sverige. Turerna kring hur det privata nätbolaget skulle ta över 1177 i Stockholm är ett fullständigt bisarrt exempel på detta. Palme skulle gått i taket om han levat. Men åter till talet.

”Jag släppt gärna fram alla möjliga privata initiativ, som kollektiv och ideella föreningar”, fortsatte Palme. Men när de stora företagen ger sig in för att tjäna pengar till exempel på barnomsorgen där blir vinsten det viktiga och barnen kommer i kläm.”

Lägger också ut en film från ett helt annat sammanhang, där Mikael Wiehe presenterar ”en av landets största artister”.

Olof Palme.Bild: PAOLO RODRIGUEZ / TT

För fem år sedan på morddagen skrev på Helsingborgs Dagblads kultursida Palmes utbildningsminister Bengt Göransson om ”vad som gjorde Palme till en stor ledare”, Göransson var under en följd av år regelbunden medarbetare på kultursidan. Han skrev bland annat:

”Olof Palme hänvisade som politiker ofta till moraliska värderingar för sina ställningstaganden. Han skilde sig från de flesta av de ledare som framträtt på den politiska arenan senare – med Göran Persson och Fredrik Reinfeldt som de tydligaste exemplen – genom att inte bygga sitt ledarskap på beslutsförmåga och handlingskraft, utan just på värderingar.”

Ett tydligt exempel på den saken berättar Thage G Peterson, som bland annat var Palmes försvarsminister, om i sin bok ”Olof Palme som jag minns honom” (Bonniers). Han nämner att Ragnar Thoursie var en av Olof Palmes favoritförfattare och att Palme gärna citerade och läste hans dikt ”Sundbybergsprologen”, som handlar om framtidens samhälle, ”framtidens stad”.

… från nöd / till frihet från fruktan den strävan / som är lika för oss alla. En öppen stad, / ej en befästad, bygger vi gemensamt. / – Dess ljus slår upp mot rymdens ensamhet.

Frige Nelson Mandela! Mikael Wiehe presenterar ”en av landets främsta artister”.
Demokrati, Infrastruktur, Posten, Propaganda, Region Skåne

Postnords propaganda påminner om Bagdad-Bobs

Svensk postkupépersonal i verksamhet. Nordisk familjebok 1915.

Posten i Skåne delas ut ”varannan dag” sedan den 1 februari. Provinsen blev först i Sverige med nyordningen, resten av landet ska följa efter.

”Varannan dag” betyder ena veckan må-on-fre och påföljande vecka ti-to, alltså fem dagars utdelning under en tvåveckorsperiod, vilket är en halvering mot tidigare. Det är inte varannan dag, snarare var tredje. 

Postnord har därtill kraftigt reducerat tömningstiderna av brevlådor till kl 09.00 för de allra flesta – och höjt portot hutlöst, allra värst utlandsportot. Det är ett dysfunktionellt och inkompetent företag i mina ögon. Man är ointresserad av att hantera brev, trots att det varit PostNords huvudsakliga uppdrag och är viktigt också i dag, även om brevmängden minskat. Och man tycks inte kapabel att vara marknadsledande på den paketutdelning som följt i spåren av snabbt ökad e-handel och som borde kompensera företaget för bortfall av portoinkomster från brev.

Bagdad-Bob 2003: ”Jag garanterar, det finns inga amerikaner i Bagdad. Ni kan vara lugna, Bagdad är säkert. Fotomontage.

Nu har också dagstidningar med delvis postutburen upplaga protesterat. I Expressen gick häromdagen Gabriel Ehrling Perers, chefredaktör för Avesta tidning till skarp attack mot Postnords nya varannandagsutdelning. 

Perers jämför Postnord med Iraks informationsmonister Bagdad-Bob, som när USA anföll Irak 2003 in i det sista hävdade att Irak jagade iväg flyende amerikanska soldater.

”Fortsatt måttfulla portohöjningar bidrar till en robustare postservice”, skrev en propagandachef på Postnord – varpå företaget på 13 månader höjde portot med en tredjedel. Nästa steg i Postnords självutveckling kallas ”Framtidens post”, varannandagsutdelningen. 

Perers pekar särskilt på hur hans tidning, och andra med postdistribution, drabbas av ”Framtidens tidning”: Hur lockande är en fredagstidning i lådan framåt skymningen på måndagen”?

