Om döda ord(†) som kan livas och om nekromanti

Tidskriften Essäs 7 nummer handlar om Döda (†)rd. Essä nominerades i år som en av tre till årets kulturtidskrift.

7000 språk talas runt om i världen. Varje år dör några av dem, när de inte längre talas av någon som lärt sig dem som modersmål.

41 procent av världens språk år utrotningshotade arter, som riskerar att falla i glömska.

För några år sedan fanns i Helsingborgstrakten ett antal ljushuvuden som ivrigt agiterade för att engelskan skulle få status som nationellt språk. För dem var svenskan provinsiell. Skoleleverna skulle bli mera nationellt gångbara om de anglifierades.

Språk utvecklas långsamt. Det är svårt att säga just när ett språk dör, konstaterar språkforskaren och författaren Karin Westin Tikkanen i ”Liva (†). Orden som inte längre lever”, i tidskriften Essäs nya nummer 7/2020, som har Döda ord som tema.

Hennes essä belyser ”döda” ord i svenskan, ord som kommit ur bruk av olika anledningar – och ofta ersatts av andra. ”Bokhus” sa man ofta ännu under sent 1800-tal innan ordet knuffades ut i skuggorna av importerade ”bibliotek”, för att ta ett exempel.

En hel grupp av ord som inleds med bråd– tycks ha försvunnit i början av 1900-talet, som brådbytt (hastigt ombytt) och brådfiken (alltför nyfiken) medan andra fått leva kvar som bråddjup och brådstörtad. Varför? Säg det.

Är det synd att ord dör, ska vi liva dem. frågar sig Karin Westin Tikkanen och livar därmed ett annat dött ord, som betytt ”att göra något levande”. Liva är i ordlistan märkt med ett kors eller en ”dolk”, som markerar att ordet är dött fastän så upplivande.

Den som livar ett ord skulle kunna kallas en språknekromantiker, skriver slavisten och och översättaren Nils Håkansson i sitt bidrag ”Om språknekromantin”, som handlar om försök att återuppliva död språkmateria.

Författaren Viktor Rydberg var en nekromantiker som på 1860-talet ville rensa det svenska språket så att det inte besudlades av ”låneord och utländska later”.

Rydbergs impuls var patriotisk och reaktionär, skriver Håkansson, även om Rydberg i övrigt var liberal och relativt progressiv.

Bland annat omarbetade Rydberg sin Singoalla, så att romanska ord ersattes av germanska varianter. Privilegium blev företrädesrätt, nervös blev överhettad, och så vidare.

I tjugotalets Sverige har svenska språket invaderats av ett myller amerikanska ord och vändningar. Även om jag skulle kunna tänka mig att nekromantiskt använda DDT eller något annat ogräsmedel mot dem är jag rädd för att de kommit för att stanna och att det bästa nog är att gilla läget – men också tänka efter vilka ord jag själv helst vill vårda och använda.

I Essäs nummer 7 medverkar också Jan Berglin och John Swedenmark.

Till sist, Essä är både livgivande läsvärd och kreativt layoutad.

Den märkvärdiga historien om Torgnys gamla Vw-buss

Torgny Sommelius på väg hem från sin ensamma resa i VW-buss Sverige – Indien – Sri Lanka och åter. Foto Torgny Sommelius, 1956.

Den 1 mars 1955 lämnade min bror Torgny Sommelius Sverige i en specialutrustad VW-buss för att Bort genom Asien färdas till Blå Indien, och vidare hela vägen till Sri Lanka, dåvarande Ceylon. Sen inleddes Den märkvärdiga resan hem, som fullbordades vid skrivbordet, där tre på sin tid uppmärksammade reseböcker med ovan nämnda titlar tog form.

Vid återkomsten till Helsingborg den 19 december 1956 stod vägmätaren på 65 250 km, som efter ett och ett halvt ensamvarv runt jorden.

Torgny Sommelius med sin VW-buss före avresan till Indien 1955. Foto: Torgny Sommelius.

2014 fick jag ett mejl från England. Det handlade om en gammal VW-buss:

Dear Soren,   
My name is Michael Cooper I own your brother Torgnys old bus.”

Torgnys buss, sådan Michael Cooper köpte den i Sverige på 1990-talet, mer eller mindre ett vrak. Foto: Michael Cooper.

