Kategoriarkiv: Storbritannien

Äldreomsorg, Corona, Covid-19, Demokrati, Helsingborg, Indien, Kristdemokraterna, Storbritannien

”Katastrofer speglar samhällets ojämlikhet”

Graffitimålning i London. Foto: Rouzbeh Fouladi

”Kriser gör samhället synligt”, skriver idéhistorikern Anders Ekström på fredagens DN Kultur i en angelägen essä.

”I undantagstillståndet släpper politiken sina masker”, menar Ekström och ger belysande exempel från bland annat Ungern, Storbritannien och USA där ledande populistiska politiker cyniskt utnyttjat pandemin för att stärka den egna makten.

”Pandemin som nu löper som ett eldklot genom världens alla nät av sociala och materiella förbindelser ingår också i en kedja av kriser. Den blev snabbt en global ekonomisk kris och hotar i många delar av världen att slå ut i en politisk kris. 

Katastrofer speglar varje samhälles ojämlikhet och världens fördelning av välstånd. Principen är enkel: den som har minst och lever i störst osäkerhet drabbas hårdast. Länder som oftare utsätts för väderkatastrofer blir också mer sårbara för andra kriser.”

Vi kan övertydligt se detta i USA, där de fattigaste, ofta minoriteter, drabbas värst till följd av eländiga löner, ingen social trygghet, ingen sjukförsäkring. Och i Indien, där miljoner migrantarbetare vandrat från städerna tillbaka till sina hembyar, ofta över enorma avstånd.

Varje kris behöver sin berättelse, betonar Anders Ekström:

Varje kris skapar ett oavvisligt behov av jämförelser, sammanhang och mening. Att kollektivt minnas och berätta krisen är avgörande för återhämtningsarbetet. 

I det arbetet spelar historien och kulturen en viktig roll. Den fungerar som ett förråd av erfarenheter och samlad förståelse. 

Vi kommer att förändras av krisen, samhället kommer att förändrats, konstaterar Ekström: ”Kriser som mobiliserar hela samhället öppnar också ett fönster av hopp och framtida möjligheter.”

I Sverige har utsatta grupper drabbats värst. Allra värst och dödligt drabbade är de äldre-äldre på de svenska äldreboendena. Det beror inte bara på pandemin som sådan utan på decennier av drastiska nedskärningar. I städer som Stockholm och Helsingborg har ansvariga politiker både mörklagt upplysningar om smittospridning och antalet dödsfall på äldreboenden, som om de höga dödstalen där vore något normalt som vi får acceptera.

I Helsingborg är det den kristdemokratiske politikern Lars Thunberg, ordförande  i Vård- och omsorgsnämnden, som kommit att personifiera denna hållning. Genom att inte redovisa omständigheter på liv och död öppet försvårar han granskningen av det som skett och beskär möjligheterna för att krisens lokala berättelse i Helsingborg blir meningsfull.

Ytterst handlar det i hög grad om synen på de äldre i samhället, respekten för de äldre-äldres människovärde och samhälleliga rättigheter. Och om offentlighetsprincipen, fastställd i svensk grundlag.

Lars Thunberg (KD), ordförande i Vård- och omsorgsnämnden i Helsingborg.
FN, Mänskliga rättigheter, Storbritannien, Sverige, USA, Yttrandefrihet

Frige Julian Assange! www.setjulianfree.org

På den internationella pressfrihetsdagen, den 3 maj, publicerades uppropet ”Frige Julian Assange, på initiativ av DN:s tidigare chefredaktör Arne Ruth, tidigare ordförande i Svenska PEN och känd också för sitt mångåriga arbete mot fatwan för den länge dödshotade indiske författaren Salman Rushdie.

Julian Assange, Wikileaks grundare, sitter nu inspärrad i det brittiska högriskfängelset Belmarsh. Assange publicerade utifrån läckta dokument sanningen om USA:s och Storbritanniens krigsbrott i Irak och Afghanistan.

För stora delar av världen är han en angelägen visselblåsare medan USA bemöter honom som en spion.

Därför gäller det både Assanges yttrandefrihet och vår egen yttrandefrihet, rätten att avslöja grova krigsförbrytelser.

