månadsarkiv: november 2020

Donald Trump, Feminism, Sjukvård, USA

Ingen aborträtt i USA: Fängelse i stället för vård

Tatyana Fazlalizadeh: To Be Without Choice, 2019

I USA diskuteras nu hur Trumps utnämningar av två konservativa domare i högsta domstolen/Supreme Court påverkar samhället under decennier. Allra mest handlar det om ”Row v Wade”, ett av de mest kända rättsfall som behandlats av den Högsta domstolen i USA. 

Året var 1973 och domstolen slog fast i sin dom i fallet att fri abort ingår i den konstitutionellt skyddade rätten till privatliv. Då domen avkunnades hade endast ett begränsat antal delstater infört fri abort, och de flesta delstater var därför tvungna att revidera sin lagstiftning.

Nästan femtio år senare ser det ut som om klockan kommer att vridas tillbaka i tiden genom att ”en konstitutionell rätt kriminaliseras”, när domstolen förbjuder abort nationellt i USA. Så är rubriken på en artikel i senaste numret av New York Review of Books (3 december 2020), skriven av Madeleine Schwartz, en av tidskriftens regelbundna medarbetare.

Hon menar att för de flesta amerikanska kvinnor är rätten till reproduktiv hälsa och abort redan så inskränkt att ett totalt abortförbud inte skulle göra någon större skillnad.

Många kvinnor lever i distrikt utan tillgång till fungerande abortklinik. Eller så har de inte råd att uppsöka en sådan eller för den delen söka vård över huvud taget.

Delstaternas lagstiftning har i större delen av USA gjort abort till ett omöjligt val för de allra flesta amerikanska kvinnor. Enbart under första halvåret 2019 infördes över 400 delstatslagar med syfte att inskränka möjligheten till abort eller förbjuda den helt. Under valet beslöt väljarna i Louisiana att delstatens konstitution skulle ändras och slå fast att abort var förbjudet.

Restriktionerna har lett till att många kliniker som kunnat erbjuda abort nu har stängts. Schwartz nämner att sedan 2013 har åtminstone 275 sådana klinker tvingats slå igen, enligt New York Times. Aborter kan heller inte utföras på de flesta sjukhus och kan sällan bekostas av sjukvårdsförsäkringar, Medicaid.

Det handlar också om pengar. En abortklinik är ett förlustföretag. De krafter som arbetar mot aborter har ofta tillgång till kapital för antiabortkampanjer.

I ett uppmärksammat fall i universitetsstaden Austin i Texas 2016 gav Supreme Court sitt stöd till en klinik i staden. Samma klinik tvingades ändå stängas två år senare sedan en antiabortorganisation tagit över lokalerna.

Till det kommer att kvinnors val när det gäller reproduktiv hälsa saknar stöd och drivs av, med Madeleine Schwartz ord, en ”aptit att straffa”, ”med fängelsestraff i ställt för medicinsk vård, åtal i stället för diagnos”.

Det här handlar inte bara om abort utan om så mycket mer, om flickors och kvinnors värdighet och medborgerliga rättigheter, skriver Schwartz vidare.

The Roberts Court, November 30, 2018. Seated, from left to right: Justices Stephen G. Breyer and Clarence Thomas, Chief Justice John G. Roberts, Jr., and Justices Ruth Bader Ginsburg and Samuel A. Alito. Standing, from left to right: Justices Neil M. Gorsuch, Sonia Sotomayor, Elena Kagan, and Brett M. Kavanaugh. Photograph by Fred Schilling, Supreme Court Curator’s Office.
Dunkers, Helsingborg, Helsingborgs kulturförvaltning

Dunkerstiftelsernas styrelse stäms på mer än femtio miljoner

Henry Dunker som staty. Bild: Sonny Thoresen/HD.

Vad är väl femtio försvunna miljoner när Dunkersfonderna handskas med mångmiljardbelopp?

Ungefär så kändes det när det framkom att Dunkersstiftelserna lånat ut över femtio miljoner på mycket lösa grunder till två företag där den tidigare verkställande ledamoten (eller vd:n) Claes Lindqvist, haft stora egna intressen. Frågan verkar ha bagatelliserats och trivialiserats, när det i själva verket rör sig om otillständiga affärer med stiftelsens kapital.

Det handlar om två förlusttyngda bolag där Lindqivist själv satt i styrelsen, Sparkistan och Crossborder technologies AB. Båda gick senare omkull.

