Kategoriarkiv: Sverigedemokraterna

Inga utländska böcker i SD:s Sölvesborg?

Sverigedemokraterna Louise Erixon (med sjal eller huvudduk) och Jimmy Åkesson, på väg till Riksmötets öppnande 2011, Foto: Frankie Fouganthin/Wikipedia.

I Sölvesborg vill Sverigedemokraterna begränsa utbudet av litteratur som inte är svensk. Somliga håller säkert med. Varför ska biblioteken för dyra skattepengar tillhandahålla böcker från utländska språk som engelska, tyska, arabiska eller serbokroatiska?

Inte heller ska lärarna behöva samarbeta med biblioteken, det finns ju så mycket annat de ska göra.

Detta är två uppmärksammade förslag från Sverigedemokraternas kommunalråd Louise Erixon i Sölvesborg, SD-ledaren Jimmie Åkessons hemstad, där SD och Moderaterna ingick en historisk allians i höstas.

Ett tredje förslag är, skriver Biblioteksbladet, att skolbiblioteken inte ska tillhandahålla litteratur på alla elevers modersmål utan att ambitionen ska inskränkas till en vagare formulering om böcker på andra språk än svenska.

Människor som förvägras sina språk tystas och när de tystas tystas demokratin, säker kulturminister Amanda Lind, starkt kritiskt till SD:s förslag i Sölvesborg. Foto: KRISTIAN POHL/REGERINGSKANSLIET.

Kulturminister Amanda Lind (MP) är starkt kritisk till SD-förslagen, förklarar hon för Biblioteksbladet i en skriftlig kommentar:

”Vi har sett hur människor förvägrats sina språk förr, och det slutar alltid i att de tystas. Och tystnar människor tystnar demokratin.”

Amanda Lind framhåller att barns möjlighet att lära sig ett nytt språk, exempelvis svenska, inte begränsas utan tvärtom stärks av tillgången till det egna modersmålet.

”Från mitt håll kommer jag ständigt försvara barns rätt till sina språk och till läsning, oavsett om barnen pratar svenska, meänkieli, arabiska, spanska eller samiska”, skriver kulturministern.

Louise Erixon tillbakavisar Amanda Linds kritik och kallar ministern oseriös. Men hon och SD får kritik från fler håll. Författarförbundets ordförande Grethe Rottböll anser att SD:s strävan strider mot bibliotekslagen:

”Biblioteken ska var tillgängliga för alla och anpassade för allas behov.”

Svensk Biblioteksförenings generalsekreterare Karin Linder ogillar också SD:s förslag. Partiets intentioner i Sölvesborg är, menar hon, ”inskränkande tänkande snarare än ett utvecklande och inkluderande”. Partiet har en syn på biblioteken och dess samhällsuppdrag som är apart genom att de inte vill att biblioteken ska vara till för alla.

Eva Nordmark, ordförande för TCO och tidigare riksdagsledamot för Socialdemokraterna, gör på Twitter en parallell mellan brännandet av ”otysk” litteratur i nazisternas Tyskland och SD:s planer i Sölvesborg. 

Förslagen i Sölvesborg ligger i linje med idéer som SD tidigare fört fram i andra delar av landet, konstaterar Biblioteksbladet vidare.

I februari vände sig SD i Lerum mot en formulering i biblioteksplanen för 2019–2022 om att utbudet ska spegla samhällets kulturella och språkliga mångfald.

SD i Kalmar län krävde härom året att formuleringarna ”främja flerspråkig service” och ”verka för att litteratur på flera språk genom aktuella översättningsprogram och nedladdningar” skulle strykas ur den regionala biblioteksplanen.

Tidigt 2017 yrkade SD i Västervik på att formuleringar med begreppen ”nyanlända”, ”asylsökande” och ”nysvenskar” skulle strykas ur biblioteksplanen.

Parkeringsplatser byts mot privat äldreboende!!