SR:s mediemagasin Medierna rapporterade nyligen att tio procent av ”postprenumeranterna” på Ystads Allehanda, Kristianstadsbladet och Trelleborgs Allehanda sa upp tidningen redan första veckan med varannandagsutdelning.

Gabriel Ehrling Perers är upprörd. De tidningsläsare som drabbas bor mest i glesbygd och är i regel föga digitala:

”Det politiska ansvarstagandet för raserandet av Postnords grunduppdrag har lyst med sin frånvaro. Strax innan jul vaknade Kulturdepartementet och gav Myndigheten för press, radio och tv ett uppdrag om att utreda möjligheter till en särlösning för just dagstidningarna. Än är dock inget klart, i Skåne är skadan redan skedd. Och varken näringsminister Ibrahim Baylan (S) eller landsbygdsminister Jennie Nilsson (S) tycks bekymra sig nämnvärt över att statens service i lands- och glesbygd försämras radikalt.”

Nog borde Posten förbli statlig infrastruktur, som i de flesta andra länder. Vem har vunnit på ambitionen att privatisera verksamheten? Några få paketutdelande mest 08-företag. De som förlorat är förstås främst alla som lever i glesbygd, men också medborgare i allmänhet och som här beskrivits ett antal mindre dagstidningar.

Forneyptiskt postbud, omkring 1500 f Kr. Efter en gravmålning i Tebe. Nordisk familjebok 1915.
Corona, Covid-19, Flyktingar, Kristdemokraterna, Socialdemokraterna, Sverigedemokraterna

Stort förtroenderas för Ebba Busch och KD minskar

Fotomontage från Dagens Nyheter. Grafik: Elin Lindwall Bilden av Ebba Busch har tagits av Alexander Mahmoud.

Sverige har ”med berått mod” tillåtit coronaviruset att spridas i Sverige, sa KD-ledaren Ebba Busch i partiledardebatten i början av sommaren. Hon anklagade regeringen för att medvetet ha accepterat hög smitt spridning och kallade också regeringens hantering av pandemin för ”dysfunktionell”.

– Men det vi kan säga för Sveriges del är att det stora antalet människor som sörjer är ett resultat av att Sverige med berått mod tillåtit en stor smittspridning. I februari lät man tusentals svenskar landa på Arlanda från områden som redan hade stor smittspridning. Sedan lät man dem gå rakt ut fritt i samhället, sa hon, enligt SVT.

När Ebba Busch på onsdagskvällen intervjuades i SVT:s nya satsning ”30 minuter” av Anders Holmberg fick hon frågan om hon stod fast vid sitt påstående om ”med berått mod”. Hon hävdade också att KD gång efter gång talat om för regeringen hur den skulle göra, ”vi har varit den största oppositionen mot S”. 

Det var pinsamt och obehagligt att höra. Utfrågaren Anders Holmberg hade gått igenom vad Busch sagt i mediala sammanhang under våren 2020 – och där fanns inga sådana synpunkter. 

Ebba Busch var irriterad. Hon sa arrogant gång på gång att hon fick fel frågor. Hon ville tala om ”KD:s välfärdspolitik”, inte om samarbetet med sverigedemokraterna. Inte om SD över huvud. Och allra minst om hennes dubiösa husaffär:

– Om du inte tål svaret så bör du inte heller ställa den frågan. 

Hur kan en partiledare uttrycka sig på det viset. Det är en häpnadsväckande självgodhet.

Efter ett inlägg på sociala medier där Ebba Busch ifrågasätter den 81-årige hussäljaren Esbjörns juridiska ombud och hänvisar till gamla brottsdomar har hon nu anmälts till särskilda åklagarkammaren för förtal.

I en krönika skriver Aftonbladets Lena Melin att ”det gungar under Ebba Buschs fötter. I den senaste akten i dramat om hennes husköp tar hon till fulargument som inte har med saken att göra.”

På torsdagskvällen rapporterade DN att förtroendet för Ebba Busch rasat, från 34 till 22 procent, sedan förra mätningen i april.

– Vi har inte sett ett större tapp mellan två mätningar för en partiledare tidigare, säger Nicklas Källebring på Ipsos.

Det förefaller vara mera hennes bristande hantering av det misslyckade husköpet som spelat in än hennes politiska oskicklighet, eller en kombination. Hon har också uppmärksammats negativt för festande trots coronarestriktioner. 