Torgny avled i januari 1963 i en flygolycka i Port of Spain på Trinidad, 34 år gammal. Då hade han före de tre Indienböckerna skrivit också Jugoslavien upa. Torgny dog, men hans böcker levde vidare och inspirerade bland annat författaren och resenären Tomas Löfströms skrivande och resande.

Tomas lät sitt engagemang växa till en grundlig mer än 500-sidig biografi, Den siste resenären. Torgny Sommelius – en biografi, utgiven 2012.

Torgny var min tretton år äldre bror och förebild. Han skrev tre böcker om Indien och en om Jugoslavien. Jag själv har skrivit bland annat en bok om Indien och fyra om Jugoslavien.

I samband med Tomas biografi återväcktes intresset för Torgny som person och författare. För mig var det en märklig och befriande känsla. Det var som om Torgny hade ”återfötts” alla år efter flygolyckan.

VW-bussen 2020. Foto Michael Cooper.

Vad som hände med Torgnys VW-buss hade jag ingen aning om. Nu visar det sig att den är i god form och rullar vidare i England, ägd av VW-bussentusiasten Michael Cooper. Det känns som en fortsatt berättelse alldeles i Torgnys anda, en historia om en gammal medtagen och närmast skrotfärdig folkabuss, som inte skrotats utan nu blivit en klenod och en skönhet med en av de ”mest upphetsande och intressanta historierna förknippade med någon av de överlevande ’Barn-door busses’ (ladugårdsdörr-bussarna)”, som Michael skriver. Enligt honom finns det i hela världen färre än 1000 fordon av typen kvar.

Michael Cooper kom över bilen på en resa i Sverige i mitten av 90-talet, då den var mer eller mindre ett vrak, som han därefter kärleksfullt har restaurerat.

I år har Torgnys gamla VW-buss på nytt blivit aktuell. Michael berättar att han arbetat vidare med att renovera den på ett sätt som återställer den som den var när Torgny återkom till Sverige 1956, genom att med hjälp av vännen Mark Spicer nytillverka repliker av all gammal originalutrustning, och dessutom tagit reda på vad som hände med bussen efter Torgnys död. Den hamnade då hos ett par i Järbo fyra mil öster om Gävle.

Målet för arbetet var att sommaren 2021 ta bussen och en utställning om dess historia till ett större VW-veteran–evenemang i tyska Hessisch Oldendorf söder om Hannover – och förhoppningsvis göra en sväng med den upp till Sverige och Helsingborg.

Men så kom pandemin – och evenemanget blev som så mycket annat uppskjutet till sommaren 2022 …

flyktingUtvisningen av ensamkommande stoppades av covid tisdag kväll 20.45

Undertecknarna av en debattartikel i GP frågar sig hur ett stort antal nya människor – många av dem uppvuxna på flykt andra länder – ska kunna tas emot ”värdigt och säkert” av ett land i humanitärt och säkerhetsmässigt sönderfall. Sedan 2014 dör fler än 3000 civila per år som en följd av den väpnade konflikten i Afghanistan, enligt FN-organet UNAMA, skriver debattörerna. På bilden: Bil som skadats när en bomb detonerade i Kabul den 12:e december. Bild: Rahmat Gul

Ett chartrat plan som skulle ha fört 18 tvångsutvisade till Afghanistan stoppades 20.45 på tisdagskvällen av pandemin. Större delen av de som skulle utvisas var ensamkommande asylsökande som kom hit hösten 2015.

Det stora flertalet – kanske alla – kommer att utvisas med tvång till ett land dominerat av våld och terror. Stoppa omedelbart tvångsutvisningarna till Afghanistan, skriver bland andra Suzanne Osten, regissör på Göteborgs-Postens debattsida.

40 tjänstemän hade engagerats av utvisningen, merparten av dem så kallade eskortörer från Kriminalvården, skriver Svenska Dagbladet. Därmed introducerats ännu ett obehagligt förskönande ord i min språkbank.

”I dag den 15 december planerades en flygtransport till Afghanistan med en större grupp ensamkommande asylsökande som kom hit hösten 2015. Det stora flertalet – kanske alla – kommer att utvisas med tvång till ett land dominerat av våld och terror. Stoppa omedelbart tvångsutvisningarna till Afghanistan”, skriver debattörerna.