Enligt konkursförvaltaren Peter Thörnwall var  aktiekapitalet förbrukat redan när Sparkistan köpte den holländska detaljhandelskedjan hösten 2017, och styrelsen borde då ha beslutat om en kontrollbalansräkning. Att styrelsen inte gjorde så kan innebära brott mot aktiebolagslagen – och ledamöterna kan därmed bli personligt betalningsansvariga.

Nu skriver Helsingborgs Dagblad att Dunkerstiftelserna till slut stämt sin före detta vd och fyra andra externa styrelseledamöter och kräver att 51 miljoner plus ränta ska betalas till Dunkerstiftelserna.

Dunkerstiftelserna har, via ordförande Ragnar Lindqvist, hela tiden hävdat att Claes Lindqvist i det här fallet överskred sina befogenheter och agerade utan godkännande. Stiftelsens styrelse ska inte ha känt till att han investerat i Sparkistan.

Claes Lindqvist har å andra sidan, skriver HD, via sin advokat Krister Azelius, tillbakavisat detta.

– Han har haft styrelsens godkännande rakt igenom med allting som han gjort. Det finns ingenting i hans agerande som varit i strid med styrelsen eller de reglementen som gällde, sade Krister Azelius till HD.

50 miljoner är rejält mycket pengar, som kunde ha använts kreativt till gagn för Helsingborg i allmänhet och för kulturlivet i synnerhet. Den här härvan är djupt obehaglig och måste utredas grundligt.

Centerpartiet, Kristdemokraterna, Liberalerna, Moderaterna, Sverigedemokraterna

M + KD + SD = Sant Moderaterna allt mer ärkekonservativa

Statsvetaren Jonas Hinnfors skriver på SvD:s debattsida att Moderaterna tar distinkta steg i konservativ riktning i en analys av nya idéprogrammet. Foto: Adam Ihse/TT, Carolina Byrmo/Aftonbladet/TT.

Moderaternas förslag till ett nytt idéprogram innebär att partiet är på väg att ta distinkta steg i konservativ riktning, skriver på Svenska Dagbladets debattsida Jonas Hinnfors, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet.

Medan det gamla partiprogrammet från 2013 innehöll relativt begränsat med konservativa markörer och desto mer liberala innehåller det nya idéprogrammet en rad nya, mer konservativt präglade markörer vid sidan av liberala, menar Hinnfors. Han pekar särskilt på tre områden, nation, kultur/historia och familj.

I moderaternas partiprogram från 2013 hette det att ”såväl kulturella som nationella gränser förlorar i betydelse”. I det nya idéprogrammet markerar man i stället att ”det är nationalstaten som är fundamentet på vilket många av vårt samhälles viktigaste institutioner vilar”.

2013 lyfte man fram att lyfte fram att kulturell ”mångfald, i det lilla och det stora” leder till att ”människors ursprung, erfarenheter och historier [blir] ett gemensamt försprång” … I den nya texten varnar moderaterna i stället ”för att andra religiösa och kulturella arv ”krockar med vårt”.

I det gamla partiprogrammet såg M ”kunskap kring samhällets dominerade kulturella uttryck” som något som ”berikar livet” och ”en förutsättning för att kunna förstå andra”. Idéprogrammet lyfter i stället fram ”unikt svenska erfarenheter” där ”svensk kultur och svensk historia förenar människor över generationerna”. 

Moderaterna tycks inte se något gott i möten med andra kulturer. I stället heter det att ”integration inte är en dubbelriktad process. Den som kommer hit har en möjlighet och en skyldighet att bli del av vårt samhälle”. Det heter vidare att ”Sverige är format av ett kristet socialt och kulturellt arv som sträcker sig mycket långt tillbaka.” Idéprogrammet lyfter fram att partiets ideologi och värderingar är en del av den ”västerländska” och ”kristet-judiska” civilisationen och deras värderingar. I det gamla partiprogrammet nämndes ingenting om ”västerlandet”.

Det gamla partiprogrammet framhöll vikten av att familjer kan vara olika och nämnde särskilt hbt-personer, vilket inte finns med i det nya idéprogrammet. Samtidigt lyfts familjens roll fram tydligare än innan.

Moderaterna är nu i färd med att justera sin kompass, konstaterar Jonas Hinnfors. Partiet rör sig nu några kliv i riktning mot en samarbetsgemenskap med KD och SD. Därmed avlägsnar sig partiet samtidigt från den ”ideologiska samarbetsgemenskap där Centern och Liberalerna tidigare ingick”, skriver Hinnfors.

