Kremering av covidsmittade i New Delhi./Foto: Times of India.
Sjukhusen i Indiens huvudstad New Delhi sände på fredagsmorgonen ut SOS-meddelanden också på sociala medier. Siffrorna på antalet smittade, 1, 6 miljoner enbart den senaste veckan, har lett till att det på flera sjukhus bara finns syrgas kvar för några timmars behandling. Hälsosystemen inte bara i Delhi utan i rader av större indiska städer håller på att bara ihop, skriver brittiska The Guardian.
Flera sjukhus vädjar nu om stöd från landets regering.
På Ganga Ram-sjukhuset i Delhi behandlas över 500 covidpatienter. 25 av dem dog under de senaste 24 timmarna.
I ett uttalande på fredagsmorgonen sa sjukhuset att syrgasen kommer att räcka för högst två timmars behandlingar. Utrustningen för andningsstöd fungerar bristfälligt. Vi får så gott det går övergå till manuellt andningsstöd. Risken ökar för en växande kris. Ytterligare 60 personers liv är i fara.
Två timmar efter uttalandet nådde tankbilar med syrgas dock sjukhuset.
Delhis biträdande chefsminister skrev till Indiens hälsominister på torsdagen att sex privata sjukhus hade slut på all syrgas. Han anklagade polisen och högre tjänstemän i närliggande delstaten Uttar Pradesh för att ha hindrat tankbilar med syrgas att nå andra delstater.
Syrgasen produceras på stålfabriker. Natten till fredag lämnade ett tåg, ”Oxygen Express” sin färd från en stålfabrik lastat med sju tankbilar, var och en med 15 ton flytande medicinsk syrgas.
De vaccineringar som genomförts av premiärminister Modis hindunationalistiska regering har varit alltför långsamma, inte minst med tanke på att Indien nu producerar ett inhemskt vaccin, skriver The Economist.
Knappt tio procent av befolkningen har fått den första sprutan nu, vilket är mer än i många andra länder, men ändå djupt otillräckligt inför den stundande ”tredje vågen”.
Times of Indiarapporterar om den växande krisen. Utanför krematorierna ligger växande högar av döda kroppar, i väntan på att kremeras.
Coronakommissionens rapport (SOU 2020:80) riktar svidande kritik mot den anorektiska äldrevården i Sverige, vars brister i blixtbelysning har gjorts synliga av pandemin. I en välskriven och viktig artikel i nya numret av tidningen Clarté (nr 1 2021) presenterar Åsa Andersson och Marianne Lidbrink rapportens huvuddrag och ger därmed indirekt svar också på den omdiskuterade frågan varför så många i Sverige dog i covid-19 under förra året. Det handlar om kusliga strukturella brister i äldrevården, i mycket ett resultat av den så kallade ädelreformen i början av 1990-talet. Och om den allmänna smittspridningen i landet.
Kommissionen beskriver ingående sådant som äldrevårdens alltför små ekonomiska resurser, oklara ansvarsfördelningar mellan kommuner och regioner, dåliga anställningsvillkor, låg bemanning, alltför få sjuksköterskor och inga anställda läkare.
Artikelförfattarna är båda legitimerade sjuksköterskor med klinisk erfarenhet av vård av äldre i region Stockholm, med mångåriga erfarenheter av vårdpolitiskt arbete. Det vet vad de skriver om:
”Det är befriande att en nationell utredning öppet redovisar de allvarliga bristerna. De har negligerats av såväl Sveriges kommuner och Regioner (SKR) som olika regeringar sedan början av 200-talet. Kommissionens rapport bekräftas av Inspektionen för vård och omsorgs (IVO) granskningar av äldreboenden under pandemin.”
Dagens äldrevård är ett resultat av den så kallade ädelreformen 1992. Kommunerna fick då ansvar för viss hälso- och sjukvård medan regionerna behöll ansvaret för läkarinsatserna.