En kavaljer eskorterar sin utvalda dam till en bal på slottet – i sagorna. Nu ska eskorterna se till så att afghanerna sitter lugnt på sin plats i planet även om de känner stigande panik inför vad som väntar.

I sista stund avbröts massutvisningen på tisdagskvällen. Två av eskortörerna hade testats positivt för covid 19.

– Vi får se om vi kan genomföra den typen av insatser under rådande omständigheter, säger Patrik Engström som är chef för gränspolisen.

Ett flygplan var chartrat och allt var förberett. Inför resan fick både tjänstemännen och återvändarna ta ett PCR-test, detta eftersom Afghanistan kräver ett negativt covid-19-test för inresa i landet. 

Patrick Engström, chef för gränspolisen, ställde in flygningen till Afghanistan på tisdagskvällen.

Patrik Engström, chef för gränspolisen, fattade beslutet om att inställa massutvisningen:

– Eftersom de två varit i kontakt med annan personal som också skulle med gick det inte att utesluta risk för vidaresmitta av återvändare, annan personal och även personal från andra länder som skulle ansluta. Dessutom riskerar det att påverka vårt samarbete med Afghanistan.

Eva Qvarnström, utrikestransportchef vid Kriminalvården, berättar att myndigheten anlitar ett privat bolag till testningen, som utfördes i måndags. Ingen mådde dåligt då, men på tisdagen insjuknade den ene av de båda som testats positivt.

Patrik Engström menar att det redan nu förutsätts ett mått av frivillighet när det gäller återvändande till Afghanistan eftersom man inte får PCR-testa personer med tvång.

Med planet skulle följt livrädda 18-åringar som nyligen ”blivit vuxna” och därför kastas ut ut Sverige, enligt gällande lagar som snickrats ihop efter sd:s ritningar, vilka accepterats av majoriteten i riksdagen.

Vad händer med dessa 18+are? Blir de traumatiserade för livet, när de slängs ut ur Sverige, bort från allt det som varit deras vardagliga trygghet?

Flyktingmottagandet har minskat kraftigt under det senaste året. En allmän asyl till gruppen ensamkommande hade varit det enda humanitärt rimliga. Många av dem ha tidigare levt i Iran och saknar helt anknytning till Afghanistan.

I debattartikeln i GP protesterar undertecknarna mot utvisningarna till det Afghanistan som många betecknat som världens farligaste land och skriver:

”Ambitionen att hålla ovälkomna, flyende människor borta från Europa är alltså ett av syftena med den svenska migrationspolitiken. Allt till priset av skyddsbehövande unga människors förstörda liv – barn från krigsdrabbade länder, som satte sitt hopp till svenskarna och Sverige, tidigare ett humanitärt föregångsland och föredöme i fråga om demokrati och rättssäkerhet. Samma barn som lärt sig svenska, gått i skolan och som skulle få enorma svårigheter klara sig i krigets Afghanistan.

Låt Sveriges röst för fred, rättvisa och mänskliga rättigheter åter höras i världen, som Socialdemokraterna formulerade sig i sitt valmanifest 2014. Stoppa omedelbart Sveriges tvångsutvisningar till kriget i Afghanistan.”

Fotnot: De som undertecknat debattartikeln i GP och kräver asyl åt de ensamkommande flyktingbarnen är:

Henry Ascher, professor, barn- och ungdomsläkare, Thomas Avén, ordförande för Läkare i Världen, Ulf Bjereld, professor i statsvetenskap vid Göteborgs Universitet, Sara Brachet, grundare av föreningen LAMSF, de svensktalande migranternas vänner i Frankrike, KG Hammar, ärkebiskop emeritus, Karin Nyman, dotter till Astrid Lindgren, Anders Silverdal, sjukhuspastor Östersund, Marit Törnqvist, illustratör och författare, Anders Wijkman, hedersordförande, Club of Rome, Betlehem Isak, författare, Silvana Imam, artist och Dan Israel, bokförläggare.

Afghanska barn. Foto: Voice of America.

Ebba Busch vill att Löfven avgår efter coronakritiken

Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch (KD). Arkivbild. Foto: Claudio Bresciani/TT.

KD-ledaren Ebba Busch anser att ”coronakommissionens kritik mot regeringen är blytung”, skriver Svenska Dagbladet. Busch uppmanar Stefan Löfven till att överväga att avgå.

