Kommer Internationella biblioteket att läggas ner?

Internationella biblioteket vid Odenplan i Stockholm, Europas största folkbibliotek för litteratur på olika språk, hotas av nedläggning.

Det blågröna styret i Stockholm beslutade i mars att säga upp Internationella bibliotekets (IB) nuvarande hyresavtal i Annexet intill Stadsbiblioteket vid Odenplan, något som kommer träda i kraft vid årsskiftet.

Biblioteket har under tjugo år varit Sveriges största centrum för mångspråkig litteratur och därtill en samlingsplats för både invandrare och forskare. Här finns 200 000 volymer författade på över hundra språk.

Från politiskt håll talar man inte om nedläggning utan om en flytt till Kungsholmens bibliotek, där dock bara en mindre del av den nuvarande boksamlingen skulle kunna rymmas.

I ett upprop (skriv på här) med protester mot nedläggningen heter det bland annat:

”Nedläggningen borde ses som en stor skandal och förlust för Sveriges mest internationella stad – där det idag talas över hundra språk, 30 procent av befolkningen har utländsk bakgrund och där det bor tusentals nyanlända. Beslutet är dessutom ett steg i samma riktning som Sverigedemokraternas pågående försök att begränsa biblioteksutbudet av litteratur på olika modersmål.

Det heter vidare att de flesta böckerna på Internationella biblioteket förmodligen kommer att göras av med, eller skingras på olika enheter – precis som IB:s specialiserade personal, som har en unik kompetens i ett tjugotal språk:

”IB är också ett nationellt bibliotek, som ska finnas som kunskapsresurs för låntagare i hela landet, vilka också kan beställa IB:s böcker via fjärrlån. Nedläggningen är alltså i högsta grad en nationell fråga!”

Ida Westin (tidigare utvecklingsledare vid Internationella biblioteket, förste bibliotekarie vid Nobelbiblioteket, bibliotekarie vid Riksdagsbiblioteketskriver i ett debattinlägg i Svenska Dagbladet:

”När vi nu har ett kulturborgarråd som tycker att kulturen ska ”bära sina egna kostnader” utan att värdesätta den långsiktiga vinsten med individer som på biblioteken hittar ett andrum i kommersen, är det hög tid att kulturministern, eller varför inte drottningen som invigde Internationella biblioteket år 2000, beskyddar folkets lokaler.

Istället för att som senaste året tvinga personalen till massgallring av litteratur och att bära ”profilkäder”, istället för att behandla biblioteken som sin lekstuga vore det bra – som en bibliotekariekollega föreslog för kaffemaskinen – om någon kunde ge kulturborgarrådet Jonas Naddebo (C) en Naddebod där han kunde leka kulturvän, och lämna biblioteksverksamheten till dem som kan den.”

Bakom nedläggningen av IB finns ett politiskt beslut av den politiska majoriteten i Stockholm. Det går ut på att Kulturförvaltningen måste spara 49 miljoner kronor, vilket drabbar både bemanning och programverksamhet på stadens bibliotek, skriver Dagens Nyheters kulturchef Björn Wiman, som menar att ”biblioteken behövs mer än någonsin i en värld där de offentliga platserna helt håller på att försvinna”. 

Jonas Naddebo, centerpartiets kulturborgarråd i Stockholm. Foto: Wikipedia.

Vår Salong på Kulturhotellet

Vernissage av Vår salong på Kulturhotellet. Längst till vänster, konstnären Carolina Falkholt, enväldig jurydomare, och kulturredaktionens Johan Malmberg.

Under femton år har Helsingborgs Dagblads kulturredaktion bjudit in regionens konstnärer till ”Vår salong”, en enmannajurybedömd utställning där utvalda verk publicerats och kommenterats på kultursidorna i papperstidningen och på tidningens hemsida.

I år har ”Vår salong” fått en ny dimension genom att fyrtio av de insända 700 konstverken också (till den 13 juli) visas på en fysisk utställning på Kulturhotellet på Södergatan i Helsingborg.

Under lördagens synnerligen välbesökta vernissage hälsade HD:s chefredaktör Jonas Kanje välkommen innan kulturredaktionens Johan Malmberg tillsammans med Carolina Falkholt, enväldig jurydomare, presenterade utställningen, flera gånger tillsammans med närvarande konstnärer som introducerade sina verk.

Det blev en fin konstupplevelse och en påminnelse om att det i Helsingborg och NV-Skåne med många aktiva konstnärer finns ett i hög grad levande konstintresse. 

Kulturhotellet i Helsingborg fyller verkligen en viktig funktion i Helsingborgs konst- och kulturliv, tillsammans med Helsingborgs konstförenings Galleri Konsten på Kopparmöllegatan, där i dag söndag 2/6 vårens sista utställning har Finissage, Kerstin Dahl Noréns fina Recircle, med tuschteckningar och skulpturer i sten, brons och betong.