P-platser på Stortorget eller inte? Frågan hänger nu i luften. Däremot står det klart att det finns en politisk majoritet i fullmäktige för att Ragnvallagården och Lussebäcksgården ska gå tillbaka i kommunal regi nästa år. Arkivbilder.Bildkollage: Helsingborgs Dagblad

Ännu en stor politisk satsning i Helsingborg går i stöpet, rapporterade Helsingborgs Dagblad häromdagen, en kohandel utan like. Det som skett väcker ännu en gång frågor om demokratin i staden, om hur politiska uppgörelser kommer till stånd på minst sagt lösa boliner med minimal hänsyn till realiteter och vad som är bäst för de berörda.

Alliansen och miljöpartiet presenterade häromdagen en uppgörelse. Stortorget skulle bli bilfritt och fler bilfria gågator i centrum skulle inrättas. Det låter ju efterlängtat och väldigt bra, äntligen ett bilfritt Stortorg.

Men – det fanns ett pris. Miljöpartiet fick bort en del bilar ur centrum mot att äldreboendena Ragnvallagården och Lussebäcksgården ska fortsätta att drivas i privat regi, det är nu Vardaga, tidigare skandalomsusade Carema Care, som står för verksamheterna.

Bilfritt Stortorg i den ena vågskålen, privata äldreboenden i den andra. Kan man göra så? Vad säger de som ska bo på Vardagas hem?

– Om man ska skriva avtal med privata måste vi vara med i hela processen, hela resan. Annars nekar vi kategoriskt alla förslag. Vi kan inte ställa upp på ett avtal där vi inte kan borga för innehållet, säger SD:s kommunalråd Michael Rosenberg.

Någon dag efter kohandeln blev det en helomvändning. Socialdemokraterna och vänsterpartiet förde frågan till kommunfullmäktige, där de har majoritet tillsammans med SD.

Jan Björklund, S-ledaren i Rådhuset, välkomnar att hela uppgörelsen mellan alliansen och MP går upp i rök.

– Det är bara bra. Jag blev förbannad när såg den. Att kohandla med de äldres välfärd och ställa det mot parkeringsplatser – det är helt exempellöst, säger han.

Han påpekar att det redan pågår en utredning om p-platsbehovet i staden och i förlängningen vilka ställen som kan göras bilfria.

– Jag tolkar det som att det finns en majoritet för bilfritt på Stortorget när andra p-lösningar hittats.

Socialdemokraterna slåss för att alla vårdboenden ska drivas i kommunal regi.

– De styrande är inte mogna för att privatisera, anser Jan Björklund.

Personal och boende på de privata äldreboendena har kritiserat förhållandena där. Inför kohandelsbeslutet tidigare i veckan hade allianspolitikerna inte utvärderat boendet.

– De har inte pratat med personalen eller de som bor där för att höra vad de tycker. Högst märkligt, säger Christel Håkansson, socialdemokrat och vice ordförande i  vård- och omsorgsnämnden.

Dags att satsa på en svensk version av ARTE TV

Sjuttio procent av EU:s medborgare kan se den tysk-franska kanalen Arte på sitt eget språk – men inte Sverige eller de skandinaviska länderna.

Arte är en public service-kanal utan fokus på nyheter och sport, men med ett brett och vasst kulturmaterial, med därtill många dokumentärer och fördjupande program i aktuella frågor.

Sveriges Radios Kulturnytt har intervjuat Amelie Leerhard, chef för Arte Europe. Hon hoppas att kanalen ska kunna expandera ytterligare utöver dagens sex språk, förutom franska och tyska också italienska, polska, spanska och engelska, med redaktörer från olika länder, som väljer ut innehåll för sitt lands publik.

Det går att följa Arte i Sverige via kanalens strömningssajt, huvudsakligen på tyska eller franska men också på engelska. Alla program är, till följd av upphovsrättsliga frågor, inte tillgängliga här. Men det som kan ses redan nu är ofta av allra bästa kvalitet.

Sverige har inte varit prioriterat men Amelie Leerhard utesluter inget.