Tidningen undrar om inte kd också har ett ansvar. Den tidigare regeringen fick ju också kritik av coronakommissionen och den förre kd-ledaren Göran Hägglund var socialminister under många år.

Tidningen frågar vidare: ”Ni har ju äldreomsorgen som profilfråga. Borde ni inte åstadkommit mer för att åtgärda bristerna i äldreomsorgen?

Busch svarar att ”vi åstadkom otroligt mycket under de åtta åren i regeringsställning och hade gärna fortsatt. Det som hände var att Stefan Löfven … drog i reformbromsen”.

Den här hösten har kd med stora kliv närmat sig sverigedemokraterna och tycks nu ha som övergripande mål att bilda en högernationalistisk regering med M och SD efter valet 2022. För att uppnå det vill hon använda varje stor fråga till populistiska attacker mot statsministern och den sittande regeringen.

Det är beklämmande att en partiledare använder den sortens retorik. Coronapandemin har varit dej djupaste krisen i Sverige efter andra världskriget. Diskussionen som förs nu om hur pandemin hanterats politiskt är viktig och nödvändig.

Buschs sätt att i stället att göra allt som hänt till ett politiska slagträn mot Löfvens regering är beklämmande och gör att hon i mina ögon mister precis allt förtroende, som en pratkvarn och pladderhatt, som borde ägna sig åt annat än politik.

Partiets siffror sjunker nu dessbättre mot fyraprocentstrecket. Jag hoppas att fallet fortsätter och att vi slipper partiet efter valet.

250 miljoner indier strejkade mot Modis regim

Hundratusentals bönder, många dem från de indiska delstaterna Punjab och Haryana, många turbanklädda sikher, demonstrerar nu på fjärde veckan utanför Indiens huvudstad New Delhi. Deras krav är att landets hindunationalistiske president Narendra Modi, ska dra tillbaka sin lagförslag för jordbrukssektorn.

Sedan tre veckor demonstrerar hundratusentals bönder omkring den indiska därmed belägrade huvudstaden New Delhi. De protesterar mot en rad nya jordbrukslagar som landets hindunationalistiske president Narendra Modi, har lagt fram.

Många är turbanklädda väderbitna sikher, ofta med långa vita skägg. De tänker inte flytta på sig förrän den indiska regeringen har dragit tillbaka lagförslagen, rapporterar brittiska The Guardian, som konstaterar att manifestationen inte visar några tecken på ett förlora sin uppsluppna energi.

Bönderna anlände i långa traktor-konvojer och med vagnar som normalt användes för att transporter skörden, ombyggda till tillfälliga hem.

Samtal pågår mellan böndernas ledare och regeringsrepresentanter. Men bönderna är inställda på att det kan dra ut på tiden och har installerat sig för det, inte minst med goda möjligheter att laga varm mat.

Lite tidigare genomfördes i slutet av november en annan landsomfattande generalstrejk som beräknas ha engagerat 250 miljoner indier. Bakom strejken stod tio fackföreningar, med stöd av Kongresspartiet, det marxistiskt kommunistiska partiet CPI(M), olika vänsterpartier och rader av de största fackföreningarna.

Strejkerna genomfördes i protest mot Narendra Modis ”arbetarfientliga” politik. Modi har också under sin långa tid vid makten (sedan 2014) gjort sig skyldig till en rad attacker mot icke-hinduiska grupper i Indien, särskilt muslimer, i strid med Indiens starka sekulära tradition sedan självständigheten 1947.

Det har sagts att strejken skulle ha varit den största strejken i historien. Den upplöstes den 26 november.

Den nu pågående strejken kan bli mera långvarig. De strejkande har uthållig arrangerat för att stanna kvar tills lagarna ändrats, vilket nog kan ta sin tid.

I förrgår måndag genomförde de strejkande mellan 8 och 17 en dagslång hungerstrejk, som är tänkt att utgöra inledningen till intensifierade aktioner.

Den 26 november genomförde 250 miljoner indier en endags generalstrejk i protest mot Modi.

ÄLDREOMSORGEN MÅSTE STÄRKAS EFTER COVID

Foto: Kommunal.

”Ett nedbantat, underbemannat välfärdssystem, avvecklade beredskapslager och en nedprioriterad äldreomsorg kan inte skydda oss i en kris, det behöver byggas upp.”