Hans hälsa är kritiskt utsatt. Han riskerar en utvisning från Storbritannien till USA, där han kan komma att dömas till närmast livstids fängelse. Svenska myndigheter har varit destruktivt inblandade genom den utdragna behandlingen av våldtäktsanklagelserna mot Assange. 

I apellen ställd till den svenska regeringen kräver gruppen ”Set Assange Free”, Frige Julian Assange, att visselblåsaren frisläpps omedelbart, att hans grundläggande mänskliga rättigheter respekteras och att han skyddas från en tänkbar utvisning till USA.

Nils Melzer, FN:s speciell observatör för tortyrfrågor, besökte Julian Assange i maj 2019 och drog i sin rapport slutsatsen att Assange uppvisade ”alla symptom som följer av långvarig mental tortyr”.

I apellen hänvisar man särskilt till FN-rapporten från Nils Melzer, FN:s specielle observatör för tortyrfrågor, som besökte Julian Assange i fängelset den 9 maj 2019 tillsammans med en grupp läkare. Deras slutsats var att Assange uppvisade ”alla symptom som följer av långvarig mental tortyr”.

Man pekar också på Sveriges destruktiva roll gentemot Assange och särskilt den svenska polisens beteende från 2010 och framåt. 

Assange arresterades i London för överträdelse av lagen om borgen, en handling som i sig inte utgör ett brott. Melzer slår fast att Assange rädsla för att från Sverige utlämnas till USA är välgrundad. Man noterar att svensk åklagare och polis underlåtit att reagera på den allvarliga kritik som framförts i FN-rapporten och vägrat besvara rapportörens direkt ställda frågor i ett brev avsänt den 12 september 2019. 

Undertecknarna av appellen uppfattar rapporten skriven av FN:s specielle rapportör för tortyrfrågor som djupt alarmerande. Därför kräver man Julian Assanges omedelbara frigivande från det brittiska fängelset och att han garanteras asyl i Sverige eller ett annat land efter hans eget val. Man kräver också att han garanteras rätten att inte utvisas till USA.

Vidare kräver appellskrivarna att den svenske justitieministern svarar på Nils Melzers anklagelser i FN-rapporten och genomför en transparent utredning varför fallet mot Assange kunnat pågå under många år när svensk lag sätter någon månad som gräns för behandling av liknande fall.

 I Appellen understryks vikten av att Sverige som FN-land fullföljer sina skyldigheter enligt de internationella avtal som Sverige undertecknat: ” the Convention against Torture and Other Cruel, Inhuman or Degrading Treatment or Punishment (CAT, ratified 1986); the International Covenant on Civil and Political Rights (CCPR, ratified 1971); International Law Commission, The International Wrongful Act of A State (ILC/IWAS).

Appellen kan läsas i sin helhet (på engelska) här och även undertecknas här, på www.setjulianfree.org.

Appellen har undertecknats av Arn Ruth, Noam Chomsky, Sven Britton, Paulina, D.I Reyes, Carl Tham, Günther Wallraff, Kajsa Ekis Ekman, Hilda Hellwig, Johan Galtung, Harald Stanghelle, Mikael Wiehe, Eva Joli, Gregor Gysi, Jan Myrdal, Kerstin Käll och Sven Eric Liedman – samt ytterligare ett sextiotal personer.

 I am defenceless and I am counting on you and others of good character to save my life… Truth, ultimately, is all we have.
Julian Assange, in Tariq Ali’s “In defence of Julian Assange” Belmarsh Prison, 13 Mai 2019
Fotografi, Storbritannien

John S Webb åter till Uppväxtens Londonkvarter

Fotografen John S Webb (t v) i barndomens kvarter i Clapham, London.

Fotografen John S Webb har genom åren publicerat en lång rad fotoböcker. På den fotografiska filmens tid arbetade han ofta med en till synes ålderdomlig storformatskamera. På senare år har han med lättare digital utrustning utforskats världen som vandrande landskapsfotograf.

Hans bilder har ofta arbetat i den svartvita gråskalan, där sällan människor skymtat, annat än möjligen på stort avstånd.

På Instagram har John på sistone brutit sig ut den svartvita ramen. Hans landskap har fått färg.