– Vi tittar på att testa fler språk i mindre skala.

Svenska TV-tittare är i dag ofta hänvisade till kabelkanalernas miserabla utbud, dominerat av rader av kommersiella amerikanska stationer. Bortsett från Public Service finns raddan av reklamfinansierade sändare, vars utbud likaså domineras helt av amerikanska program.

Lite tillspetsat skulle man kunna säga att svenska folket är hjärntvättat från morgon till kväll genom de här kanalernas utbud, genomsyrat av våld, klichéer, sexism.

Arte står för något helt annat. Men skulle jag vilja inkludera kanalen i mitt ”kanalpaket” är det oftast snudd på omöjligt. I all annan kommersiell verksamhet hade ingen accepterat liknande regler.

EU-kommissionen har för perioden 20121 – 2027 lagt en budget för kultursatsningar inom Kreativa Europa på 19 miljarder kronor. Nyligen röstade EU-parlamentet för en fördubbling av summan. 56 procent av den totala budgeten går till aktörer inom film, tv och dataspel.

I Sverige finns två störtreaktionära partier, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna, som vill stryka alla EU:s kultursatsningar. Moderaterna och centerpartiet är inte mycket bättre men vill att nivån ska vara kvar på samma nivå som förra perioden, medan S, MP, V, L, och FI se en större budget än förra perioden.

– Kulturen får en liten droppe av EU:s budget, nu kanske det är frågan om två små droppar, om man ställer det i proportion till andra budgetposter som att man subventionerar fossilindustrin och krigsmaterielindustrin, då tycker vi att det här är en mycket bättre satsning, säger Malin Björk (V), EU-parlamentariker.

Moderaterna vill storsatsa på kärnkraft

Moderaterna vill att EU:s kärnkraftsbudget ska fördubblas, rapporterar SVT. Det är  Tomas Tobé, partiets första namn på vallistan till EU, som tänker på det viset.

I EU:s kommande långtidsbudget vill man kraftigt öka satsningarna på ny kärnkraft från 2,1 till 4,2 miljarder euro, för närvarande motsvarar det ungefär 44 miljarder kronor under åren 2021-2027.

Men det räcker inte för moderaterna, som därtill vill fördubbla anslagen till forskning om kärnkraft.

– Vi moderater lägger nu förslag om att fördubbla forskningen så vi kan få fram nästa generations kärnkraft. Jag tycker också att vi ska börja exportera mer kärnkraft mellan länderna i Europa. Ska vi klara av att möta klimathotet så kommer vi inte att klara det utan mer kärnkraft, säger Tomas Tobé (M), toppkandidat till Europaparlamentet.

Tobé vill också ha mycket mer kärnkraft i Sverige för att ”klara av klimathotet”.

Inte bara moderater tänker i de banorna. Inför valet i höstas öppnade Kristdemokraterna för mer kärnkraft i Sverige. KD:s Sara Skyttedal, förstanamn för Kristdemokraterna i Europaparlamentsvalet, skrev nyligen i en debattartikel att ”Sverige bör driva på att EU underlättar för att fler reaktorer kan byggas med standardiserade tillståndsprocesser, finansiering och byggmetoder.”

Liberalerna och Sverigedemokraterna har också en positiv syn på kärnkraften.

Miljöpartiets europaparlamentariker Bodil Valero har en helt annan åsikt:

”Ett kilo kärnbränsle kräver brytning av cirka 1,5 miljoner ton malm. Den enorma bergkrossningen kräver stora mängder energi i form av maskiner och transporter som i sin tur släpper ut stora mängder växthusgaser. Konsekvenserna av gruvbrytningen blir också stora för landskapet. …” Till det kommer att … år 2016 stod investeringar i förnybar elproduktion för 70 procent av all nyinstallerad elproduktion i världen, enligt IEA (International Energy Agency).