Så skrev Tomas Baudin, förbundsordförande i Kommunal, på söndagens DN debatt. Han utgick från två nya utredningar av Kommunal om vårens smittspridning på de svenska äldreboendena och om hur denna präglades av personalens skiftande villkor.

Under våren fälldes många obehagliga kommentar om smittan på äldreboendena. Det hette att de ”sköra äldre” som avlidit annars bara hade haft kort tid kvar i livet och att det inte var så mycket man kunde göra åt döden på äldreboendena. Ledande politiker och tjänstemän inom Helsingborgs äldreomsorg visade ibland upp den attityden.

I dag heter det från samma håll att smittspridningen inom äldreboendena speglar den i samhället, vilket är ett sätt att hävda att smittan som drabbar dessa boenden mer eller mindre är oundviklig, inte mycket man kan göra.

Tomas Baudins hållning är en annan. Utifrån två nya utredningar av Kommunal om vårens smittspridning på de svenska äldreboendena kslår han fast att den i stor utsträckning präglades av personalens skiftande villkor.

Baudin slår fast att hela välfärdssystemet var nedbantat och underbemannat med avvecklade beredskapslager och en nedbantad äldreomsorg.

Det handlar om en kvarts miljon medborgare. 170 000 svenskar över 65 år har hemtjänst och ytterligare 82 000 äldre bor på någon form av äldreboende.

För 20 år sedan bodde 20 procent av alla över 80 år på äldreboenden, 2019 bara 12 procent. Det innebär att de som i dag bor på äldreboenden är ”sjukare, äldre och skörare” än tidigare, många med demensdiagnoser.

Kommunals utredningar har haft kontakter med skydds- och arbetsplatsombud på 1048 äldreboenden i hela Sverigeoch jämfört äldreboendena som inte haft någon smittspridning med de som haft ett eller flera fall av konstaterad covid-19.

Slutsatserna är tydliga: Äldreboenden med smittspridning hade högre andel timavlönad personal och i större utsträckning personal som gått till arbetet trots symtom: 28 procent jämfört med 10 procent på äldreboenden utan smittspridning. Till detta kommer att boenden med smittspridning ”var sämre bemannade före pandemin”. På äldreboenden med flera smittade ansåg 39 procent att bemanningen var tillräcklig strax före pandemin, jämfört med äldreboenden utan smitta där 50 procent ansåg att bemanningen var tillräcklig.”

Frågan om skyddsutrustning användes inom äldreomsorgen i våras ger beklämmande resultat. Baudin skriver:

”Medlemmar i Kommunal fick jobba i munskydd av pappersservetter och visir som pysslats ihop av OH-blad och tvättsvampar. De fick göra förkläden av sopsäckar och engångsregnponchos. En del köpte cyklop att ha på sig på jobbet för att försöka värja sig från smittan.”

En undersökning i slutet av mars bland 2.052 skyddsombud, regionala skyddsombud och arbetsplatsombud inom vården och äldreomsorgen  på stora brister. En fjärdedel av skyddsombuden på äldreboenden sa att det förekommit tillfällen när personal arbetat utan rätt skyddsutrustning. Bara hälften av skyddsombuden inom hemtjänsten uppgav att det över huvud taget fanns skyddsutrustning.

Tobias Baudins artikel mynnar ut i en rad viktiga förbättringskrav på äldreomsorgen. Här är några av hans synpunkter:

• Inte en chans att vi går tillbaka till hur det var i äldreomsorgen före pandemin. Det krävs bättre bemanning och fler yrkesutbildade.

• Höj grundbemanningen med fler trygga anställningar. Större andel timavlönade kan ha ökat risken för smittspridning. 

• Ett nedbantat, underbemannat välfärdssystem, avvecklade beredskapslager och en nedprioriterad äldreomsorg kan inte skydda oss i en kris, det behöver byggas upp.

Fotnot : Kommunals båda utredningar heter  ”Pandemi på äldreboendet” och  ”Att stå längst fram”.

Fortsatt majoritet i riksdagen mot svenskt Natomedlemskap

Dagens Industri 9/12, skärmdump.

I förra veckan väckte SD stort jubel bland Nato-vänliga politiska partier och tongivande Natovänliga medier. ”SD svänger – majoritet för att närma sig Nato” hette det till exempel i Sveriges Radio. Och Dagens Industri (se bild) drog till med ”SD backar upp borgerligt krav om Nato”. Särskilt det senare påståendet var rejält missvisande.