Inget blev som det var tänkt. I stället inleddes kraftiga nedskärningar. Antalet vårdplatser per 1000 invånare i Sverige minskade från 2,9 år 2006 2,1 år 2019. Genomsnittet bland OECD-länderna är 4,7 vårdplatser på 1000 invånare. I svensk äldrevård saknar 40 procent av personalen vårdutbildning. Bara fem procent av de anställda är sjuksköterskor, mot 31 procent i Norge.
En svensk sjuksköterska på ett äldreboende ansvarar för 30 boende. På vardagar, kvällar, nätter och helger finns på de flesta boenden inga sjuksköterskor alls. Och aldrig någon läkare.
Det innebär att sådant som syrgas och dropp saknas, eftersom det kräver sjuksköterskor.
Skattesänkningarna sedan 1990-talet har kraftig urholkat den svenska välfärden och särskilt drabbat äldreomsorgen, vars finansiering dragits ner med 1,3 miljarder per år sedan 2002. Det behövs nu 100 miljarder eller mer för att återupprätta en anständig äldrevård.
Arbetsförhållandena i äldreomsorgen är ofta dåliga, med låga löner, inte sällan timanställningar med arbetspass morgnar och kvällar, särskilt i den privata verksamheten (37 procent timanställda) men också i den kommunala (27 procent).
Samtidigt med besparingarna lanserades New Public Management. Arbetet styrdes för att minimera konstaderna, inte maximera insatserna för de äldre utifrån deras behov.
I många kommuner infördes minutstyrda insatser, 15 minuter till hjälp med toalettbesök, fem minuter för överlämnande av mat och så vidare.
Till det kommer tre olika journalsystem för de boende, till följd av det splittrade huvudmannaskapet, med oklarhet i vem som har tillgång till vilken information. Risken är stor för att man missar viktig information, med vårdskador som följd.
Åsa Andersson och Marianne Lidbrink avrundar sin genomgång av Coronakommissionens rapport med en kravlista:
• Patienter och personal har rätt till användbara och säkra informationssystem.
• Äldrevården behöver ökade resurser med minst 100 miljarder för att säkerställa den framtida finansieringen.
• En styrande lag för vård och omsorg om äldre.
• Samverkan mellan stat, regioner och kommuner – utan SKR:s inblandning.
• SKR:s roll bör renodlas som en arbetsgivarorganisation, utan uppdrag från regeringen.
Det samhälle som inte månar om de äldre är ett omänskligt samhälle. Sverige har fått betala ett högt pris för grava missförhållanden inom vården. Det var dessa som gjorde att Sverige avvek kusligt negativt från jämförbara europeiska länder. På många håll verkar man fortfarande dåligt ha insett detta, som i region Stockholm.
Rubriken på artikeln i Clarté säger egentligen allt, den rimmar och är som gjord för en banderoll i en manifestation för ett återskapande av en värdig äldrevård:
En begravelsesplads i udkanten af Syriens hovedstad, Damaskus. Op mod 600.000 anslås at være døde i den 10 år lange konflikt. Foto: Omar Sanadiki/Ritzau Scanpix/Politiken.
Under tio års ohyggligt inbördeskrig i Syrien är landet förött. 6,6 miljoner syrier lever som internflyktingar i landet, enligt FN:s flyktingorgan UNHCR.
Nästan lika många har flytt ut ur landet. De flesta av dem lever i miserabla flyktingläger i Turkiet. Men 1,5 miljoner har sökt asyl i Europa, därav 35 000 i Danmark, skriver danska Politiken. Många av dessa lever på tillfälliga uppehållstillstånd enligt den lag som de danska socialdemokraterna införde redan 2013.
En liknande inhuman lag lär senare i år införas av Stefan Löfvens nuvarande S-ledda regering i Sverige. Skulle moderaterna och sverigedemokraterna vinna valet nästa år lär väntar än värre övergrepp mot flyktingarna i landet.
Den danska lagen innebär att bara den som är flykting till följd av ”personlig förföljelse” kan få permanent uppehållstillstånd. Krig räknas inte. Den som flyr undan ett krig som det i Syrien och kommer till Danmark får inte permanent stanna i landet.