På bilden förs radioaktivt avfall till ett underjordiskt lagerrum i Tokaimura, Japan. Bodil Valero argumenterar i en slutreplik för att kärnkraft både är smutsigt, farligt och dyrt. Foto: Jun Yasukawa/AP/TT

Mattias Karlsson tycker att lamadjur är sura

SD:s ”chefsideolog” Mattias Karlsson i sin småländska by. Skärmdump från SVT:s dokumentär om honom.

Filmaren Kalle Segerbäcks dokumentär ”Mattias Karlsson – året fram till valet” visades i SVT i onsdags i förra veckan (och kan ses på SVT/Play till den 15 september). I presentationen heter det att Karlsson har kallats Sverigedemokraternas chefsideolog och att han är kontroversiell och stridbar. Och vidare att: ”Filmen skildrar strategiarbete, möten med medier, valtal, debatter och diskussioner i partitoppen. Samtidigt försöker Mattias Karlsson hålla ihop sitt privatliv.”

Kalle Segerbäck är gammal klasskamrat med Mattias Karlsson. Det gör säkert ingången till filmen enklare, även om det mellan dem inte finns något slags samförstånd.

Mattias Karlsson har haft en utsatt position i svenskt politiskt liv, tills han i dagarna lämnar posten som SD:s gruppledare i riksdagen. Det har säkert varit påfrestande. I filmen ser vi honom med sin mamma och sin lurviga hund i hans röda stuga i Älmeshult i Småland. Han slipar sin lie. Han har förlorat körkortet och ska köra upp. Flickvännen har gjort slut. Han själv är utbränd. Det är lätt att tycka synd om honom.

Samma dag som filmen sänds läser jag i Dagens Etc om hur ”SD-toppar sprider myt om folkutbyte”. Partisekreteraren Richard Jomshof, har i en riksdagsmotion skrivit att det svenska folket är på väg att ”bli en minoritet i sitt eget land”. Det är en konkret påminnelse om dagens sverigedemokrater inte är vilket parti som helst. Man indelar svenska medborgare i riktiga svenskar och andra. De riktiga svenskarna utmärks av att de är bärare av ”svenskhet”, vilket är omöjligt för icke-riktiga svenskar. Öppen rasism, för att tala klartext.

De avgörande frågorna om Mattias Karlssons ideologi och ur han kommit fram till sina åsikter, de berörs inte. 

Småländska lamadjur är ”sura och otrevliga”, menar Mattias Karlsson.

I en scen bränner det till. Det finns (artfrämmande utländska, osvenska) lamadjur i den småländska byn. ”Folk tycker inte om dem de är så sura och otrevliga”, tycker Karlsson, i linje med sin ideologiska vi och dom-hållning. Här kunde ha ställts följdfrågor, men så blir det inte.

Författaren Martina Montelius reagerar, också i Dagens Etc. Hon är upprörd

”Jag undrar bara om det alltså är allmän konsensus nu i Sverige, att SD är ett parti bland andra, med skämtande, mentholrökande killar och tjejer som bara försöker utföra sitt hårda arbete som “svenska landslaget i politik”, som Jimmie kallar dem i filmen.

Jag tycker fortfarande att deras partiprogram är skakande läsning.”

Högerextrema och nationalistiska Sverigedemokraterna är inte ett parti vilket som helst. I SD:s ideologi finna ingen respekt för alla människors lika värde. Och Mattias Karlsson är inte med Martina Montelius ironiska formulering ”en trevlig kille som börjar bli utbränd”.

Samma vecka som filmen visas kungör KD:s Ebba Busch Thor att hennes parti nu kommer att inleda förhandlingar med SD i enskilda sakfrågor, även migration”. Några dagar senare hakade moderaterna i princip på. Det som skedde har beskrivit som ett historiskt brott, som hos många väcker obehag och fasa. Historiens facit förskräcker, när det gäller konsekvenserna av att högerpartier samarbetar med högerextrema.

För övrigt undrar jag av Ebba Busch Thor tycker om lamadjur. Är de ”osvenska”??