I dagarna har John S Webb publicerat en helt annorlunda och djupt personlig fotobok, ”Stonhous Street SW 4”. Boken består av bilder på människor och miljöer i det område i London, där John föddes 1950 och där han växte upp, Old Town Clapham. Den är inte minst en hyllning av hans föräldrar Elsie och Eric Webb, som gifte sig i september 1939, några veckor efter andra världskrigets utbrott.

Efter skolan fick John Webb arbeta på en fotostudio i Clapham. Han fotade det mesta, från mode till möbler, inte minst till postorderkataloger. 1970 började han studera fotografi. Fotoskolan gav sina elever olika uppgifter. John dokumenterade sin uppväxtgata och hans bilder visades på utställningar på lokala bibliotek. Utställningskopiorna är sedan länge försvunna. Men från de bevarade negativen kommer merparten av bokens bilder.

I bilderna återskapas vad som kan upplevas både som en barndomsidyll och som ett slitet arbetarklassområde, där familjens hus tvångsåldes och revs för att lämna plats för nya projekt

Av bilderna framgår tydligt att det finns relationer mellan fotografen och de han fotar. Han känner dem, de tillhör hans hemma, hans vardagliga värld. De skildrar alls inte ett kvarter där han som främling bara är på exotiskt snabbbesök.

Bokens foton är med några få undantag från åren 1971 – 74. Det sistnämnda året lämnade John England, flyttande till Sverige och slog sig ner i Helsingborg. Han bor nu i Malmö.

Stonhouse Street: I de två affärerna kunde köpas godis, serietidningar, dagstidningar och cigaretter. Foto: John S Webb.

Fotnot: John S Webb var en av fotograferna knutna till fototidningen Aktuell Fotografi, med redaktion på Sundstorget i Helsingborg. Under några spännande år gjorde tidskriften Helsingborg till något av ett kreativt center för svensk fotografi, med Jan Olsheden som drivande kraft på redaktionen. Bland de många fotografer som arbetade för eller ofta medverkade i tidskriften kan nämnas Gerry Johansson, Yngve Baum, Per Lindström och Ralph Nykvist.

Fotnot 2: Fotografierna ifrån boken kommer att ställas ut i augusti i Clapham på ett teater Clapham Omnibus i deras café/bar. Det är samma byggnad där bilderna ställdes ut där 1973, då huset fungerades bibliotek.

John S Webbs föräldrar och familjens hund. Foto: John S Webb.
Boris Johnson, Demokrati, Donald Trump, Kristdemokraterna, Medier, Moderaterna, Polen, Public Service, Radio, Storbritannien, Sverigedemokraterna, Ungern, USA

Boris Johnsons hårda attacker mot BBC hotar kanalens ekonomi

Foto: Reuters.

Boris Johnsson, Storbritanniens premiärminister segrade stort i valet häromdagen. Ett av hans första politiska utspel efter valsegern är ett våldsamt angrepp på BBC, i linje med vad Donald Trump hållit på med i USA, rapporterar brittiska The Guardian. Skillnaden är att BBC finansieras genom licensmedel och är mycket mera sårbart än USA:s privatägda medier.

Under valkampanjen har BBC:s politiska bevakning utsatts för hårda attacker från både höger och vänster. Det gäller särskilt Storbritanniens mest sedda nyhetsprogram BBC News at Ten, lett av den legendariske walesiske journalisten Huw Edwards.

– Det har varit en stor utmaning att ge en rättvis och balanserad bild av en komplex valkampanj, säger Edwards till The Guardian. Att göra det medan redaktionen hela tiden har fått hantera bitande giftiga attacker har gett oss en dubbel utmaning.

– Syftet med attackerna har varit att underminera tilltron till BBC och som en följd av det skapa kaos och förvirring i landet, fortsätter Edwards.

Boris Johnson har nu gått ut med att Downing Street kommer att avkriminalisera underlåtenhet att betala TV-licensen, som finansierar BBC, och jämställa det med att inte betala sin telefon- eller elräkning.