Förra året sökte 1547 personer asyl i Danmark, skriver Dagens Nyheter. Siffran är historiskt låg, vilket förmodligen beror både på coronapandemin och på den alltmer strikta danska migrationspolitiken. I januari meddelade statsminister Mette Frederiksen (S) att regeringens mål är noll asylsökande.
Det här handlar ju inte om en anständig flyktingpolitik utan innebär att den socialdemokratiska regeringen tar över Dansk folkepartis tidigare främlingsfientliga politik. Vad händer med ett samhälle som behandlar flyktingar på det viset, som mindre önskvärda personer med ett devalverat människovärde??
Den danska regeringen arbetar nu med något som man kallar ”repatrieringsstödet”. Man ger en summa på100 000–200 000 danska kronor till de asylsökande som självmant återvänder till sina hemländer.
Att den danska regeringen börjat dra in skyddet för syriska flyktingar möts av skarp kritik – bland annat av FN:s flyktingorgan UNHCR. Det har de senaste tre åren blivit något säkrare i Damaskusregionen. Men det är inte tillräckligt. Genom den nya politiken bryter Danmark mot flyktingkonventionen som landet skrev under 1953, menar UNHCR, enligt danska Information.
Också Amnesty International påpekar att Damaskus fortfarande har en hög våldsnivå generellt och att de som återvänder riskerar få sina mänskliga rättigheter kränkta.
– Vi är väldigt oroliga över situationen, det har inte skett någon radikal förbättring i Damaskusområdet, det sker godtyckliga arresteringar och folk försvinner, men trots det hävdar Danmarks regering att situationen inte är tillräckligt allvarlig för att motivera uppehållstillstånd, säger Lisa Blinkenberg, seniorrådgivare på Amnesty International i Danmark till Dagens Nyheter.
Häftiga strider har ägt rum i Damaskus förorter, med stor förstörelse. Ändå skickar Danmark tillbaka syriska flyktingar till huvudstaden.
Under årets tio första veckor har vräkningarna ökat med 30 procent. Sverige får nu kritik för att myndigheterna agerar som om pandemin inte existerade. Bild: Erik Mårtensson/TTDagens ETC.
Amnesty Internationals årsrapport riktar skarp kritik mot Sverige i en genomgång av människorättsutvecklingen i världen. Under 2020 präglades världen av covid-19-pandemin som har blottat en systematisk ojämlikhet över hela världen, där etniska minoriteter, hälso- och sjukvårdsarbetare och kvinnor hör till dem som drabbats värst.
”Amnesty International Report 2020/21: The State of the World’s Human Rights” omfattar 149 länder och ger en analys av den globala utvecklingen för mänskliga rättigheter under 2020. I rapporten beskriver Amnesty hur de som redan är mest marginaliserade, bland dem kvinnor och människor på flykt, är de som fått bära den största bördan när det gäller pandemin.
Amnesty Internationals nya generalsekreterare Agnès Callamard säger i rapporten att ”Covid-19 brutalt har exponerat och fördjupat ojämlikheten både inom och mellan länder, och satt ljuset på den häpnadsväckande likgiltighet som många av våra ledare visar upp för mänskligheten i stort. Decennier av splittrande politik, omdömeslösa nedskärningar och valet från ledare att inte investera i sönderfallande infrastruktur har gjort att alldeles för många människor varit ett lätt byte för det här viruset. Vi ser en värld i obalans. Vid den här tidpunkten av pandemin måste även de mest verklighetsfrämmande ledarna i världen kämpa för att förneka att våra sociala, ekonomiska och politiska system faktiskt är trasiga.”
Kritiken mot Sverige är svidande och handlar både om hur pandemin särskilt drabbat äldre och om hur antalet vräkningar ökat under pandemiåren 2020 och 2021.
— Även i Sverige har covid-19 drabbat vissa grupper oproportionerligt hårt, som äldre personer som bor i områden där majoriteten av de boende har invandrarbakgrund. Amnestys rapport synliggör även att lokala myndigheter fortsatt att både vräka och tvångsförflytta personer, trots pågående pandemi. Att bidra till ökad jämlikhet och motverka diskriminering är prioriterat för Amnesty Sverige. Vi kommer att fortsätta att följa dessa frågor och agera kraftfullt när vi ser att människors rätt till boende och hälsa inte respekteras, säger Anna Johansson, tillförordnad generalsekreterare för Amnesty Sverige.