Ebba Busch Thors kristdemokrater ska börja behandla SD som vilket parti som helst.

De svenska IS-krigarna bör dömas i Sverige

IS-krigare. Foto TT.

– Även de värsta misstänkta terroristerna har ju rätt till en rättssäker rättegång. Varken Syrien eller Irak har enligt min mening domstolar som uppfyller kraven på minimigarantier när det gäller rättssäkerheten, säger f d domaren Christer Thelin till SvD.

Thelin, som bl a arbetat för Krigsförbrytaretribunalen för forna Jugoslavien i Haag och för FN:s Kommitté för mänskliga rättigheter, menar att de svenskar som anslutit sig till IS bör åtalas i Sverige. Att utreda dem i Irak och Syrien skulle strida mot rättssäkerheten.

De kurdiska myndigheterna hanterar nu hundratals tillfångatagna jihadister och vädjar till en rad europeiska länder om hjälp med att lagföra dem i de länder där de har medborgarskap.

Thelin menar att de europeiska länderna borde samarbeta för att utreda de misstänkta brotten. Han nämner organisationerna Europol och Eurojust, som fungerar som ett expertorgan mot gränsöverskridande brottslighet.

Många röster har höjts i Sverige och andra EU-länder att inte låta IS-krigarna återvända till Sverige, däribland statsminister Stefan Löfven.

Motivet är sannolikt rädslan för att inte kunna döma dem här för brott begångna långt bort och för risken att de här skulle begå nya terroristbrott.

Moderaterna och Sverigedemokraterna vill ändra grundlagen för att införa möjligheten att beröva brottslingar deras svenska medborgarskap.

Krister Thelin menar att det inte är seriöst att förespråka indraget medborgarskap som ett sätt att motverka att personerna återvänder till Europa eftersom en sådan lagstiftning inte finns på plats och skulle ta lång tid att genomföra.

Jag menar att Krister Thelin har rätt. Vad hade hänt om man resonerat på liknande vis när det gäller tillfångatagna nazistiska krigsförbrytare och Nürnbergrättegången aldrig genomförts?

I Frankrike resonerar man annorlunda än i Sverige och förbereder sig på att ta hem flera hundra tillfångatagna jihadister.

Den franska regeringen menar att de IS-krigare som lämnas i kaosets Syrien kan komma att återvända på egen hand och då begår nya terrordåd.

Allt som allt handlar det om  cirka 800 européer – män, kvinnor och barn – som i dag finns i fångläger som upprättats i det kurdiskkontrollerade området Rojava i nordöstra Syrien, nära den turkiska gränsen.

Frågan om IS-krigarna och deras familjer väcker naturligt nog starka känslor. Också därför är det viktigt att demokratiska länder värnar om rättssäkerheten också för personer som begått de mest vidriga brott.

Danskt och kungligt i DRK, f d ”kulturkanalen”

För oss som bor vid Öresund har det breda fritt tillgängliga utbudet av bra TV-program från den danska sidan varit till stor glädje. Gratis med gammaldags takantenn därtill.

Mina danska favoritkanaler har varit DR 2 och DR K (där K står för kultur), båda ofta verkligt vassa, med ett stort utbud av angelägen dokumentärfilm och konstnärligt starka långfilmer från hela världen. DR K har varit lite smalare och påmint om svenska Kunskapskanalen när den var som bäst för en hel del år sedan.

Men något dramatiskt verkar ha hänt sedan de 20-procentiga nedskärningarna av dansk TV och radio aviserades, med drastiska avskedanden och bisarra krav om mindre internationell film och mera danskt innehåll, på extremistpartiet Dansk Folkepartis villkor. Se min tidigare blogg i ämnet.