Äldreomsorg, Corona, Covid-19, Helsingborg, Stockholm

IVO: ALLVARLIGA BRISTER I SVENSK ÄLDREOMSORG

1 kommentar
Ivo:s generaldirektör Sofia Wallström.Bild: Anders Wiklund/TT,

Sofia Wallström, generaldirektör vid IVO,  Inspektionen för vård och omsorg, berättar att myndigheten identifierat allvarliga brister i regionerna när det gäller vården av äldre vid särskilda boenden under pandemin. 

– Ivo gör bedömningen att det är för stora brister i vården i denna del. Lägstanivån är helt enkelt för låg, även under pandemin, säger Sofia Wallström.

Ingen region har tagit sitt fulla ansvar för individuell vård och behandling av äldre vid särskilda boenden under pandemin, enligt Ivos bedömning.

Statsminister Stefan Löfvenoch centerledaren Annie Lööf reagerar i en TT-artikel:

Statsministern konstaterar att Ivo framhåller att alla regioner i Sverige har brustit i sitt lagstadgade ansvar för medicinsk vård och behandling på särskilda boenden. Ivo säger också att äldre har inte fått vård utifrån just sina behov och att det har brustit i information till dem och deras anhöriga. Likaså finns brister i patientjournaler och vård i livets slutskede har inte skett i enlighet med gällande regelverk.

”Varje region behöver genomföra nödvändiga förändringar – de ska redan ha börjat med det”, skriver statsministern.

Centerledaren Annie Lööf vill se en uppryckning på alla håll.

– Vi måste se till att man lever upp till dagens lagkrav. Men det behövs också skärpningar av hälso- och sjukvårdslagen, sade Lööf inför partiledarsamtalen.

Lööf återkommer till tidigare väckta krav om att sjukvård ska kunna ges oavsett plats – hemmet, sjukhus eller det särskilda äldreboendet. Samordningen måste bli bättre mellan regionerna och kommunerna och sjuksköterskor och undersköterskor ges möjligheter att ge rätt vård och behandling i äldrevården, sjuka äldre ska inte behöva skickas till akuten för att få dropp, blodförtunnande och syrgas.

Allt det här är egentligen välkänt. Det som skedde inom äldreomsorgen i Sverige i våras var var kusligt. De politiker och tjänstemän som i efterhand inte förmådde att vara självkritiska, som när över hälften av de boende på ett äldreboende i Helsingborg avled av pandemin, har fortfarande mycket att lära. Stockholm och Helsingborg hörde till de städer som allra sämst klarade av döden inom äldreomsorgen.

Respekten för de äldres människovärdet måste återskapas. Det som skedde i våras var otillständigt, när många svårt sjuka äldre fick ”telefonbesked” av läkare utan konsultation eller fick palliativ vård insatt utan läkarkonsultation.

Därför är IVO:s skarpa formuleringar synnerligen välkomna. Vården av de äldre måste vara likvärdig med den som ges till andra, fattas bara. Det här är, menar jag, den allra viktigaste slutsatsen efter covid-19-pandemins härjningar. Eller med Sofia Wallströms ord ännu en gång:

”Ingen region har tagit sitt fulla ansvar för individuell vård och behandling av äldre …”

Hur kunde det bli så illa?

Det berodde i synnerhet, menar jag, på systemfel inom äldreomsorgen, något som förfärande synliggjordes av smittans dödliga härjningar. De systemfelen måste åtgärdas nu.

Feminism, Italien, Litteratur, Storbritannien

Jan Morris längsta resa, den från honom till henne

 Jan Morris photographed at her home in north Wales. Photograph: Antonio Olmos/The Observer.

Den brittisk-walesiska författarinnan och historikern Jan Morris längsta resa var inte någon av henne färder till fjärran platser på jorden utan mellan extraordinära identiteter, skriver The Guardian, sedan Morris avlidit den 20 november, 94 år gammal.

James blev Jan 1974, 48 år gammal, på en tid när könsbyte var outforskat territorium, utforskade världens som feministisk journalist och skrev en lång rad djupt originella reseböcker.

Jag såg och lyssnade på Jan Morris när hon besökte bokmässan för att tala om sin ”Trieste and the Mening of Nowhere”.

Böcker sätter igång fantasin och fantasin inspirerar till resor. Efter att ha läst några sidor i Morris Triestebok var jag på väg till staden. Det var en resa som också blev inledningen till arbetet med en egen livs- och resebok, med en av Jan Morris inspirerad titel, ”Hemma i Ingenstans. Resor till städer”.