Antalet vräkningar och avhysningar under årets första veckor har ökat med 30 procent jämfört med förra året, skriver Dagens ETC i en artikel som utgår från Amnestys rapport.
Redan i början av pandemin krävde bland andra Hyresgästföreningen och Amnesty ett stopp för vräkningar. Även FN har rekommenderat världens länder att upphöra med avhysningar och vräkningar. I somras beskrev FN-rapportören Balakrishnan Rajagopal det som en livsavgörande fråga:
– Bostaden har blivit en frontlinje i kampen mot viruset. Tillgång till ett hem har sällan i högre grad varit en fråga om liv eller död, skrev han i ett upprop.
Många andra länder har vidtagit åtgärder som till exempel akutboenden för hemlösa. Men, skriver ETC, ”svenska myndigheter som Kronofogden och polisen agerat som om pandemin inte existerade”.
Siffror från Kronofogden visar att de verkställda vräkningarna årets tio första veckor har ökat med 30 procent – från 420 förra året, till 545 i år. Även Hyresgästföreningen reagerar starkt på att vräkningarna har ökat. Totalt genomfördes 2106 vräkningar under 2020.
– Att vräka människor när det pågår en pandemi är vansinnigt, säger Marie Linder, förbundsordförande på Hyresgästföreningen.
Även Vänsterpartiet krävde tidigt att vräkningar av hyresgäster skulle stoppas tillfälligt, och ville inrätta en krisfond så att hyresgäster som på grund av coronakrisen inte kan betala sin hyra skulle kunna få hjälp med upp till 75 procent av hyran. Men så blev det inte.
– Vi fick inte ett enda parti med oss och istället blev det precis som vi varnade för. Finansinspektionen kan ge undantag för amorteringskrav, skattebetalarna är med och betalar miljardstöd till företagen, men hyresgästerna, de får ingenting. De som drabbas värst är människor som blivit av med sina jobb, barnfamiljer, folk i förorterna. Det är inte acceptabelt. Regeringen måste agera, säger Momodou Jallow, bostadspolitisk talesperson för V.
Danderyds kommunledning M-KD-L, med Hanna Bocander (M) i spetsen, lägger ned den kommunala hemtjänsten och sänker skatten. Foto: Danderyd/Creative Commons
Regeringen och riksdagen har under pandemin satsat ett tjugotal miljarder för att säkra vård och omsorg under pandemin. Men i vissa regioner, som Region Stockholm och Dalarna, har pengarna inte använts till det som var syftet utan bara förstärkt budgeten och skapat stora överskott.
Likadant är det i flera kommuner. I Danderyds kommun har majoriteten M-KD-L lagt en budget för 2021 med ett överskott på 178 miljoner kronor, inklusive sänkt skatt på 20 öre vilket motsvarar 28 miljoner kronor, skriver socialdemokratiska Allt i Politiken.
Danderyd har fått 60 miljoner i ökade statsbidrag. Oppositionen kräver nu att 11 miljoner satsas på att höja hemtjänst- äldre och skolpengen men ytterligare 1–2 procentenheter.
Men inte. Coronastödet skulle användas så att personalen kunde få behålla sina jobb. I Danderyd blev i stället kommunens hemtjänstpersonal uppsagd. Bara 17 av 91 omplacerades, och en pensionärsträff lades ned. Verksamheterna fick noll i påslag 2020. Det gav ett överskott på 176 miljoner.
– Det går bra att säga att ni är viktigast i världen och ni är värda all uppskattning. Men sedan händer ingenting, säger Susanne Dahlqvist, sektionsordförande för Kommunal i det blåa Stockholms län Nordost.