Denna onsdag i februari (13/2) (kastar jag ett öga på DR K:s programtablå från tidig eftermiddag till dess att kanalen släcker ner klockan fem på morgonen. Borta är de intellektuella utmaningarna, de informativa dokumentärerna om läget i världen. I stället hittar jag danska program i parti och minut, särskilt om kungligheter. Utan att ha sett något vet jag förstås inget om inslagens kvalitet, men av presentationerna att döma skulle det kunna ha varit Dansk Folkeparti som bestämt utbudet och skrivit presentationerna.

Här under ett sammandrag av tablån:

13.35 Alla tiders underhållning (6:8) – en krönika om dansk populärlkultur 1970 – 80.

14.15 Alla tiders underhållning (7:8).

14.55 Danskarnas bostäder (3:6) Murmästarvillan, det mest danska hus man kan tänka sig.

15.25 Stora danskar – Helle Virkner. Historien om Helle Virkner handlar om en av Danmarks vackraste kvinnor som lever sitt liv på kvällstidningarnas förstasidor och blir statsministerfru …

16.10 Prins av Danmark. Till minnet av HKH Prins Henrik. Danskt porträtt av Prinsen men anledning av hans födelsedag 1984.

17.00 Kungahuset (5:10) Sommartur med Dannebrogen Drotnningen seglar till regentjubileum i England, dör alla Europas kungafamiljer träffas för att fira Drottning Elisabeth II.

17.25 Kongehuset (6:10) Det kungliga skeppet Dannebrogen lämnar Köpenhamns hamn …

18.00 Ørnen II (4:8) en dansk deckarodyssé av Mai Brostrøm og Peter Thorsboe. 

18.55 Ørnen II (5:8) 

20.00 Jordens mysterier – De polska ryttarna (4:6) ”Värre än i helvetet!” Så beskrev den danske prästen från Hygum året 1659 och det handlar mest om de polska soldaterna i Danmark. De har kommit för att hjälpa oss mot svenskarna som har planer på att erövra Danmark, men …

20.45 Danska mord – De köpenhamnska kvinnomorden. I juni 1991 mördades en ung kvinna brutalt i sin lägenhet i Hvidovre. Hon blev det sjätte kvinnliga mordoffret på 18 månader.

21.30 Historie-quizzen: Amager museum. I dag tar Adrian Hughn festkläderna på sig när Historiequizzen återvänder till den tid när holländarna gjorde Amager till hela Köpenhamns matsal.

22.00 Straffens fasor – Fängelset. För 150 år sedan fick Danmark sin första samlade strafflag.

22.30 Året i Kungahuset 2018. Ingen kunde veta att 2018 skulle bli ett av de mest dramatiska åren för Kungahuset. Prins Henrik dog den 13 februari 2018 efter kort tids sjukdom.

00.00 Prinsen av Danmark. Till minnet av HKH Prins Henrik. Danskt porträtt av Prinsen gjort till hans födelsedag 1984.

Efter midnatt sänds vidare ett amerikanskt program om kristendomens väg till Konstantinopel, ett BBC-program om mat i Mexiko, två halvtimmeslånga avsnitt av Kungahuset inifrån och till sist 80 minuter Gamle Danmark om Danmark under åren 1966 – 71, då ”könens kamp kulminerade och det var delade meningar om borgarnas pengar skulle ligga i fickan eller statskassan”. 

Vad tusan är detta för TV-kanal, undrar jag.

Återigen ställer jag frågan, om något liknande skulle ha kunnat hända i Sverige, om Sverigedemokraterna fått politiskt inflytande. Det kan inte uteslutas.

Fotnot: Bilden skärmdump från DRK:s programpresentation av ”Danska mord”.

Bjuv efter Findus nedläggning

Sverigedemokraterna blev efter valet i höstas det största partiet i tolv svenska kommuner, varav elva i Skåne. I Bjuv blev SD inte störst, men partiets ökning var dramatisk, från 12,8 procent 2014 till 33,5 procent 2018. Det är den näst högsta siffran i Sverige, bara Höör har större andel SD-are, 35,4 procent. Följden i Bjuv blev sociala problem, som kommunen försöker möta med nya metoder.