För fem år sedan gjorde den konservativa regeringen ett liknande utspel. Det genomfördes aldrig sedan en oberoende utredning kommit fram till att det existerande systemet skulle bibehållas därför att en avkriminalisering skulle medföra att BBC riskerade att gå miste om £200 miljoner (motsvarande med dagens kurs 2,5 miljarder SEK).

En motsvarande attack mot Public Service har aldrig hittills genomförts i Västeuropa, men väl i länder som Polen och Ungern med stora demokratiska problem.

Om det svenska högernationalistiska blocket får utökad makt kan liknande attacker mot svensk Public Service väntas, efter en rad rabiata angrepp från politiker ur gruppens tre partier, moderaterna, kristdemokraterna och sverigedemokraterna.

Angreppet riktas främst mot BBC men också mot radions kvalitetsprogram Radio 4’s program Today.

BBC har också angripits från vänster. En ledamot i labours skuggregering, Andy McDonald, menar att BBC har ett stort ansvar för labours nederlag i valet.

På måndagen offentliggjordes offentliggjordes siffror som visade att det folkliga missnöjet med BBC under valkampanjen ökat från 14% till 20%.

The Guardians skribent Jim Waterson tror att Boris Johnsons utspel kan godkännas i underhuset, där regeringen har stor majoritet. Han menar att det blir svårare i överhuset, House of Lords, eftersom de konservativa i sitt valmanifest inte nämnde något om förslaget.

Hew Edwards, programledare för BBC:s mest populära nyhetsprogram News at Ten, attackeras skoningslöst av Boris Johnson, som hotar att vidta åtgärder som kan minska BBC:s intäkter med miljardbelopp.
Afghanistan, Donald Trump, Flyktingar, FN, Irak, Krig och fred, Nato, Storbritannien, Sverige, USA

kriget i Afghanistan med 147 000 dödade har kostat USA två biljoner dollar

3 kommentarer
Det mänskliga priset för USA:s krig efter elfte september. Sammanställningen gjord av Neta C. Crawford, Watson Institute, Brown University, USA.

Under 18 års krigshärjningar i Afghanistan har USA använt två biljoner (*) dollar, skriver New York Times i en högintressant artikel, där man också ställer frågan ”Var pengarna väl använda?”.

Frågan besvaras omgående av tidningens båda reportrar, Sarah Almukhtar och Rod Nordland med att mycket lite tyder på det.

Afghanistan är i dag ett av de länder i världen med flest flyktingar, till följd av det långa kriget. 2,6 miljoner afghaner har flytt sitt hemland, häften till Afghanistan, 900 000 till Iran. 1.84 miljoner afghaner är kvar i landet men har flytt från sina hem.

FN:s High Commission for Refugees har dokumenterat antalet flyktingar och kommit fram till att var 7:e afghan eller 14 procent av landets befolkning, 34 miljoner, har flytt sina hem under USA:s skamliga krig.

Också svenska trupper har deltagit i kriget under Natobefäl. Enbart fram till 2014 beräknas insatsen ha kostat 9 miljarder kronor. 5 svenska soldater hade då stupat och 31 hade skadats, enligt Wikipedia.

Var den amerikanska insatsen värd biljonerna? I december 2019 kontrollerar talibanerna allt större delar av landet. Kriget har krävt 147 000 döda, varav 38 000 civila afghaner, 400 frivilligarbetare, 54 journalister, 2400 amerikanska soldater, nära 4000 av USA kontraktsanställda personer, 59 000 nationella militärer och poliser, 42 000 oppositionella soldater.

Opiumodling i Afghanistan från 2002, 84 000 hektar, till 2017, 328 000 hektar.

Opiumtillverkningen i landet har fyrdubblats. I dag kommer 80 procent av världens heroin från Afghanistan. Före kriget hade opiumodlingen näst intill upphört. I dag är odlingen den största sektorn i Afghanistans ekonomi – efter kriget.

Vad det George W Bushs avsikt med kriget? Förmodligen inte. Men så blev det. Bush borde fängslas, sändas till krigsförbrytardomstolen i Haag och tvingas ta sitt ansvar.

USA skulle hjälpa de afghanska kvinnorna hette det under en period i propagandan, också den för svenska insatser. Hur blev det?