– Några fick extra julklapp, någonstans köpte man smörgåstårta. Men inte att det går till dem som jobbar där, till bättre kompetensutveckling, mer inflytande i sin vardag eller att få utvecklas i sitt arbete istället att få springa efter order.
Och så prioriterar Danderyd att sänka skatterna, med hjälp av de statliga bidragen.
– Den här skattesänkningen möjliggörs av de kraftfulla åtgärder som majoriteten fattade beslut om under 2019 och 2020. Verksamheterna har blivit mer kostnadseffektiva, säger kommunalrådet Hanna Bocander (M).
Mitt i krisen magasineras pengarna. Pandemin har kortsiktigt blivit en bra äldreomsorgsaffär. Lägre vilja till avlastning och inflyttning på grund av smittorisken minskade kostnaderna med 14 miljoner kronor 2020.
Centerpartiet i kommunen tyder att det är stötande.
– Vi har pengarna. Men vi ska ändå spara på kärnverksamheterna. Det är obegripligt för mig. Det är nu vi behöver pengarna. Staten har skickat pengar till oss just för att förstärka äldreomsorgen, säger oppositionsrådet Siv Sahlström (C) vars motion om en extra tilläggsbudget röstades ned 8 mars.
Tre av Danderyds sju utförare inom äldreomsorgen granskas nu för ”allvarligare brister… kopplade till personalkontinuitet, utbildningsnivå, andel tills vidareanställd personal samt ekonomisk ställning.”
– Att kunna välja sin egen leverantör är viktigare än att man håller en garanterad kvalitet, säger Susanne Dahlqvist på Kommunal.
Moderata Danderyds kommunala ekonomi har länge väckt uppmärksamhet, inte minst sedan man i flera år har finansierat driften med engångsintäkter från markförsäljning!!
Region Stockholm har i olika sammanhang utmärkt sig starkt negativt. För ett år sedan förmådde regionen inte ge sina sköraste den vård de behövde. Maciej Zaremba skrev i Dagens Nyheter om Stockholm våren 2020 som en ”obegriplig plats. Eller borde jag skriva obscen?”:
”Likbilar från äldreboenden, där ingen doktor satt sin fot på flera månader, passerar bilder på uppspelta läkare som med mäklarleenden lovar att när som helst åtgärda mitt minsta besvär.”
Det var första gången läkare ” i masskala bjöd ut sig på reklampelarna, intill handlare i läppstift och damunderkläder. Ja, politik gör skillnad.”
I mars 2020 beslöt regionens främsta ansvariga, regionrådet Irene Svenonius förvaltning, att fatta två beslut.
Det första begränsar de sköraste patienternas rätt till vård. Det är de ökända “styrande regelverken”, sedermera utdömda av coronakommissionen. Det andra beslutet är en gåva till de privata nätläkarbolagen: nystartade mottagningar får 50 procent högre ersättning än befintliga vårdcentraler.
Det kostar pengar att tapetsera Sverige med bilder på leende läkare. Under första pandemihalvåret spenderar Kry 100 miljoner på reklam. Mer än vad läkarvården på Stockholms alla äldreboenden får kosta under samma tid.”
Zaremba skriver vidare att nätläkarbolagen genom åren fick över en miljard kronor för läkarbesök som inte ägt rum. I vart fall inte där de enligt fakturan påstods ha ägt rum.”
I sin slutreplik tar Zaremba fasta på att nätläkarbolagen förra året fakturerade Stockholmsregionen nära en miljard för 2,1 miljoner besök. Hälften av dessa gällde förnyese av recept.”
Ett receptsamtal faktureras med 500 kronor till regionen för en tjänst som är helt gratis via 1177. Hur är det bara möjligt?
Zaremba fortsätter: ”Läkare ska avhålla sig från påträngande marknadsföring, står det i de etiska reglerna. Detta har varit ryggraden i läkarens hållning i ett par hundra år. … Irene Swenonius har med hjälp av skattepengar gynnat bolag som tubbar läkare att svika dessa regler.”