Trieste var en speciell stad för Jan Morris, en plats där hon kunde vara sig själv. ”Det finns platser där man kan vara sig själv, skrev hon, ”städer där det lever människor med ett slags humor, förståelse och tolerans, folk som inte bryr sig om din ras, din tro, dit kön eller din nationalitet. Dessa människor lever i exil och tillhör nationen Ingenstans”, skrev hon och fortsatte ”och jag har kommit att tro att dess naturliga huvudstad är Trieste.”

Jan Moris besökte Trieste första gången 1946 då han kom till staden som brittisk soldat. Han kom att beskriva Trieste som sitt hemma, ”en plats för människor med utanförskap, med känsla för ingenstans och livets mening”.

Bland Morris många böcker från världens alla hörn kan nämnas Venice, en biografi om Venedig, och kanske också hennes allra sista bok, Thinking Again, en reflexion om livet och tidens gång.

Fotnot: I en annan artikel i The Guardian skriver sex brittiska reseförfattare om henne. Jag kan inte låta bli att citera en av deras texter, skriven av Kapka Kassabova:

”In my 20s, when I was living in Dunedin, then Wellington and Auckland, trying to survive as a student and later as a writer in a language I had only started learning a few years earlier, Jan Morris was my lifeline to the world. The actual world that I was hungry for, and the Writer’s World. I’d open any of her books – and I bought them all, secondhand – and feast on her language, on her expansiveness of experience and perception, her learned and practical worldliness, richer in many more decades than I had been alive and that showed me what literary humanism is: polytheistic, generous, curious, forever open to transforming itself, and ultimately (though I only saw this later) of service to others.Advertisement

Inhaling her sense of place, inhabiting her places as states of mind and soul, was pure oxygen. She had written the book on all that preoccupied me, geographically and existentially: the feeling of nowhere brought by exile, farewells as “premonition of infinity” the rich gifts of the broken-yet-beautiful – these are the best places of course, they call to me like sirens – “to attract and to sadden”. Triestinità, tanguidad, duende, saudade. Yes! When I finally made it to Trieste last year, she was in every street:

“I was the world in which I walked, and what I saw
Or heard felt came not but from myself”

On Trieste’s shore, I realised that all my writing life I had been building on things I had learned from her, among others: how to really see the world and hold it in your gaze, then in your prose, then in your heart – even when you are finished with it. When she endorsed, with typical generosity, my British debut, Street Without a Name, she wrote me an email.

I paraphrase: “In all my wanderings, and even when I changed my gender, I have been privileged to know where I depart from and where I will return to: Wales. But you have experienced a dislocation and a loss like nothing I’ve known – the dislocation of not knowing either your point of departure or your port of return. Keep writing about it!”

As a beginner, I thought her greatness was to have written the world. Now I see that her other greatness is to have offered us the highest truth: “Kindness is all that matters in the end. She said it often and lived and wrote by it. That has now become my own point of departure and my port of return.”

Jan Morris being interviewed about gender reassignment on The Dick Cavett Show in 1974; two years earlier she had undergone surgery in Casablanca, changing her name from James to Jan. Photograph: ABC Photo Archives/Walt Disney Television via Getty Images.
Bibliotek, Corona, Covid-19, Helsingborg, Kultur, Socialdemokraterna

Helsingborg måste bygga Bibliotek för framtiden

”Det här är motsatsen till det som biblioteket står för. Vi vill ju vara den uppskattade mötesplatsen vi känner att vi är för helsingborgarna”, säger Catharina Isberg, apropå att åtta av tio av Helsingborgs bibliotek coronastängs på tisdagen. Bild: Sven-Erik Svensson/HD.

Helsingborgs bibliotek har länge varit eftersatta, inget som de styrande prioriterat. Det är evigheter sedan något nytt områdesbibliotek upprättades, trots att invånarantalet i Helsingborg ökat rejält de senaste decennierna. Huvudbiblioteket är eftersatt och nergånget. I statistiken för Skåne ligger Helsingborgs bibliotek sedan många år långt ner både vad gället bokbeståndet (också för barn) och personal.

I dagarna hade kulturnämnden möte och klubbade en budget för biblioteket för 2021. De styrande allianspartierna ville att den egna förvaltningen skulle utreda biblioteken med fokus på norra Helsingborg. Men de förlorade. Oppositionens biblioteksbudget segrade sedan socialdemokraternas budget antagits med stöd av miljöpartiet och sverigedemokraterna.

