Dunkers tar med Dana Sederowskys utställning ett rejält kliv tillbaka in på den nationella konstscenen.
Vernissagen på Dana Sederowskys stora utställning på Dunkers Art Above All i fredags lockade en stor och förväntansfull publik. Helsingborgarna är svältfödda på konst som utmanar. Pettson-utställningen som visades i sju månader och drog stor publik i all ära. Men om Dunkers vill angå och beröra krävs djärvare satsningar. Som Art Above All.
Utställningen inbjuder till öppet betraktande, att se, fundera och titta efter en gång till.
Den stora väggen där utställningen börjar består av kakelliknande vita fyrkanter med tre ord upprepat textade, Art Above All. Ordfyrkanterna är monterade så att jag associerar till fysikböckernas uppställningar av det periodiska systemets grundämne, från väte och helium och uppåt. Väggen fungerar som konstens och språkets grundämnen.
I Dana Sederowskys utställning är Konsten Över Allt. Upphöjd över allt. Men Livet då? Kärleken och Döden?
Mer tål inte att skrivas efter en vernissage, det här är en utställning att återvända till och låta verka.
Som curator har Charlotta Jönsson skapat en utställning med pretentioner – eller som hon uttrycker det i förordet till den nödvändiga katalogen:
”Utifrån sitt eget strikta regelsystem regisserar och agerar Dana Sederowsky alltid själv i sina verk. Verken handlar om tid, upprepning och våra mänskliga tillkortakommande. En central tanke är att ofrånkomliga försök och misslyckanden skapar utveckling i våra liv.”
Med utställningen tar Dunkers ett rejält kliv tillbaka in på den nationella konstscenen – efter åravis med alltför många inslag av provinsiellt dilettanteri.
Utställningen recenseras i Helsingborgs Dagblad av Thomas Millroth.