* * *
I en ledare i Dagens Arena skriver Elin Ylvasdotter om ”Ännu ett haveri för Region Stockholm”. Hennes utgångspunkt är att Stockholm ligger sämst till av alla regioner vad gäller vaccineringen. Regionen har agerat i strid mot alla rekommendationer. Hon slår fast att
”Extremt få unga har dött av covid i Sverige. 91 procent av de som dött av sjukdomen har varit över 70 år.”
Trots det har 70 procent av de vaccinerade i Stockholm varit under 70 år. Knappt var femte som är färdigvaccinerad i Stockholm är 80 år eller äldre. … ”Stockholm är alltså sämst i hela landet på att skydda de allra sköraste.”
Orsaken till dessa skandalösa förhållanden är att region Stockholm i januari tecknade ett avtal värt 8 miljoner kronor med det privata vårdbolaget Vaccindirekt för att vaccinera vård- och omsorgspersonal, som alltså är i priogrupp 2.
Vaccinet går åt. När det sen blir kraftigt minskade vaccinleveranser finns det inte något över till de som verkligen behöver. Medan vaccinationen av anställda inom vård och omsorg pågår har därmed inte vårdcentralerna vaccin till de allra mest utsatta.
Personer i ledningsgrupper, chefer, anhöriga och väktare har också fått sitt vaccin. Även vårdstudenter och föräldraledig personal får vaccin.
Det som skett i Region Stockholm är ett är vaccineringsmisslyckande utan motstycke. Men ansvariga politiker vägrar ta ansvar för det som skett.
Elin Ylvasdotter avslutar sin svidande kritik av Region Stockholms haveri:
”Varken oppositionen eller journalister får ut information om hur vaccindoserna har fördelats. Att inte ens Hälso- och sjukvårdsnämnden, som är ansvarig för hela vaccinationen i regionen, får ta del av hur vaccindoser fördelas är bisarrt.
Region Stockholm har misslyckats totalt med att skydda de allra sköraste. Men istället för att ta sitt politiska ansvar skyller man ifrån sig. Det är inget annat än ett haveri.”
Irene Svenonius, regionråd i Region Stockholm. Bild: breakit.se.
Helsingborg: 187 personer inom vård och omsorg och 49 i övriga samhället har under det gångna året avlidit i Helsingborg, fler döda här per 100 000 invånare än någon annanstans i Skåne. Vad beror det på?
Coronapandemin har härjat Sverige och världen under ett år. Av en artikel i veckan i Helsingborgs Dagblad framgick att Helsingborg under det gånga året haft högst dödstal i Skåne, räknat i antalet döda per 100 000 döda.
Uppgifterna bygger på statistik från Socialstyrelsen. De är uppdelade i tre kategorier, covid-döda på särskilt boende(57,6 % av alla covid-avlidna i Helsingborg eller 136), Hemtjänsten (21,6 % eller 51) och Övriga samhället (20,8 % eller 49 personer).
Helsingborg sticker ut med ett stort antal döda i förhållande till sin folkmängd. I staden har 158 per 100 000 invånare avlidit, mot 111 i Malmö, 100 i Kristianstad, 103 i Ängelholm, 74 i Lund och 70 i Höganäs.
Helsingborgarna utgör 11 procent av Skånes befolkning, men här återfinns 17 procent av de som dött i covid i länet.
Vad beror det på?
Annika Andersson är omsorgsdirektör i Helsingborg och hon har ingen särskild förklaring till att kommunen drabbats så hårt, men hon har en teori.
– Jag skulle säga att det är en följd av den höga smittspridningen generellt i Helsingborg. Våra sköra äldre drabbas hårdast av covid-19 och det är verkligen tråkigt att vi varit så hårt drabbade, säger hon.
Anderssons förklaring är att ”hög smittspridning i samhället” är främsta orsaken. Men sättet att hänvisa till just det innebär också en uppgivenhet då det gäller att se på tillkortakommande i den egna organisationen och vad som kan göras. Det är som att slå ut med händerna.
79 procent av de som dött av pandemin i Helsingborg bodde på särskilt boende eller hade hemtjänst. Rikssnittet är 72 procent.