Dödligheten för kvinnor har förblivit bland den högsta i världen, skriver NYT. Den förväntande livslängden för afghanska kvinnor hör till den globalt lägsta. De flesta flickor får liten eller ingen utbildning och också skolorna för pojkar är i allmänhet usla.

För att finansiera kriget tog USA väldiga lån, som man nu betalar ränta för, över $600 miljarder till 2023. Återstoden av skulden kommer att ta lång tid att återbetala.

När USA:s gaphals till president kräver att andra länder (också Sverige) ska öka sina militära anslag (för att kunna delta i USA:s och Natos krig) tyder det på att han har insett att USA:s anfallskrig i Asien varit ”very bad business”, för att tala trumpska.

I en rättvis värld borde USA förstås dömas till stora krigsskadestånd till länder som Afghanistan och Irak och dessutom tvingas ta emot åtminstone lika många flyktingar från krigen som Turkiet.

*) Fotnot: En biljon motsvarar tusen miljarder, en etta följd av tolv nollor. 2 biljoner dollar motsvarar 20 biljoner kronor eller 20 000 miljarder kronor.

SANGIN, Afghanistan. Amerikanska och brittiska trupper. April 2007. Foto: Daniel Love, U.S. Army .
Storbritannien, USA

Pilger hos Assange i Belmarshfängelset

2 kommentarer
Julian Assange på väg till Belmarshfängelset den 11 april i år. Foto: Twitter.

John Pilger har besökt Julian Assange i det ökända Belmarshfängelset i utkanten av sydöstra London bakom rader av murar och taggtråd som skymmer horisonten. I webbtidningen ”Consortium News. Independent Investigative Journalism and Political Review” berättar han skakad om sitt besök.

– I fängelsets besökscentrum fick jag lämna ifrån mig pass, plånbok, kreditkort, medicinska kort, pengar, telefon, nycklar, min kam, penna och papper.

Pilger berättar att han behöver två par glasögon. Nu tvingades han välja och lämnar ifrån sig sina läsglasögon.

– Från det ögonblicket kunde jag inte läsa, på samma sätt som Julian inte kunde läsa under den första tiden i fängelset. Hans glasögon skickades till honom men kom av obegripliga skäl inte till honom förrän efter ett par månader.

Eftersom Julian Assange inte dömts utan är häktad har han rätt att bära sina egna kläder i fängelset. När han i april släpades ut ur Ecuadors ambassad fick han inte ta med sig en liten bag med personliga tillhörigheter. Hans kläder skulle sändas hette det, men allt bara försvann.

Pilger berättar hur han tillsammans med mormödrar och barn och andra besökare, går igenom olika kontroller. De lämnar fingeravtryck och kroppsscannas. Dörrar smälls igen bakom och framför dem. Dreglande hundar undersöker dem. Till slut kommer han in i ett stort rum, där de fångar som ska få besök väntar.

Under 22 av dygnets 24 timmar är Julian Assange inspärrad i ett slags sjukhus i fängelset. Här hålls han isolerad, tvångsmedicineras och övervakas var 30:e minut, det kallas självmordsvaka.

– När vi hälsar på varandra kan jag känna hans revben. Hans armar har inga muskler. Sedan april har han gått ner tio eller femton kilo. När jag första gången träffade honom här i fängelset blev jag chockerad över hur mycket han hade åldrats.

– Jag tror att jag blir galen, sa han den gången.

– Jag svarade honom att nej, så är det inte. Se hur du skrämmer dem, vilket makt du har över dem. Julians intellekt, hans skruvade känsla för humor är okänd för de varelser som ständigt kränker honom i fängelset, men samma humor skyddar honom själv, tror jag.

– Vi talar med händerna över våra munnar för att inte bli avlyssnade. Det finns kameror över oss, På den ecuadorianska ambassaden brukade vi skicka lappar till varandra och dolde dem för kamerorna över oss.

På murarna i fängelset finns hurtiga slogans: ”Var glad, förlora inte hoppet, skratta ofta”.

Assange enda fysiska övning är en kort promenad på en betongstig mellan höga murar. Där har man målat ”njut av gräset under fötterna”. Men det finns inget gräs.