Att i det svårt segregerade Helsingborg satsa på biblioteken i den norra priviligierade delen av staden ter sig inte särskilt kreativt.

Socialdemokraternas segrande budget innebär dels att utredningen görs externt och dels att den omfattar hela staden.

– Vi vill se vettiga filialer till stadsbiblioteket, säger Margareta Liljedahl Eriksson (S).

När Jörgen Michelsens vackra och ändamålsenliga stadsbibliotek byggdes 1965 i stadsparken och i skärningspunkten mellan Norr och Söder var det på alla vis ett innovativt bibliotek, som visade på bibliotekens vikt mitt i samhället. Efter 55 år behövs ett nytt huvudbibliotek eller åtminstone en rejäl utbyggnad av det nuvarande, kompletterad av nya områdesbibliotek i ”nya” delar av staden.

Detta måste kunna bli en huvudfråga i den lokala politiken – efter alla får av pinsamma försummelser! Därför är (S)-förslaget med en stor utredning en god början.

Just i dag, den 24 november, coronastänger Helsingborg åtta av tio bibliotek. Stadsbiblioteket och områdesbiblioteket i Drottninghög fortsätter hålla öppet. Det är kris i samhället och biblioteken som mötesplatser kan inte riskera att bli smitthärdar.

Nog är det är en bra startpunkt för att intensifiera arbetet för framtidens bibliotek i Helsingborg, bibliotek som ska kunna fungera båda som ickekommersiella mötesplatser och kunskapskällor.

Åtta av tio bibliotek i Helsingborg stänger på tisdag. Bild: Britt-Mari Olsson/HD.
Donald Trump, Kristdemokraterna, Moderaterna, Obama, Sjukvård, Stockholm, Sverigedemokraterna, USA

Irene Svenonius: TRUMP PÅ SVENSKA i sjukvården

Stockholms finansregionråd  Irene Svenonius (M) beklagade nyligen att Trump förlorade valet och twittrade ”Må nu republikanerna ta senaten och huset, så att inte politiken går fööör långt åt vänster” (Twitter). Foto: FOTO: EMMA-SOFIA OLSSON/SVD/TT

Härförleden beklagade Stockholms finansregionråd  Irene Svenonius (M) att Donald Trump förlorade det amerikanska presidentvalet: ”Må nu republikanerna ta senaten och huset, så att inte politiken går fööör långt åt vänster” (Twitter).

Moderata Irene Svenonius är en av få svenska politiker utanför Sverigedemokraterna som aktivt sympatiserat med Donald Trump.

I sin krönika i söndagens Aftonbladet betecknar Jan Guillou henne som Sveriges mest inflytelserika sjukvårdspolitiker. Han tycker att det är skrämmande att hon sympatiserar med de amerikanska republikanerna, vars ”sjukvårdspolitik” (som måste sättas inom citationstecken) under Trumps presidentskap i huvudsak gått ut på att slå sönder Obamacare och därmed beröva flera tiotals miljoner ”mindre bemedlade” amerikaner möjlighet till subventionerad eller fri sjukvård.

I det amerikanska klassamhället har fortfarande stora grupper ingen ekonomisk möjlighet att söka sjukvård annat än vid närmast livshotande akuta tillstånd. En diagnos på en svår sjukdom som cancer är den vanligaste orsaken till personlig konkurs i USA. Den privatiserade vården som leder till stora förtjänster för försäkringsbolag och vårdföretag är en skam för landet som modern demokrati.

Att en person som Svenonius ställer sig bakom Trumps försök att förstöra Obamacare borde diskvalificera henne från varje form av sjukvårdspolitiska uppdrag.

I en ledare i Aftonbladet skrev i förra veckan Jonna Sima om två aktuella svenska rapporter som tecknar en dyster bild av hur den privata vården snabbt växer fram i Sverige. Tankesmedjan Katalys beskriver konsekvenserna av att var tionde vuxen svensk i dag har tecknat en privat vårdförsäkring. Det skapas gräddfiler som borde bryta mot hälso- och sjukvårdslagen stadgar att vård ska ges ”på lika villkor för hela befolkningen”. 

Så kan svensk demokratisk sjukvård steg för steg amerikaniseras med destruktiva konsekvenser för den allmänna vården.