Men SD är fortsatt negativt inställt till ett svenskt Natomedlemskap, liksom därmed också majoriteten i riksdagen (S, V och SD). I verkligheten var det inte så enkelt, skriver Utgivarna för sajten ”Bevara alliansfriheten. Nej till Natomedlemskap”. De fortsätter:

”Sverigedemokraterna har justerat sin linje och förespråkar nu öppet en så kallad Nato-option för Sverige. Vad den skulle innebära är oklart. ”

I en debattartikelAftonbladet (9/12) skrev företrädare för SD själva:

”Genom att Sverige uttalar en så kallad Natooption, likt Finland, stärker vi säkerheten i vårt närområde. Sakpolitiskt innebär inte detta någon avgörande förändring i vår politik. Det innebär inte att vi ändrat uppfattning i frågan om ett svenskt medlemskap i Nato.”

Riksdagens sammansatta försvars- och utrikesutskott beslöt i onsdags att regeringen ska uppmanas att införa en Nato-option i Sveriges säkerhetspolitiska linje. Bakom förslaget om tillkännagivande står Moderaterna, Kristdemokraterna, Centern, Liberalerna och Sverigedemokraterna. Riksdagen kommer i samband med behandlingen av propositionen om totalförsvaret den 15 december att ta ställning till utskottets förslag till skrivning.

Här är det snabba puckar. Ska så stora och för framtiden avgörande frågor avgöras utan fördjupad diskussion och med en kanske bara veckogammal majoritet?

Utrikesminister Ann Linde reagerade direkt och sa till Svenska Dagbladet 9/12:

”Detta är en betydelsefull negativ händelse för säkerheten för oss i Sverige. Sådana här beslut ska diskuteras gemensamt, det ska tas med stora majoriteter”.

Vidare säger utrikesministern att Sveriges säkerhetspolitiska linje ligger fast och att en Nato-option inte kommer att finnas i utrikesdeklarationen i februari.

I Finland finns en så kallad ”Nato-option” utan att den är klart definierad, annat än som en deklaration att ett Natomedlemskap kan komma att bli aktuellt under speciella omständigheter. I Finland finns, till skillnad mot i Sverige, ett starkt nationellt försvar som bygger på allmän värnplikt, en traditionsenlig mångårig dialog med mäktiga grannen Ryssland och en uttalad säkerhetspolitisk deklaration därman slagit fast att landets territorium inte får användas av främmande makt:

”Finland godtar inte att dess territorium utnyttjas i fientliga syften mot andra stater.”

 Till det kommer att det finns ett starkt stöd bland den finska befolkningen för fortsatt alliansfrihet. I opinionsundersökningar brukar endast cirka 20 procent av den finska befolkningen vara för finskt Nato-medlemskap.

Det folkliga motståndet mot svenskt Natomedlemskap har också länge haft en tydlig majoritet.

Trots det har det alliansfria Sverige gått en annan väg än Finland. Nyligen övade stora amerikanska flygförband på och över svenskt territorium, ett klart brott mot svensk långvarig neutralitet.

I den inledningsvis nämnda texten från ”Bevara alliansfriheten” heter det vidare:

”I oträngt läge finns ingen anledning att börja tala om medlemskap i en militärallians styrd av en stormakt. En option är inget man behöver besluta om. Den kräver inga förhandsåtaganden. Det är ett politiskt avgörande som statsledningen har att fatta i ett synnerligen kritiskt läge där i bästa fall flera rationella valmöjligheter står oss till buds. Och självbestämmandet och vår territoriella integritet säkras sannolikt bäst även i sådana lägen genom fortsatt alliansfrihet. SD:s optionsutspel handlar knappast om säkerhetspolitik i nationens intresse utan om kortsiktigt taktiserande.”

Natos AWACS-plan har normalt en besättning om 16 personer. Flygplan av denna typ, Boeing E-3A-Sentry, har använts av USA iSverige sedan 2014. Foto: MINDAUGAS KULBIS/AP

”Alla tiders ABF” – om 100 år med ABF i Helsingborg

Statsminister Per Albin talar 1933 på ett möte i Folkets Hus A-sal, kallad Arbetarnas katedral. Foto:

ABF i Helsingborg fyller 100 i år. Något firande har det inte kunnat bli, men väl en fin minnesbok, ”Alla tiders ABF”, med underrubriken ”I bildningens tjänst i 100 år”.