– Den oupphörliga inskränktheten i fängelset klibbar på mig som svett. Den som lutar sig för nära en fånge blir genast åthutad. Om jag tar locket av min kaffekopp ryter en vakt till mig att sätta tillbaka det.

En fånge och hans kvinnliga besökare börjar gräla. Det är som ett äktenskapsgräl. En vakt ingriper. Fången ropar ”fuck off”.

Detta blir signalen för en stor grupp vakter som ingriper. De flesta är bastanta överviktiga män och kvinnor och kastar sig gemensamt över fången för att trycka ner honom på golvet.

– Samtidigt skriker vakterna åt oss besökare att det är tid för oss att ge oss av. Nu börjar en lång resa ut ur fängelset förbi biometriska kontroller, med hundar och gula linjer som ingen får överskrida. När jag lämnar besökscentrum vänder jag mig om och ser Julian sitta där alldeles ensam. Han håller sin knutna hand i luften.

Fotnot:John Pilger är en australiensisk-brittisk journalist som arbetar från London. Artikeln bygger på ett anförande som Pilger höll i London i torsdags, på kvällen samma dag då han besökt Julian Assange i fängelset.

Pilgers tidigare artiklar i Consortium News can be läsas här.

Pilgers webbsida är: www.johnpilger.com.

Fotnot 2: RÄDDA JULIAN ASSANGE OCH CHELSEA MANNING!

Föreningen IrakSolidaritet genomför i Stockholm den 14 december kl 12 på Soltorget ovanför Sergels torg en manifestation för de båda visselblåsarna:

”Det gäller rätten att säga sanningen! Det gäller vår yttrande-och pressfrihet.
En spionrättegång mot en journalist och förläggare som brukat sin lagstadgade rätt att informera om USA:s krigsbrott i Irak och Afghanistan, är ett allvarligt hot mot journalisters och allas vår rätt att tala och skriva fritt.”

Belmarshfängelset där Julian SAssange hålls inspärrad sedan april.
FN, Mänskliga rättigheter, Storbritannien, USA, Yttrandefrihet

Visselblåsaren Assanges liv i fara

1 kommentar
Julian Assange på en bild tagen i samband med hans gripande i april i år. Bilden från amerikanska Politico.

Visselblåsaren Julian Assanges liv är i fara, skriver  Nils Melzer, FN:s specielle rapportör om tortyr. Han uttrycker stor oro över Assanges kontinuerligt försämrade hälsa alltsedan han arresterades tidigare i år.

Julian Assanges placerades i ett brittiskt högsäkerhetsfängelse den 11 april i år, till följd av USA:s begäran att få honom utlämnad, som misstänkt för spionage och för att ha avslöjat bevis för USA:s krigsförbrytelser och andra militära övergrepp i Irak och Afghanistan. Melzer skriver:

”Den amerikanska regeringen vill ställa Assange inför rätta därför att han avslöjat allvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter, inklusive tortyr och mord. Samtidigt fortsätter de skyldiga till dessa övergrepp att garanteras straffrihet.”

Den speciella rapportören och hans team besökte Julian Assange i fängelset i maj och rapporterade då att han uppvisade ”alla symptom på att ha varit utsatt för långvarig psykologisk tortyr”. Man begärde då omedelbara åtgärder för att skydda hans hälsa och värdighet.

Först efter fem månader svarade den brittiska regeringen ytligt på Den speciella rapportörens begäran med att avfärda hans synpunkter som grundlösa.

Melzer uttrycker oro för att den brittiska regeringens hantering av ärendet visar på bristande respekt för konventionerna om mänskliga rättigheter. Detta förstärks ytterligare av samma regerings ovilja att utreda Storbritanniens inblandning i CIA:s tortyrprogram.

Den speciella rapportören rekommenderar starkt att en utvisning av Julian Assange till USA helt avvisas och kräver att han omedelbart friges och ges möjlighet att återvinna sin hälsa och återskapa både sitt personliga och sitt professionella liv.

Fotnot: Mr. Nils Melzer, Special Rapporteur on torture and other cruel, inhuman or degrading treatment or punishment; is part of what is known as the Special Proceduresof the Human Rights Council. Special Procedures, the largest body of independent experts in the UN Human Rights system, is the general name of the Council’s independent fact-finding and monitoring mechanisms that address either specific country situations or thematic issues in all parts of the world. Special Procedures’ experts work on a voluntary basis; they are not UN staff and do not receive a salary for their work. They are independent from any government or organization and serve in their individual capacity.