Under den förra mandatperioden drabbades Bjuv av nedläggningen av Findus. Noam Gottesman, en av USA:s rikaste miljardärer och huvudägare till Nomads Foods, knäppte med fingrarna. Det lönsamma Findus, under generationer ett mönsterföretag, utplånades – och Bjuv drabbades av arbetslöshet och sociala problem.

I dag tillhör Bjuv de mest brottsdrabbade kommunerna i Skåne, skriver Dagens Samhälle #5/2019 i ett stort reportage. Hälsoläget för Bjuvs barn och ungdomar är värre än snittet för Skåne. Här finns en hög andel barn med upplevd psykisk ohälsa. Vart åttonde barn har haft kontakt med socialtjänsten.

Skolresultaten ligger under riksgenomsnittet. Utbildningsnivån i kommunen är låg.

– Vi har haft problem med ungdomar som sysslar med droghandel och skadegörelse i centrum, men det har blivit bättre, säger Åsa Malmström, verksamhetschef för barn och och unga på socialtjänsten i Bjuv.

– Jag kan känna sorg när jag ser killar i centrum som jag försökt hjälpa och som jag vet har fastnat i kriminalitet,. fortsätter Helena Gunnarsson, familjebehandlare på socialtjänsten i kommunen.

Dagens Samhälles reportage är trots det som sagts präglat av försiktig optimism. Man har valt att berätta om Bjuv just därför att kommunen genom samverkan mellan skola och socialtjänst haft framgångar. Metoden brygger på den så kallade ”Skottlandsmodellen” och erfarenheter från skotska Inverness.

Samarbetet har skolan som nav och inkluderar också ungdomspsykiatrin. Barn och föräldrar möter olika myndigheter – men hela tiden i skolans lokaler, vilket också underlättar samarbete mellan olika aktörer.

Bjuv är inte ensamt i Sverige med arbetet utifrån Skottlandsmodellen. Utvärderingar visar att nio av tio barn och föräldrar är nöjda, att fler utsatta barn upptäcks och får stöd, att antalet ungdomsbrottslingar minskar, att färre barn använder droger och att klyftorna i barns levnadsvillkor mellan stadsdelar minskar.

Forfarande är det som skedde i Bjuv svårt att ta in, att en amerikansk miljardär ostraffat kan bete sig så hänsynslöst mot ett samhälle i en annan del av världen. Nu ser vi vilka som fått betala priset, utsatta unga och marginaliserade familjer.

Ändå inger reportaget i Dagens Samhälle hopp, det är inte omöjligt att mobilisera sociala motkrafter.

DR slaktas: Mindre utländsk film, ”Kristna värderingar”, Dansk kultur och musik

Danmarks radio (DR) Foto: Tor Johnsson

DR, som står för både Danmarks radio och för dansk TV anpassas nu efter Dansk Folkepartis nationalistiska krav. Kunde samma sak hänt i Sverige om kakelmannen blivit statsminister?

En femtedel av DR:s budget och 382 jobb försvinner nu från DR efter den borgerliga regeringens uppgörelse med högerpopulistiska och främlingsfientliga Dansk Folkeparti.

2020 går DR från sex till tre marksända TV-kanaler och från åtta till fem radiokanaler.

Samtidigt omformuleras DRs uppdrag. Nu ska danska public service sprida dansk kultur och kristna traditioner. Det är ett förödande slag mot demokratin i vårt grannland.

DR får inte längre publicera fördjupande längre artiklar på sina sajter. Krav ställs på radion att ha en högre andel dansk musik i programutbudet. ”Utländskt drama” (som väl också omfattar film) ska skäras ner, liksom sport och underhållning.

I en gedigen och fyllig artikel i tidningen Journalisten redogör Hanna Lundquist för det som hänt. Särskilt obehaglig är den roll som de danska dagstidningarna spelat. Både enskilt och via branschorganisationen Danske Medier har de lobbat för att krympa public services digitala nyhetsförmedling.