Också liberalernas Nyamko Sabuni är illa ute. Endast 8 procent av väljarna uppger att de har stort förtroende för henne, att jämföra med 13 procent i förra mätningen. Ingen ledare för hennes parti har hamnat så lågt under de två decennier som mätningarna har gjorts.

KD:s opinionssiffror har också under en längre tid minskat rejält och ligger i den senaste undersökningen på fem procent. 

Från onsdagens SVT-sändning av Anders Holmbergs utfrågning av KD-ledaren Ebba Busch. Skärmdump.
Böcker, Bokhandeln, Författare, Lyrik, USA

Lawrence Ferlinghetti – Den siste beatpoeten, död

Lawrence Ferlinghetti, utanför City Lights i San Francisco. Foto: Clay Mclachlan/AP/TheGuardian.

Beatpoeten Lawrence Ferlinghetti avled i måndags 101 år gammal. Han var inte bara poet utan också förläggare, konstnär och politisk aktivist, en bohem, som var en av grundarna till den legendariska bokhandeln City Lights Bookstore i San Fransisco. Han var central bland beatgenerationens författare, som Jack Kerouac, Allen Ginsberg och William S. Burroughs. Med hans död är de alla borta.

Från bokhyllan plockar jag fram några av Ferlinghettis böcker, köpta också på City Lights där jag varit några gånger.

Jag läser några rader ur ”A far Rockaway of the Heart”, poem #19:

So rent a museum / and see yourself in mirrors – / In every room an exposition / of a different phase in your life / with all your figures and faces / and pictures of all the people who / passed through you / and all the scenes / you passed through / all the landscapes of living / and longing and desiring / and spending and getting and doing and dying / and sighing and laughing and crying …

And walking through the house of yourself / you climb again to all / the rooms of yourself …

Ferlinghetti identifierade sig som en ”filosofisk anarkist” och blev värd till många sit-ins och protester i City Lights. Han betraktade poesin som ett socialt verktyg, inte bara reserverat för de intellektuella.

1955 hörde han Allen Ginsberg läsa sin dikt Howl (ungefär ”Skriket”). Ginsburg sände dikten till London där den trycktes och därpå skeppades till San Fransisco, där boken beslagtogs. Både Ferlinghetti och Ginsburg fängslades för att ha brutit mot ”sedlighetslagar”.

1958 publicerade Ferlinghetti sin första diktsamling, A Coney Island of the Mind, som såldes i över en miljon exemplar. Den följdes av mer än femtio böcker, diktsamlingar, romaner och reseskildringar.

På sin hundraårsdag 2019 intervjuades han av brittiska The Guardian och sa att han fortfarande drömde om en politisk revolution i USA, trots att ”USA inte är moget för någon revolution. … Det krävs en helt ny generation som inte glorifierar det kapitalistiska systemet … en generation som inte sitter fast i fällan jag, jag, jag.”

Ferlinghetti föddes i New York 1919. Hans pappa var italiensk immigrant och drev en liten mäklarfirma men dog innan sonen föddes. Innan Lawrence fyllt två hamnade mamman på mentalsjukhus. Han togs om hand av en släkting, ”tant Emily” som tog honom till Strasbourg i Frankrike där han lärde sig franska innan han kunde engelska.

Fotnot: Ulf Peter Hallberg, författare och översättare, berättar om den bortgångne beatpoeten i radions OBS Kulturkvarten, lyssna här: Lawrence Ferlinghetti var drömmarnas beskyddare

Mr. Ferlinghetti, standing, in 1957 at a poetry reading. He was a prolific writer of wide talents and interests whose work evaded easy definition.Credit…Nat Farbman/The LIFE Picture  Collection.
Böcker, Författare, Miljö

Nina Burton om livets och naturens tusen språk

Nina Burton född 1946 är poet och essäist. Foto: Sara MacKey.

De flesta vet att jorden är ett sandkorn i rymdens oändlighet. Om jorden vore en grusbit skulle solen vara ett decimeterstort krocketklot elva meter bort – och närmsta stjärna skulle vi hitta 3 000 km bort. Samtidigt skulle rymdens stjärnor vara fler än vad det finns sandkorn på jordens alla ständer och i dess öknar.

Så ser det ut i vår värld, lite ödsligt, värre än på jorden detta pandemiska år.

Ibland skapar tankar på vårt universums ödslighet ödmjukhet och glädje över det sköra och utsatta livet och över att de molekyler som är jag råkat hamna just där de befinner sig.