Ekonomi, Skatt, Storbritannien, Sverige

Svenska politiker vägrar stoppa skatteparadis

Torsten Fensby hävdar att finansminister Anders Borg försökte stoppa avtal med skatteparadis om informationsutbyte. Foto: TT och Malin Hoelstad

Sverige och Storbritannien är de länder där skatteparadisindustrin fått störst fäste, säger Torsten Fensby till Svenska Dagbladets ekonomiska skribent Birgitta Forsberg.

Men i motsats till Storbritannien finns här ingen intern lagstiftning som specifikt bekämpar skatteparadisbolag. I stället förlitar sig Sverige på åtgärder från OECD och EU och på de organisationernas intetsägande listor.

I artikeln betecknas Fensby som ”världens största expert på skatteparadis”. Han upplever att han kämpat helt ensam mot de svenska politikerna, som vägrar täppa till hålen som gör det möjligt att placera pengar i skatteparadis.

Fensby jobbade tio år åt OECD med att åka runt till världens skatteparadis för att få dem att gå med på att ge information om bolag och kundernas pengar. Men han och hans kollegor blev bakbundna av den amerikanska Bushadministrationen.

År 2006 bestämde sig Nordiska ministerrådet för att strunta i OECD och på egen hand få till informationsavtal med skatteparadisen. Och mannen som skulle göra det var Torsten Fensby.

Året därpå beräknade Skatteverket att totalt 133 miljarder gömdes undan beskattning i Sverige varje år – på grund av fusk, fel eller misstag – varav 46 miljarder i utlandet. Allt enligt Skatteverket.

År 2008 ville Anders Borg lägga ner projektet. Men då protesterade resten av Norden – Finland, Danmark, Norge, Island, Färöarna och Grönland (de två sistnämnda är självständiga i skattehänseende).

Riksrevisionen påpekar i rapporten även att svenskar har mer pengar i bland annat Schweiz och Luxemburg än övriga nordbor.

Ett antal förmögna svenskar hade alltså stoppat undan pengar i skatteparadis. Och Sverige försökte förhindra att avtalen blev av.

Resten av Norden drev dock på och Sverige kunde inte stoppa projektet. Allt fler skatteparadis skrev informationsavtal med Norden. Därmed drogs snaran åt runt dem som smitit undan skatt.

– Jag vänder mig emot att man låter en svensk elit tömma delar av den svenska statskassan på pengar. Hela skatteparadisindustrin penetrerar djupt in i den svenska statsapparaten. Vi har inte någon som helst lagstiftning i frågan. Svenska statskassan är en bankomat för dem som kan spelreglerna, säger Torsten Fensby.

Han påpekar att ingen gör något åt pengar som placerats i skatteparadis, trots flera avslöjanden i medierna genom åren – bland annat Panamadokumenten, politikernas självrättelser och Paradisläckan.

Torsten Fensby anser att Sverige, likt andra länder, borde tillsätta en skatteparadisutredning.

– Frankrike gör en utredning i genomsnitt vart femte år. Den senaste är på över 2 000 sidor. Rapporten från 2012 ledde till 59 olika förslag för att bekämpa internationell skatteflykt.

Men i Sverige händer ingenting.

Böcker, Bokhandeln, Ehandel, Storbritannien, Sverige, Tyskland, USA, Väla

Kommer ”Det stora blodbadet” till Sverige?

Stora kedjor som Macy’s, Sears och Kmart har tvingats till ruinens brant i USA. Foto: Richard B Levine/TT

Amazons och andra webbutikers framgångar har i USA lett till ”Det stora blodbadet” när fysiska butiker krossats i konkurrensen om kunderna. I Svenska Dagbladets Näringsliv berättar Ida Vanhainen om hur det som började i USA tveklöst har nått till andra sidan Atlanten, också Sverige.

I USA har de jättelika köpcentrana varit särskilt utsatta. I stora delar av Europa sker fortfarande en stor del av handeln inne i faktiska stadskärnor som är mindre utsatta.