 ”En krigisk retorik”, säger DRs generaldirektör Maria Rørbye Rønn till Journalisten om den danska debatten. Enligt henne var Danske Medier först med att föreslå en 25-procentig nedskärning, en siffra som Dansk Folkeparti sedan drev i förhandlingarna med regeringen.

Något liknande har också skett i Sverige, där tidningsutgivare i missriktat egenintresse hävdat att SR och SVT haft konkurrensfördelar mot dagstidningarna, utsatta för tidningskrisens hårda press.

Ur ett demokratiskt perspektiv gäller det rakt motsatta, menar jag. Med dagstidningarnas krympande redaktioner och deras bakom betalväggar inlåsta material är det än viktigare att public service svarar för en öppet tillgänglig nyhetsrapportering.

Slakten av DR är djupt obehaglig. I sammanhanget är det dessbättre längre än fyra kilometer över till det Danmark där naken högerpopulism får ett så stort genomslag – skriver jag.

Men så är det ju inte. Om kakelmannen, ja moderaternas Ulf Kristersson alltså, denne figur, fått bilda regering tillsammans med KD och med stöd av Sverigedemokraterna kunde vi hamnat i en dansk situation fortare än vad någon kunnat föreställa sig.

”Ytterkantspartierna”?

I debatten under den utdragna regeringsbildningen efter valet har Annie Lööf återkommande satt likhetstecken mellan vänsterpartiet och sverigedemokraterna, det som hon kallat ”ytterkantspartierna”, som om det vore två likvärdiga extrempartier.

Lööf och liberalernas Jan Björklund har inte kunnat ”välja sida”. Att ingå i eller ge stöd till en socialdemokratiskt ledd regering hade  inneburit ett beroende av ”ytterkantspartiet” vänsterpartiet, har det hetat. På liknande vis har (hittills) partierna inte gett sitt stöd till en m/kd-regering eftersom en sådan regering i varje fråga skulle vara beroende av ytterkantspartiet sverigedemokraterna.

Retoriken har pinsamt nog accepterats utan följdfrågor i både SR och SVT-sammanhang. 

Dagens vänsterparti med Jonas Sjöstedt som ledare har en ideologi som i mycket stor utsträckning påminner om Olof Palmes socialdemokrati. Partiets politik präglas av ett socialt, demokratiskt och antirasistiskt engagemang, där alla människors lika värde står i centrum.

Sverigedemokraterna 2018 är något helt annat, ett djupt antidemokratiskt parti utan respekt för alla människors lika värde. Partiet är fixerat vid nationalistiska och exkluderande definitioner av svenskar och svenskhet. 

Svenskar med rötter i andra länder stämplas som andra klassens medborgare, ofta med verbala sparkar om ”att resa hem”, vartdå hem?

Internationellt har partiet länkar till högernationalistiska partier i Europa. Många sverigedemokrater ser det ultranationalistiska Ungern som ett föregångsland.

I Danmark har systerpartiet Danskt Folkeparti drivit den danska politiken bortom all anständighet. Eller som Carsten Jensen skrev i söndags på HD:s kultursida, om att Danmark de senaste 20 åren ”utvecklat sig till en högborg för …högerpopulism …”.

I den svenska vardagen drabbas partiet varje vecka av nya skandaler. Senast handlade det om Klippan, där tre politiker med ett nynazistiskt förflutet i Nationalsocialistisk Front, NSF, först strukits från valsedlarna och sedan nu nomineras till ledamöter i nämnder och styrelser. Helsingborgs Dagblad har i dagarna rapporterat om detta.

En av dem är Andreas Olofsson, tidigare ledare för den lokala gruppen av NSF, i Klippan. Han är nu föreslagen som ordinarie ledamot i kommunstyrelsen och barn- och utbildningsnämnden. Två andra tidigare NSF-are blir nu ordinarie respektive ersättare i kultur- och fritidsnämnden. Hur kommer det att påverka till exempel konsthallen och biblioteket i samhället?