Ändå är avsaknaden av en konsthall i Helsingborg djupt bekymmersam. I nära 75 år fungerade Vikingsbergsmuseet i parken med samma namn som konsthall, fram till dess att Dunkers invigdes. En årlig höjdpunkt där var jurybedömda Vårsalongen, där regionens konstnärer visade sina arbeten med förgrundsfigurer som Lennart Rosensohn, Bengt Ossler, Gustav Arne och förstås många andra.

På den tiden fanns också en rad utmärkta privata konstgallerier som komplement.

I dag omges konsten i Helsingborg av ett stort mörker. Aktiva konstnärer har få eller inga möjligheter att ställa ut. 

Förutom Malmö har en rad skånska grannstäder satsat på väl fungerande konsthallar, som Höganäs, Landskrona, Lund och Kristianstad. Men inte Helsingborg. Varför??

2004 bjöd HD:s kulturredaktion, på initiativ av kulturchefen Gunnar Bergdahl, in till Vår salong (särskrivet) – en tradition som positivt nog lever vidare och nu genom utställningen på Kulturhotellet går in i en ny andning. 

Fotnot: På Helsingborgs kommuns hemsida kan man under ett avsnitt om parker läsa om Vikingsbergsparken. Där nämns i förbifarten också Vikingsbergsvillan:

”Den gamla huvudbyggnaden är skyddad som byggnadsminne och är idag förskola men har under åren bland annat använts som konstmuseum. Den gamla trädgårdsmästarvillan, som du hittar i parkens östra del, fungerar idag som fritidshem.”

Det är en besynnerlig officiell historieskrivning. Vikingsbergs konstmuseum invigdes 1929 och pågick till 2001. Varför vill helsingborg.se skriva om historien?

https://helsingborg.se/uppleva-och-gora/friluftsliv-och-motion/parker-och-gronomrade/vikingsbergsparken/mer-om-vikingsbergsparken/

Till stöd för Julian Assange, nu i brittiskt Guantánamofängelse

Visselblåsaren Julian Assange sitter nu isolerad i det brittiska säkerhetsfängelset Belmarsh. USA:s justitiedepartement har begärt honom utlämnad för att kunna åtala honom för spioneri. Svenska åklagare kräver att Assange förs till Sverige för att förhöras om våldtäktsanklagelser.

Assanges roll som journalist och visselblåsare, att han genom Wikileaks avslöjat USA:s krigsförbrytelser, nämns allt mer sällan i svensk medierapportering, där man tycks acceptera den amerikanska synen på honom som kallhamrad spion – och därmed också indirekt ett troligt mycket långt fängelsestraff i USA, sannolikt i praktiken livstid.

När USA offentliggjort ambitionen att åtala Assange för spioneri offentliggjorde den oberoende brittiske journalisten Gordon Dimmack nedanstående brev där Julian Assange för honom berättar om sin situation i det brittiska fängelset, berövad alla möjligheter att själv förbereda sitt försvar. Folket i Bild Kulturfront har publicerat brevet från Assange:

”Jag har isolerats från alla möjligheter att förbereda mitt eget försvar, ingen laptop, inget internet, ingen dator, hittills inget bibliotek, men även om jag får tillgång blir det bara en halvtimme en gång i veckan. Bara två besök i månaden och det tar veckor att få upp någon på telefonlistan och ett moment-22 att få dem säkerhetskontrollerade. Sedan spelas alla samtal in, utom med advokaten, och får vara högst tio minuter under en daglig period på begränsade 30 minuter då alla fångar tävlar om telefonen. Och telefonkostnader? Bara några pund i veckan och ingen får ringa in.

”En supermakt som förberett sig i nio år med hundratals människor och med kostnader på oräkneliga miljoner för fallet. Jag är försvarslös och räknar med er och andra med god vilja att ni räddar mitt liv.

Jag är inte nedbruten fastän jag är bokstavligen omgiven av mördare. En gång kunde jag läsa och tala och organisera mitt eget försvar, mina ideal och mina medarbetare, men det är slut med sådant tills jag åter är fri. Någon annan måste göra det i stället för mig.

USA:s regering eller snarare de beklagansvärda element i den som hatar sanning, frihet och rättvisa och tänker fuska fram min utlämning och död, snarare än att låta allmänheten höra den sanning som jag har fått de högsta journalistiska belöningar för och nominerats fem gånger till Nobels fredspris för.

Sanningen är det sista vi har.”

Fotnot: Mellan 2001 and 2005 användes Belmarshfängelset för att inhysa ett antal fångar utan dom och rannsakan enligt Anti-terrorism, Crime and Security Act 2001, vilket ledde till att det kallades för ett brittiskt Guantánamo[1

Fotnot: I Sverige pågår – på initiativ av bl a den berömde amerikanske visselblåsaren Daniel Ellsberg – arbete för att organisera stöd till Julian Assange och Wikileaks, särskilt för att förhindra en utlämning av honom till USA.