I USA har en lång rad kända varumärken gått i konkurs de senaste åren samtidigt som stora köpcentra står tomma.

I Tyskland är i dag var tionde stationär butik dödshotad, enligt branschorganisationen HDE, som  i början av året larmade om att ”innerstäderna är i yttersta nöd”. Amazon står för hälften av den sammanlagda ehandeln i landet.

Allra värst drabbade är den tyska bokhandelsbranschen. Amazon står för tjugo procent av all bokförsäljning och mindre bokaffärer har stängts över hela Tyskland.

I Storbritannien är det snarare värre ändå. Hela shoppingstråk i London har tömts på fysiska butiker. Brexit förvärrar situationen när pundet förlorar värde och varor blir dyrare.

Varuhusjätten Marks and Spencer kommer att stänga hundra av sina butiker under de kommande två åren. Paradgatan Oxford Street i London har drabbats av utbredd affärsdöd, trots att 200 miljoner årligen besöker gatan. I februari slog HMV, världens största musikaffär igen.

I Sverige har vi hittills bara sett början på den här utvecklingen. Men Amazon har gjort långtgående förberedelser för att attackera svenska marknader – och har dessvärre välkomnats med öppna armar i de kommuner där man hittills etablerat sig.

Den svenska bokhandeln skulle kunna ha räddats med ett återinförande av fasta bokpriser, åtminstone för första året eller halvåret efter publicering. Men någon politisk vilja för ett sådant förslag är tyvärr inte så trolig.

Oxford Street, Londons paradgata, drabbad av affärsnedläggningar. Foto: Tomas Oneborg/SvD.
Donald Trump, Främlingsfientlighet, Storbritannien, USA

Donald Trump inte välkommen i London

Demonstranter utanför Buckingham Palace under Donald Trumps statsbesök. Foto: Alkis Konstantinidis/Reuters.

Donald Trump har landat i London. Det är statsbesök och det officiella England tar emot presidenten efter protokollet. Under tisdagen väntas en kvarts miljon britter demonstrera mot besöket.

Trump struntar i vanlig ordning till all anständighet. Bland det första han gjorde var att rasistiskt angripa Londons populäre muslimske borgmästare Sadiq Khan med nedlåtande kommentarer:

”Sadiq Khan har på alla vis gjort ett förfärligt dåligt jobb som borgmästare i London”, dundrade Trump och fortsatte ”han är en stenkall förlorare och borde fokusera på brottsligheten i London, inte på mig”.

Khan, Londons muslimske borgmästare, har kritiserat Trump, skriver New York Times, för hans försök att stänga ute besökare från arabiska länder, och för att hans språk ”påminner om det som användes av 1900-talets fascistiska ledare”.

Foto:
CreditCreditTolga Akmen/Agence France-Presse.

Dessutom hyllade Trump två av de nationalistiska figurerna i Brexitspektaklet, som sina ”vänner”. Den ene var den populistiske Boris Johnson, som nu vill ta över som konservativ partiledare och premiärminister efter avgående Theresa May. Den andre, Nigel Farage, var tidigare ledare för högerextrema UKIP-partiet och vann i EU-valet framgångar med sin pro-Brexit politik.

Donald Trump tittar på en hedersvakt utanför Buckingham Palace. Foto: Toby Melville/Reuters

I London väntas en kvarts miljon människor demonstrera på tisdagen mot den amerikanske presidenten. Trump twittrade i förväg om hur Fake News skulle hitta på demonstrationer mot honom:

“Haven’t seen any protests yet, but I’m sure the Fake News will be working hard to find them. Great love all around. Also, big Trade Deal is possible once UK gets rid of the shackles.”

The Guardian, som i Trumps värld representerar dessa Fake News rapporterade tidigt:

Stora grupper av demonstranter protesterade mot Trumps besök och blåste i visslor och horn nära det kungliga palatset. Man skanderade också Donald Trump är inte välkommen här.

Tidningen intervjuade Weyman Bennett från Stand up To Racism. Han sa att besöket var en förolämpning mot människors grundläggande anständiga värderingar och att det aldrig borde ha genomförts.