Ödsligheten är bara en aspekt. Jag ser ut över havet, det Öresund som vi ser i Helsingborg är en skärva av jordens hav, två tredjedelar av planeten täcks av hav, jorden är ett vattenklot.

Häromdagen läste jag att man genom speciella bojar konstaterat att den globala uppvärmningen drabbat Antarktisk dramatiskt 4000 meter ned i havet.

Våra kunskaper om vad som utspelar sig i havsdjupen är begränsade. Redan Aristoteles misstänkte att de ”stumma” fiskarna samtalade – ”och det tyck faktiskt vara så”, skriver Nina Burton.

Jag har just läst hennes senaste ögonöppnande bok med den långa titeln ”Livets tunna väggar – en essäberättelse om ett lyhört hus och en natur full av språk” (Bonniers). I och omkring det ensligt belägna sommarhuset tar naturen över. En ekorre markerar revir utanför huset. Författaren följer den med kikare till morgonkaffet. Hon gläds åt en flöjtande talgoxe, nu en av Sveriges vanligaste fåglar, vars intelligens jämställts med schimpansers. Med ett barr i näbben pillrar den ut larver ur trädens springor. 

Hon hör jordens vanligaste fågel, tre gånger så talrik som jordens alla människor, besläktad med de djungelhöns Alexander den store tog med sig hem från Indien. Och slår fast att det vi uppfattar som (vanliga) hönors kackel består av bortåt trettio olika läten, däribland olika varningsljud.

Hönor pratar med varandra. Hönor har ett språk. Och naturens många språk är ett av bokens fascinerande teman.

Det finns två korsande spår i bokens upplägg. Det ena är livets gång i och kring sommarhuset, omgivet av övervintrande bin, myror, flugor och frampå våren en riktig fågelkör. Det andra handlar om universum, om livets förutsättningar och uttryck. De båda spåren korsar och befruktar intresseväckande varandra, associationer drar i väg åt olika håll, med författaren som en mångkunnig ciceron och god berättare.

Människan är en ganska tondöv art, berättar hon i förbigående. Vi hör varken övertoner eller de 750 toner en gärdsmyg kan prestera på en minut. Kan fåglar prata? De har inga läppar och kan därför inte säga ”p”. Men i fågelhjärnans nervceller finns språkgener som påminner om våra.

Livets tunna väggar är en bok som jag stryker under i och gärna återvänder till för att lära mer, det finns mycket att tänka vidare på.

Hos levande varelser finns besläktade ljudmönster men ”i olika tempo”. Om en gibbonapas sång spelas på dubbel hastighet påminner det om fågelsång. Spelas den långsammare liknar den valsång, berättar Burton.

Levande varelser lever i olika skalor. En myra upplever världen annorlunda än vi. Men vi lever också med olika tidsmässiga förutsättningar. Ett bi hinner på en sekund uppfatta hundra gånger snabbare rörelser än en människa.

Varje timme frigörs en miljon små hudpartiklar från varje människa och svävar i luften, utan att hon själv är medveten om vad som sker. Med våra sinnen uppfattar vi bara en bråkdel av allt som sker med och omkring oss själva. 

”Gick jag rentav här och älskade livet genom alla former det klätt sig”, skriver Nina Burton på en av de sista sidorna i sin bok. Och det är ju vad hon gör. Hon blir lycklig över insikten att vår jord har tusentals arter hon inte har en aning om och att naturen rymmer tusentals språk hon inte behärskar – och förmedlar den lyckan till mig som läsare.

FN, Krig och fred, Krigsförbrytelser, Libyen, Nato, Sverige

Ett splittrat Libyen efter ett decennium av kaos

Martyrs’ Square in the center of Libya’s capital, Tripoli, days ahead of commemorations of the 10th anniversary of the uprising that toppled the regime of Col. Muammar el-Qaddafi.Credit…Mahmud Turkia/Agence France-Presse — Getty Images

Tio år har gått sedan Nato 2011 bombade Libyen sönder och samman med god hjälp av Sverige. Landets enväldige ledare Muammar Khadaffi störtades och mördades. Den svenska insatsen bestod i spaningsinsatser med JAS-plan och psykologiska påverkansoperationer.

I huvudstaden Tripoli har man satt upp flaggor och speciella lampor för att fira tioårsminnet av upproret som störtade landets diktator, skriver New York Times. En ny interrimregering har bildats och utlovat att efter ett decennium av krig och instabilitet ska landet nu enas och demokratiska val genomföras mot slutet av året.