Författare är Mats Ekdahl, bland mycket annat tidningen Arbetets siste chefredaktör fram till nedläggningen för tjugo år sedan. Den grafiske formgivaren Arne Öström har layoutat med ett unikt och generöst bildmaterial.

Svenska ABF, Arbetarnas bildningsförbund och senare också ABF i Helsingborg grundades 1920 av Rickard Sander, statsminister 1924 – 25 och utrikesminister 1932 – 36 – och den som till svenska översatte Karl Marx Kapitalet.

Helsingborg utvecklades dynamiskt dessa år. Folkmängden hade på ett sekel nära nog 20-dubblats, från 2 391 (1820) till 47 069 (1920). 

Studiecirkel hos ABF i Esperanto på 1930-talet.

Till en början var lokalfrågan ett bekymmer för ABF. Man höll till på något café (Metropol eller Verdandi), på Skånska Socialdemokratens redaktion eller i Folkets Hus E-sal.

Folkets Hus i Helsingborg byggdes 1906. Men först lång senare blev det ”bildningens hus” på Söder, sedan ABF hyrt fem rum plus expedition där.

Här hölls kurser, studiecirklar och föreläsningar. I början av 30-talet var kurser i ”världsspråket” esperanto eftertraktade. ”Läkekonst och hälsovård” hette en stor succé. Som lärare medverkade stadens läkare utan ersättning. Under kriget fanns kurser i hur man hanterar ett gengasaggregat.

ABF verkade också för kultur i vidare mening, som arrangör till sådant som ”Konstens dag”, Hembygdens dag”, ”Musikens dag” och ”Bokens dag”.

BInger Linde, på en teckning från tobaksaffären i Folkets hus, där hon under åren haft besök av Per Albin, Tage Erlander, Palme, Sträng, Ingvar Carlsson, Göran Persson och Stefan Löfven. Tecknare okänd. Folkrörelsearkivet.

Boken ”Alla tiders ABF” är ett stycke levande folkrörelsehistorik och en spegel av Sverige och Helsingborg under ett sekel, skriver Kent Härstedt, ordförande för ABF Helsingborg sedan 2009, i sitt förord.

I boken medverkar också utrikesminister Ann Linde, som tecknar ett personlig porträtt av sin mamma Inger Linde, som redan 13-årig 1950 började arbeta i Folkets Hus tobaksaffär och först nyligen gick i pension. Hela hennes familj var involverad i Folkets Hus, hennes morfar Birger Johnn var med och byggde huset och blev sedan föreståndare. Hennes morbror Hans var revisor i Arbetarkommunen i många år. Och Inger bodde med sin familj i huset.

Tyvärr tvingades ABF sälja Folkets Hus för några år sedan, till följd av bristande stöd från staden. En gång var det Sveriges största.

Därmed kapades en viktig del av Helsingborgs historia – och det segregerade Söder berövades sin självklara kulturella mötesplats, i vad som under hela 1900-talet varit ”bildningens hus” för Helsingborg.

S:ta Maria sjukhus strängorkester i Folkets hus på 1930-talet. Foto: Okänd.

HELSINGBORG VÄRST SMITTAT I SVERIGE: VÄLA BORDE STÄNGAS NED NU!

Förra veckan registrerades 1294 nya coronafall i Helsingborg mot 1015 veckan före. Den nämnda siffran är högst i Sverige både i absoluta tal och med sina 382 smittade per 10 000 invånare.

Helsingborg är värst smittat i coronaepidemins Sverige. Antalet smittade har ökat åtta veckor i rad och var förra veckan, vecka 49, 1294 nya fall, mot 1015 nya fall veckan före, skriver Helsingborgs Dagblad.

Det innebär att det i Helsingborg totalt konstaterats 5 638 fall av covid-19, vilket motsvarar 382 smittade per 10 000 invånare.

I HD:s text anges att Helsingborg skulle ha näst flest covidsmittade i Sverige, ”Bara i Nordanstig i Hälsingland är situationen värre.” Men i jämförelsen är ju inte relevant. Nordanstig, söder om Sundsvall med dryga 9000 invånare har en annan problematik än Helsingborg med 112 000 invånare.