Guillou skriver vidare:  ”Gång på gång lovade Trump sina hängivna åskådarmassor att avskaffa ”Obamacare”. Och möttes var gång av ett stormande jubel. Få ting är nämligen så förhatligt för nutidens republikaner som tanken på fri sjukvård. Eftersom det skulle innebära att vilken fattig och till och med svart jäkel som helst skulle kunna få sjukvård på samma villkor som en rik eller vit person. Vilket alltså vore ”kommunism”, eller än värre ”socialistisk kommunism”.”

Som finansregionråd i Stockholm är Svenonius ansvarig för såväl korruptionsskandalen Nya Karolinska, världens dyraste sjukhus, som den under 14 år idogt privatiserade och försämrade sjukvården i Stockholm.

I en blogg för en vecka sedan berättade jag om hur samma Svenonius handskades lättsamt med vårdmiljoner när hon utan att frågan stod på dagordningen på ett möte klubbade igenom ett köp på en kvarts miljard av skyddsutrustning, främst andningsskydd, köpt av ett företag som dessutom hade regionens uppdrag att testa och även döma ut konkurrenters andningsskydd.

Om de så kallade nationellt konservativa partierna, M, KD och SD, tar makten vid valet 2022 kan Irene Svenonius förmodligen räkna med att få politiskt nationellt ansvar för sjukvårdsfrågor i Sverige. Väntar oss i så fall en Trump på svenska? Risken är överhängande.

Dagstidningar, Demokrati, Donald Trump, Facebook, Google, Helsingborgs Dagblad,, Journalistik, Public Service, Socialdemokraterna, Sydsvenskan, USA

Mordet på tidningarna. Tjugo år efter nedläggningen av Arbetet

Tidningen Arbetet i Malmö lades ner den 30 september år 2000. Mats Ekdahl, som blev tidningen siste chefredaktör var besviken och bestört. På bilden står Ekdahl till höger om porträttet på tidningens grundare Axel Danielsson – framför tidningens samlade personal och tidningshuset.

”Mordet på en tidning” ljöd Ekdahls ursinniga rubrik i Arbetet lördagen den 23:e september. Sveket var fullbordat.

Under tidningens sista dagar filmade Fredrik Gertten, Erik Bäfving och Ulf Södergren dag och natt den historiska veckan då Arbetet dog. Deras film ”Mordet på en tidning” skulle i dagarna ha visats för medlemmar i Publicistklubben i Malmö, men visningen blev – coronainställd.

Att läsa om Axel Danielsson och om Arbetet är som att snabbspola Sveriges historia de senaste 133 åren.

Danielsson grundade tidningen Arbetet 6 augusti 1887 i Malmö, vilket kunde ske genom det stöd han hade hos facket. Föregående år hade han översatt Kommunistiska manifestet. I Malmö bildade han även ett socialdemokratiskt arbetarparti med facket som kärna, en kärna som var mycket radikal, läser jag på Wikipedia.

1888 dömdes Axel Danielsson till 18 månaders fängelse för sina texter i Arbetet. Under straffets verkställande skrev han för tidningen och blev något av en legend eller martyr. Även det skönlitterära verket Genom gallret. Skizzer på vers och prosa tillkom i fängelset. På 1890-talet var han delaktig i studentkretsarna i Lund kring Bengt Lidforss och tuakotteriet. Till vilket en period också August Strindberg sällade sig.

Längre fram i tiden fick Arbetet som sista stora socialdemokratiska tidning en speciell roll i det politiska Sverige. På Wikipedia läser jag vidare:

”Som socialdemokratisk tidning i en av Sveriges största städer hade Arbetet ett starkt inflytande jämfört med motsvarande lokaltidningar i andra städer. Chefredaktören under 1970-talet, Frans Nilsson, och Olof Palme umgicks flitigt med varandra även privat och många utspel av socialdemokratiska statsråd och politiker publicerades först i Arbetet.”

I en blogg 2012 skrev Expressens f d chefredaktör Thomas Mattsson om Arbetets nedläggning och om filmen, som han såg som en ”sorglig skildring av hur läsarna i Malmö förlorar en konkurrent till främst Sydsvenskan och Skånska Dagbladet”. Mattsson skriver vidare:

”Konkurrensen på tidningsmarknaden i Malmö med lokala aktörer som Sydsvenskan, Skånska Dagbladet, Expressen Kvällsposten, Metro och City är stenhård och det är svårt att se hur förlusttyngda Arbetet skulle ha kunnat klara sig, när problemen hade pågått så länge.” Till det kom att ”LO inte var så sugna på att satsa medlemspengar på att driva den vidare…”

Bara några år senare förändrades förutsättningarna för tidningsutgivning i Sverige dramatiskt. Unga läsare ville inte betala för nyheterna. Marknadsföringen på nätet slog ut tidningsannonserna. Facebook och Google håvad in det mesta.