Utanför bankerna köar kunder sex timmar för att försöka få ut sina löner. På bensinstationer finns bränsle att köpa bara ibland. Förorter till huvudstaden har inte haft el på två månader.

– Jag har hört talas om val nu i åtta år, men ingenting har hänt, säger till NYT den 31-årige al-Gammoudi, som arbetar 14-timmarspass på ett café i Triplois centrum för att få pengar till att reparera sitt hus, som skadades under det libyska inbördeskriget för tio år sedan.

– Varje år har situationen bara blivit värre med nya krig, fortsätter han.

Security forces at the main coastal road connecting the eastern and western regions of Libya, in Khums, in January. Credit…Ayman Al-Sahili/Reuters

Vad uppnådde Nato med kriget? Man störtade en diktator. Men i Libyen byggdes knappas välstånd och demokrati. Snarare tvärtom. Och varför stred Sverige med Nato?

Försvarsmakten tycker fortfarande att insatsen var lyckad, skriver Pär Salander, professor i socialt arbete vid Uppsala universitet i en artikel nyligen i Nyhetsmagasinet ETC (12 feb).

Man talade om ett ”mycket bra resultat” för Sveriges deltagande i kriget.

En av Jaspiloterna som deltog i Libyenaktionerna har stolt berättat att man spanade på bombmål åt Nato i Libyen så skickligt att man hamnade i Natos ”finrum”. (P1 26/1 2020). 

Natos danske generalsekreterare Fogh Rasmussen tog i än mer och utvärderade insatsen som ”en succé”. Han hävdade också att ”ett nytt Libyen” fått frihet, mänskliga rättigheter, demokrati.

I dag vet vi att inga av dessa hyllningar av Natos krig i Libyen stämde, fortsätter Pär Salander. Man kan inte ”införa demokrati” genom att mörda en ledare.

Det blev ett blodigt inbördeskrig mellan den mer arabiska och muslimska delen i öster, som fick stöd från Nato, och den mer afrikanska Khadaffilojala västra delen av landet. 

Bengazi i östra Libyen hotades av ett blodbad hette det, liksom att Khadaffi urskiljningslöst dödade civila.

Det fanns ingen täckning för något av dessa påståenden. 

Efter några dagars bomber över främst huvudstaden Tripoli dominerade Nato helt krigszonen och kunde införa flygförbud. Ändå fortsatta bombningarna i ytterligare sju månader. Khadaffi mördades och ett regimskifte kunde genomföras.

Därmed blev interventionen ett brott mot FN-mandatet, FN-stadgan och Genèvekonventionen, skriver Salander.

Horace Campbell, professor i afroamerikanska studier i New York, har utvärderat insatsen som ett ”katastrofalt misslyckande”. 

FN:s människorättsråd har rest frågan om inte Nato för kriget mot Libyen borde ställas inför krigsförbrytardomstolen i Haag.

Libyen är i dag ett sönderslaget land med två stridande regeringar och okontrollerade milisgrupper med inslag av radikal islamism. Kaos råder i landet och utnyttjas av andra länder. FN räknar med att det i landet finns 20 000 utländska soldater. 

Pär Salanders avslutande omdöme om den svenska insatsen i Libyen är förödande. ”Det som skedde var ett politiskt och militärt haveri: operationen var lyckad men patienten dog.”

Security forces at the main coastal road connecting the eastern and western regions of Libya, in Khums, in January. Credit…Ayman Al-Sahili/Reuters.
Böcker, Författare, Helsingborg

Kärleksfullt om ett annorlunda barn

2 kommentarer
Conny Palmkvist är bosatt i Helsingborg. 2020 gav han ut böckerna ”Sundets röda nejlikor” och ”En cowboy lämnar stan” och 2021 ”Nästan bra på livet”. Bild: Mickael Tannus Photography AB

Helsingborgsförfattaren Conny Palmkvist blir pappa till en flicka som är annorlunda. Hon utvecklas inte som andra barn. Talet låter vänta på sig. Hon tycker om att dansa men också att äta ritpapper. Hon använder napp ”alldeles för länge”. Och annat.

När dottern till slut får diagnosen autism är det både väntat och oväntat. Conny läser allt han kommer över om autism och ser dottern i beskrivningarna.

”Upprepade beteenden och begränsningar i aktiviteter. Många med autism kan ha svårigheter att tolka det hen hör, medan det är lättare att uppfatta det som går att se”.