Också i absoluta tal är Helsingborg värst smittat i landet, med 1291 nya smittade mot Västerås (886 nya fall) och Uppsala 811).

Till det kommer att pandemin åter har slagit klorna i äldreomsorgen, där smitta nu finns på 7 av 18 vårdboende och med 87 personer inom omsorgen misstänkt eller konstaterat smittade.

Statstik på hur smittan fördelar sig mellan olika hem och hur många dödsfall som registreras inom äldreomsorgen lämnas inte, vilket känns olustigt med tanke på alla som dig där under den första coronavågen.

Stadsdirektör Palle Lundberg är orolig: ”Det är mycket allvarligt. Jag tror att vi kommer se fler inlagda och ett förvärrat läge framöver.”

Varför är Helsingborg Sveriges mest drabbade stad? En anledning som tidigare nämnts är att många handlat på Väla, där det rått stor trängsel. Varför har folk gjort det? Är det av slarv och likgiltighet.

Inte direkt. Men i Helsingborgs stadskärna finns vad jag vet numera inte en enda leksaksaffär. Det utarmade centrum duger inte för julklappshandlande.

Det är kortsiktigt att skylla på folks ”dumhet”. De som beger sig till Väla drivs av omständigheterna, tanklöst, visst, men. Problemen är strukturbetingade. En levande stadskärna med levande och varierad handel hade inte drabbats lika illa, tror jag.

Därför har ”politikerna” en läxa. Det måste var slut på Välas tillväxt, en gång för alla. Pandemin avslöjar samhälleliga brister i det här sammanhanget liksom inom den konkurrensutsatta och prispressade äldreomsorgen.

I bästa fall är pandemin över mot slutet av sommaren – om vaccineringarna slår väl ut. Långt innan dess måste en fördjupad diskussion om lärdomar av pandemin komma igång.

Då handlar det inte bara om att tvätta händerna, nysa i armbågen och hålla avstånd utan om att bygga om samhället, lära av det som hänt, inte återgå till hur det var innan katastrofen började.

I Paris inför man i dagarna totalt utegångsförbud. Helsingborg kan inte stänga ner Väla. Men staden kan upphöra med busstrafiken dit om inte köpcentrat inför drastiska restriktioner på antalet kunder som tillåts komma in. Och presentkorten till kommunanställda, 500 kr för att handla på Väla, borde ogiltigförklaras för det här året eller enbart gälla för kontantuttag.

Trumps coronastöd ges till de största företagen

2020 has been a terrible year. Unless you’re a giant corporation, that is. Anjali Nair / MSNBC;

2020 blev i USA det år då miljoner amerikaner kämpar för att överleva covid-19 pandemin och den följande ekonomiska krisen. Många har fått uppleva hur ett livs besparingar bara försvunnit. Samtidigt blomstrar några av landets största företag och gör större vinster än någonsin, rapporterar den amerikanska TV-kanalen MSNBC.

I augusti avsatte Trumpregimen 580 miljarder dollar till en stödfond för företag med färre än 500 anställda. Men mer än hälften av dessa pengar har en liten grupp av de mest superförmögna företagen lagt beslag på, skriver Washington Post.

De fem procent största företagen har lagt beslag på halva stödfondens kapital. Härav har en fjärdedel av kapitalet gått till de en procent största företagen.

Liz Hempowicz, direktor för ett ickevinstdrivande institut som kontrollerar statens utgifter, säger att de nya uppgifterna visar att Trumpregimen valt att ge sitt coronavirusstöd till de allra största företagen, utrustade med goda bankkontakter och utan svårigheter att få lån. Detta har skett på bekostnad av de mindre företagen som reformen formellt skulle ha gynnat.

Restauranger har varit bland de värst pandemindrabbade. 255,050 restauranter lånade sammanlagt 30 miljarder dollar.

Bland de amerikanska företag som tjänat mest 2020 är Walmart och Amazon vars vinster gått upp med 45 respektive 53 procent jämfört med tidigare år.

Det statliga stödet har gått till sådana företag, inte till de som skulle behövt det, skriver MSNBC. På tisdagen gick den amerikanska börsen åter i top och gjorde ”all time High” på spekulationer om nya stödpaket från kongressen.