2014 köpte Sydsvenskan Helsingborgs Dagblad. Vad som följt under de sex åren sedan dess är att  att nästan allt vad Sverige har av dagstidningar köpts upp av några monopol-aktiga miljardkoncerner, med Bonniers som dominerande aktör. Arbetet hade inte kunnat överleva i den miljön.

Som jag ser det är det här bara en övergångsfas. Kanske klarar sig ett begränsat antal stora tidningar, men med dramatiskt nedskurna ekonomiska förutsättningar. Den lokala kvalitetsjournalistiken utanför storstadsregionerna har små möjligheter att överleva på sikt.

Till det kommer attackerna på medierna från de tre högernationalistiska partierna, M, SD och KD, mot det mesta av kvalificerad nyhetsförmedling och mot public service i synnerhet. Skulle deras politik få genomslag närmar sig Sverige ett medielandskap med stora likheter med det amerikanska som skapade Donald Trump, framburen av halva det amerikanska folket, lika okunnigt som rabiat.

Utvecklingen har då gått från ”mordet på en tidning” till ”mordet på tidningarna”. Vad sker med samhället utan de kvalificerade tidningarna, eller rättare deras kompetenta granskande journalister?

Rupert Murdochs Fox News har i det mesta fungerat som både Donald Trumps enda informationskälla och hans oblyga PR-organ.Bilden från THE CHASER QUARTERLY.
Demokrati, Helsingborg, Öresundskraft

Öresundskraft: ”En helt annan utredning än vad våra folkvalda beställt”

Det förefaller som att tjänstemän, på eget bevåg, aktivt arbetat för att sälja Öresundskraft, efter det att våra folkvalda sagt nej till en försäljning 2017. Det skriver Per Örnell. Bild: Tom Wall/HD.

”Vi behöver en ny seriös granskning av turerna kring Öresundskraftaffären, skrev Per Örnell, Folkininitiativet mot en försäljning av Öresundskraft, på Helsingborgs Dagblads Min Mening i onsdags.

Han ifrågasätter gravt den utredning av försäljningen som gjorts av konsultfirman EY på uppdrag av Helsingborgs stad och skriver:

Folkinitiativet mot en försäljning av Öresundskraft ville ha klarhet i vad var det egentligen som hände. Örnell skriver:

”Vi skrev ett öppet brev till politikerna i somras där vi begärde en extern granskning av alla turer som ledde fram till att ett förslag om att sälja Öresundskraft offentliggjordes den 12 februari 2019. Marcus Friberg (MP) lämnade då in en motion till Kommunfullmäktige om att en sådan granskning skulle ske.

I motionen heter det att “Att bifalla motionen genom att ge kommunstyrelsen i uppdrag att beställa en extern utredning för att klargöra processen som ledde fram till förslaget om att sälja Öresundskraft, det förslag som alltså offentliggjordes den 12 februari 2019.

Kommunfullmäktige biföll motionen. Den 10 september tecknades mellan Ernst&Young och Helsingborgs stad. I avtalet hette det: “Uppdraget innebär att klargöra hur processen kring förslaget att sälja aktierna i Öresundskraft AB förlöpt och genomförts.”

Men den luriga formuleringen förvandlade uppdraget till något helt annat, en menlös genomgång av offentliga uppgifter, konstaterar Örnell och skriver vidare:

”Det finns en liten men helt avgörande skillnad mellan de här två citaten: I det första står “processen som ledde fram till förslaget”, i det andra står det: “Hur processen kring förslaget…förlöpt och genomförts”.

Den lilla formuleringen “som ledde fram till” saknas alltså i avtalet med firman som fått uppdraget att genomföra granskningen.” …

Han fortsätter: ”Den här detaljen spelar all roll i världen, det innebär nämligen att det uppdrag staden gett till Ernst&Young är ett helt annat än det Kommunfullmäktige beslutade om och gav i uppdrag till Kommunstyrelsen att beställa.

Och skillnaden är enorm: Istället för att få den granskning av turerna som föregick offentliggörandet av förslaget att sälja Öresundskraft den 12 februari 2019, som vi i Folkinitiativet länge krävt och som nu beslutats om av Kommunfullmäktige, fick vi något helt annat.