I boken ”Nästan bra på livet” (Bazar, 2021) berättar Conny Palmkvist om livsresan med ett autistiskt barn från noll till åtta år. Hur det påverkar familjen och honom själv i hans nya pappalivsroll. Dottern tilltalas genomgående i du-form.

Oväntat börjar han tänka på sin egen, nu döda men i livet ganska frånvarande pappa, från det pappan föddes ”på en åker i Spannarp. Mellan två gårdar och ett rapsfält. Farmor hade gått för att köpa ägg och snubblade sedan omkring mellan små bäckar och äppelträd. Panikslagen av värkarna.”

Att vara förälder till ett autistiskt barn är annorlunda. Särskilt om man som Conny har författarambitioner. På femton år har han publicerat ett tiotal romaner och en novellsamling. Skrivandet är existentiellt för honom. Men …

”Allt som händer när man får ett barn som Lova tar musten ur livet, och sedan rusar tiden obarmhärtigt iväg.

Man står tillsammans inför det. / Senare bara står man. / Långt ifrån allt. / Och varandra. / Att älska blir att vänta, / på enklare tider.

Så man väntar.”

Och man blir – utbränd, får en diagnos och 25 tider hos en psykolog, som låter honom berätta om sitt liv. Och som också hos honom föder nya frågor. Är autism ärftligt? Kan en författare ha autism?

Fascinerad av boken sträckläser jag den på en och en halv kväll. Det är en berättelse om att bli förälder till ett autistiskt barn och en kärleksfull skildring av barnets speciella förutsättningar och utveckling, om annorlundaskapets villkor.

Men ”Nästan bra på livet” är mer än så, en reflektion om själva livets villkor och att livet kan vara på en mångfald olika vis, varken bättre eller sämre, men olika.  Man kan bli bra på livet eller åtminstone nästan bra.

Tolerans, vidsynthet, insikt i att ensanningspersoner inte alltid är så roliga, är något. Eller med Conny Palmkvists egna ord:

”Vi har varandra, skriver jag. Det är motsatsentill ingenting.

Det kan vi nynna om natten, när det regnar på altanen. Du och din mor, din lillebror, nu får ni lyssna till vad jag vill säga.

Ninani nanina, ninani nanina. / Stanna här, stanna hos mig.”

Corona, Covid-19, Donald Trump, FN, Gaza, Israel, Storbritannien

Coronaviruset inte klart ännu med mänskligheten

Hur ska mänskligheten vaccineras? Från brittiska The Economist.

FN:s generalsekreterare António Guterres efterfrågar nu en internationell plan för vaccinering mot covid-19.  Han varnar också för att den ojämna tillgången till vaccin utgör ett hot mot både den globala hälsan och världsekonomin.

75 procent av allt vaccin som använts i världen hittills har gått till tio nationer. 130 länder har inte vaccinerat nån alls.

De stater som ofta prisas i svenska medier för att de hunnit vaccinera flest är Israel och Storbritannien. I det här sammanhanget är båda skurkstater, varianter på Trumps America First. För Israels del gäller dessutom att man vaccinerat de illegala bosättarna på Västbanken, en ockupation i strid med folkrätten och en lång rad FN-resolutioner. Däremot har den palestinska befolkningen inte vaccinerats, varken på Västbanken eller i Gaza, vilket också det strider mot internationell lag. En ockupationsmakt som Israel har ett folkrättsligt ansvar för befolkningen i de ockuperade områden.

– Världen är i brådskande behov av en global vaccinationsplan som sammanför de som har nödvändig förmåga, vetenskaplig expertis, produktionskapacitet och finansiella muskler, säger Guterres under ett virtuellt säkerhetsrådsmöte.

Han tillägger att G20-länderna har bäst möjligheter att få till stånd ett globalt vaccinationsprogram och lovar fullt stöd från FN.

WHO och FN borde ha haft en mycket större roll än hittills då det gäller att fördela tillgängliga vaccinationsdoser mellan olika regioner och länder. Men den rasistiske Trump skar under sina katastrofala fyra år vid makten ner USA:s kontakter med och stöd till FN. USA lämnade till råga på allt mitt under pandemin WHO-organisationen och vägrade för övrigt att godkänna Ngozi Okonjo-Iweala, Nigerias f d kvinnliga, svarta och karismatiska f d finansminister, som nu sent omsider utnämnts till chef för handelsorganisationen WTO.