Staden beställde en genomgång av befintlig, redan känd och offentlig, dokumentation i ärendet, i huvudsak från den 20 februari och framåt. Så här formuleras det i avtalet: “Uppdraget innefattar att gå igenom och analysera handlingar som finns i ärendet”.

Det är allt.

En sammanställning av det vi redan vet alltså, och som vem som helst kunnat ta reda på själv. Varför staden beställer en sammanställning av redan kända fakta ter sig en smula egendomligt. Och att betala en utomstående konsultfirma några hundratusen för det känns lite…onödigt.”

Peter Danielssons och Palle Lundbergs Helsingborg hamnade i en djup demokratisk kris efter turerna kring Öresundskraft och turerna kring folkomröstningen i januari. Genom den manipulativa utredningen fördjupas och förvärras krisen. Det som framkommit nu är otillständigt, ovärdigt en demokrati.

”Vi vill nu gärna veta vem eller vilka “man” är som anser sig kunna strunta i Kommunfullmäktiges beslut, och beställa en helt annan utredning än vad våra folkvalda beslutat om”, skriva Per Örnell. Han fortsätter:

”Den här senaste uppenbara obstruktionen av tjänstemän i staden, mot beslut tagna av våra folkvalda, är för mig droppen som fått bägaren att rinna över.

Nu krävs räfst och rättarting.

Demokratin i vår stad är hotad av självsvåldiga tjänstemäns agerande.

Politikerna måste visa vem som bestämmer.

Och vi behöver en ny, seriös, granskning av turerna kring “Öresundskraftaffären”.

 

Corona, Covid-19, Ekonomi, Sjukvård, Stockholm

Om Panik och att tjäna pengar på andras nöd

Irene Svenonius, finansborgarråd i Region Stockholm. Foto: PONTUS LUNDAHL/TT / TT NYHETSBYRÅN/Expressen

Finansborgarrådet Irene Svenonius, M,  gav på ett möte i våras de övriga deltagarna några minuter på sig för att ställning till en order på ett andningsskydd. Prislappen var 270 miljoner. Till Expressen säger hon nu att hon är stolt över hur regionen lyckades säkra tillgången till skyddsutrustningen under våren.

– I kris måste man som ansvarig våga fatta beslut, även snabba beslut, för alternativet skulle kunna vara förödande. Det är bra att en så pass stor del av regionstyrelsen insåg det.

Luftfiltertillverkaren Camfil hade i samarbete med Region Stockholm byggt upp en egen produktion av andningsskydd, samtidigt som de på regionens uppdrag testat och dömt ut konkurrenters andningsskydd.

Men Camfils tester var inte auktoriserade. Mitt i den värsta pandemin stoppade Socialstyrelsen närmare 270 000 andningsskydd. En månad senare godkände dock ett oberoende, auktoriserat testinstitut andningsskydden. 

Den socialdemokratiska partigruppen deltog inte i besluten och valde att lägga ner sina röster, när förslaget om kvartsmiljardköpet väcktes på sittande möte, utan föregående beredning.

– Vi fick se avtalet och handlingarna inför beslutet precis före mötet. Bedömningen blev därför att vi inte på ett seriöst sätt kunde ta ställning till avtalet och vi deltog därför inte i beslutet, säger Aida Hadzialic. 

Hon är starkt kritisk till hur regionens styrande politiker har hanterat ekonomin under pandemin. 

Enligt Karolinska universitetssjukhuset har Camfil anlitats vid ett 40-tal tester under våren. Vid 24 tillfällen har leveranser från konkurrerande bolag underkänts. 

Testerna pågick samtidigt som Camfil förhandlade om att själva lägga om produktionen och sälja in samma typ av skydd.

Oppositionsregionrådet Hadzialic tycker att det är bra att regionstyrets ekonomiska politik nu synas. 

– Regionens ekonomiska hushållning är under all kritik och jag välkomnar att upphandlingar i regionens regi granskas, säger hon, och säger sen:

– Jag förutsätter att finansregionrådet Irene Svenonius besvarar alla frågor och reder ut alla oklarheter. Det är hon skyldig stockholmarna.

Det rådde en helt exceptionell situation där normala spelreglerna inte gällde”, skriver Karolinskas presstjänst i en kommentar och tillägger:

”Panik är ofta en god marknad för de som vill tjäna pengar på andras nöd”.