Om viruset tillåts spridas okontrollerat i de fattigare delarna av världen kommer problemen med nya mutationer bara att öka, säger FN-chefen. Det riskerar att förlänga pandemin ordentligt, och möjliggöra för viruset att komma tillbaka och på nytt plåga rikare länder, fortsätter Guterres.

En global vaccineringsstrategi är nödvändig inte bara av humana rättviseskäl utan också för mänsklighetens framtid. The Economist (13 – 19 februari) konstaterar i en ledare att covidpandemin utan vaccin kunde ha krävt 150 miljoner döda.

Vi ska heller inte tro att vaccinet för gott knäcker viruset och att allt snart kommer att återgå till hur det var före pestens tid. Sjukdomen kommer att fortsätta att återkomma och bli epidemisk. Utanför den rika världen återstår för 85 procent av världens länder att starta sina vaccinationsprogram, i år eller nästa år, eller kanske först 2023? De miljarder människor som lever i dessa delar av världen kommer att föda och stärka viruset under lång tid. 

Vi måste lära oss att leva med viruset – kanske för alltid. Coronaviruset är långt ifrån klart med mänskligheten ännu, skriver The Economist.

FN:s generalsekreterare António Guterres efterfrågar nu en internationell plan för vaccinering mot covid-19. Bilden från det virtuella säkerhetsrådsmötet på onsdagen.Bild: UNTV/AP/TT.
Äldreomsorg, Corona, Covid-19, Helsingborg

Många döda på äldreboenden i Helsingborg

Vardagas äldreboende Pålsjö park har haft en omfattande smittospridning med tretton avlidna personer på två månader . Bild: Sven-Erik Svensson/HD.

Återigen drabbas äldreboenden i Helsingborg av höga dödstal, skriver Helsingborgs Dagblad, som rapporterar om höga dödstal på två av stadens äldreboenden. Det handlar om Vardagas Pålsjö park, där 13 personer avlidit under två månader. Strax före årsskiftet hade på en av våningarna 18 av 24 boende testats positivt. Hur var detta möjligt??

Kungshults vårdboende har också drabbats svårt.. ”Drygt tio personer” av 72 hyresgäster har avlidit under samma tidsperiod, enligt SVT.

Från fackligt håll är man kritisk till hur säkerheten hanterats.

– Våra medlemmar går på knäna och de har signalerat om hjälp men får inget gehör, säger Louise Ressner, arbetsmiljösamordnare, till SVT. 

Till HD säger hon att det dröjde tre veckor efter det att facket slagit larm tills man fick ett möte med cheferna.

– Personalen har skrikit efter hjälp en lång tid, men får inget gehör – vare sig från enhetschef eller verksamhetschef. De känner att de inte kunnat bedriva säker vård med den bemanning de haft.

– De hade kunnat överanställa eller köra efter prioriteringslistor. I ett sådant här läge behöver man gå upp i krisläge och bara göra det nödvändigaste. Då kan dusch och aktiviteter exempelvis försvinna, medan man prioriterar mat och mediciner. Och så behöver man se till att anställda inte går mellan avdelningar, säger Louise Ressner.

– Man har misslyckats att trygga personalen – att övertyga dem om att detta arbetssätt är tryggt och säkert.

– I vanliga fall hade vi klarat oss på den här bemanningen, men nu klarar vi inte att ge den omsorg och omvårdnad som våra hyresgäster behöver, säger till SVT en anställd som vill vara anonym.

Enligt uppgifter finns det utbrott av smitta också bland personalen: ” De lever med en stor samvetsstress för att de inte hinner den vård som krävs i ett smittoutbrott.

Informationen från de ansvariga är under all kritik. Det handlar om liv och död för de intagna, för anhöriga och personal. 

Ingrid Bergh, verksamhetschef på vård- och omsorgsförvaltningen, vill inte kommentera antalet smittade och avlidna på enskilda boenden.

Varför? Många människor berörs, de som bor på hemmen och deras anhöriga, personalen och deras anhöriga, de som kanske väntar på plats på ett boende och fler kategorier ändå. Icke-information leder till ryktesspridning.

Flera anhöriga har hört av sig till HD efter en tidigare artikel om Pålsjö park. De anhöriga tyckte inte att verksamhetschef Daniel Rydén gav en fullständig bild av hur smittoläget sett ut sedan tidigare, före vaccinationerna.

I det nu uppkomna läget vill Daniel Rydén liksom tidigare inte svara på tidningens frågor på telefon, bara via mejl. Om kritiken från anhöriga skriver han i ett mejl:

”Det jag har fått till mig är att anhöriga varit väldigt nöjda med kommunikationen ifrån oss.”

Inte heller Annika Andersson, omsorgsdirektör i Helsingborgs stad, vill kommentera smittoläget på enskilda boenden. Hon besvarar besynnerligt nog inte heller den fackliga kritiken. Men poängterar att det totala antalet smittade inom vård och omsorg i Helsingborg nu trots allt är lägre än på länge.

Frågan om varför omfattande smitta ändå har drabbat ännu fler av Helsingborgs äldreboenden kvarstår. Har de båda äldreboendena varit underbemannade för situationen? Har anställda gått mellan sjuka och friska? Har andelen timanställda varit för hög? Det är några frågor som tål att begrunda.

Att smittan kommit in på två boenden och där vållat många dödsfall, trots erfarenheterna från händelserna för ett år sedan i Helsingborg, är djupt oroväckande. Att de ytterst ansvariga inte svarar rakt på tidningens frågor är obehagligt liksom att man inte heller konkret försöker beskriva situationen, vad man gjort och vad som kan göras.

Det handlar om många människor liv. Och om att någon måste ta ansvar för den uppkomna situationen.

Annika Anderssons avslutande svar till HD är oroväckande:

– En del pratar om tur och otur när det gäller större utbrott eller inte.

Visst kan slumpen spelat en roll. Men chefer som inte tar sitt ansvar i en så här plågsam situation väcker oro. Det enda som fungerar är rak information också om svåra frågor.

Äldreomsorg, Ekonomi

Äldreomsorgen har blivit en parodi på näringslivet

Alexandra Waluszewski, professor i ekonomisk historia vid Uppsala universitet och expert på organisationsteori.

Coronakommissionen avslöjade stora brister i äldreomsorgen, skriver på Göteborgs-Postens debattsida Alexandra Waluszewski, professor i ekonomisk historia vid Uppsala universitet och expert på organisationsteori.

Det beror särskilt på att man för äldreomsorgen använt ”modeller hämtade från näringslivet”, särskilt från ”New public management” (NPM), hämtade från näringslivet, tillsammans med Lagen om Offentlig upphandling (LOU) men på ett sätt som har väldigt lite likheter med vad kvalitetsmedvetna och effektiva företag gör, skriver hon.

De båda kombinerade principerna har banat väg för ett ” kvalitetsfrånvänt kostnadsfokus som inte står gig-ekonomin efter”, skriver Alexandra Waluszewski. Hon undrar vidare:

”Varför utrustas offentlig sektor med en sådan avart av styrning? En modell som reducerar den enskilda människan, dess sjukdomar, mediciner och behov av omsorg till en ”pinne” som undersköterskan, psykologen och sjuksköterskan förväntas avverka på en viss tid.”

Resultatet har blivit förödande för äldreomsorgen.

”Vare sig NPM eller LOU premierar långsiktig kvalitetsutveckling. De premierar låga kostnader till priset av låg kvalitet – vilket inte är detsamma som kostnadseffektivitet, speciellt som det tenderar dra stora resurser till övervakning, dokumentation och kontroll.”

Äldreomsorgen ekonomiska styrsystem som en grotesk variant av gig-ekonomin har skapat den vård Sverige har i dag. Inte mest tydligt har det nog blivit i några av de större regionerna som Stockholm och Skåne. Priset blev hög dödlighet inom äldreomsorgen särskilt under våren 2020. 

En viktig åtgärd ett år senare har varit att prioritera de som bor på äldreboenden dår det gäller coronavaccinering. Ännu viktigare och svårare blir utmaningen nu, att göra om de ekonomiska styrsystemen för äldreomsorgen, att satsa på kvalitet och de boendes människovärde.

Alexandra Waluszewski menar inte att det är fel att ”plocka modeller från näringslivet”, men att det i så fall borde handla om företag som jobbar med komplexa processer och som satt kvalitetsutveckling främst.

” Borde man inte lära av dem som genom systematiskt förändringsarbete år efter år lyckas leverera varor och tjänster av hög kvalitet, som lyckas attrahera, vidareutbilda och behålla personal, och som har förmåga att anpassa sig till de krav och spelregler som ställs av det omgivande samhället?”