Det betyder att de flesta som avlidit har varit äldre, men Helsingborgs kommuns åldersstruktur har inte påtagligt fler äldre än andra kommuner. Faktum är att Helsingborg kommer på elfte plats när det gäller låg medelålder bland Skånes 33 kommuner.
De faktorer som man ingenting kan göra åt kan inte ändras. Men äldreomsorgen måste ju ändras, i Helsingborg och på de flesta andra platser i Sverige. Det finns mängder av frågor att ställa och grunna på. Frågor som kanske inte heller har enkla givna svar men som kan leda till handling.
Vad betyder skillnaderna mellan kommunala och företagsstyrda och vinstdrivande ”privata” boenden? Är det inte så att många privatstyrda boenden leder till att marknadstänkandet med fokus på bantad och lågavlönad personal och låga kostnader riskerar att prägla också de kommunala drivna boendena?
Vad betyder tillgången till läkare för de äldre, tillgången på bättre utbildad personal med bättre arbetsvillkor – också bland alla som arbetar för hemtjänst? Borde inte ett land som Sverige ”ha råd” att ta hand om de äldre oändligt mycket bättre än vad som framkommit under coronapandemin??
På Helsingborgs stad arbetar man löpande med att ta fram fakta och försöka förstå vad det är som har hänt och vad som händer, skriver HD vidare. Peter Karlin är samhällsanalytiker och arbetar bland annat med befolkningsframskrivningar.
– Vi vet ju inte riktigt var vi är på väg. Är det här slutet på pandemin eller kommer vi att tvingas leva med det här under en längre tid? Det är viktigt att förstå hur det här påverkar befolkningen. Är det här sådant som kommer att behöva skrivas in i befolkningsprognoserna?
Vad jag kan se kommer vi att få leva med covid-19 under mycket lång tid framöver. Eftersom globalt sett miljarder människor inte får vaccin och vård är risken överhängande med muterade virus och återkommande pandemier som kanske måste hanteras med nya vacciner.
Förhoppningsvis blir sommaren 2021 ändå en tid för återhämtning. Men vad händer sedan? Och vad händer om alla skulle resonera som Annika Andersson , att det här kan vi inte göra något åt, annat än vänta och hoppas.
Jag menar att hon och många, många andra måste tänka i termer av worst case-scenarier och analysera vad vi kan göra om det och det händer. Annars finns risken att vi om något år är tillbaka på ruta ett, med de ”sköra äldre” i fokus återigen men kanhända under mycket värre muterade förutsättningar.
Som det ser ut nu fortsätter dock smittspridningen i Skåne att minska, vecka för vecka. Särskilt glädjande är att det inom vård och omsorg i staden den 18 mars bara finns 2 smittade, mot 164 den 30 december.
Läkare och barnmorskor protesterar mot sparkraven som ställs mot Södersjukhusets kvinnoklinik. Foto: Gustaf Månsson/SvD.
Region Stockholm går mot en rekordvinst för 2020, sex miljarder. Samtidigt läggs hårda sparbeting på delar av vården i regionen, särskilt Södersjukhuset. Fem ST-läkare som blivit färdiga med sin utbildning kommer inte att anställas. Personalen på Södersjukhusets kvinnoklinik uppmanas till sparsamhet med materialen.
I en ledare i Dagens Nyheter i söndags undrarPeter Wolodarski ”Varför låter Region Stockholm som ett börsbolag?”.
Den frågan kan man verkligen ställa sig då det gäller inte bara Region Stockholm utan också Region Skåne. Men åter till Stockholm.
Bland förslagen på Södersjukhuset finns, skriver Wolodarski, ”att bara använda filtar och inte påslakan till nyfödda bebisar och att sluta med paprika till smörgåsarna”.
Sex miljarder i vinst och inga lakan till bebisarna, inte heller någon paprika på osten (till mammorna väl?). Hur tänker man?
Kvinnokliniken på Södersjukhuset är är Stockholms största med nästan 8000 förlossningar per år och regionens enda våldtäktsmottagning, skriver Svenska Dagbladet på nyhetsplats. Här finns sjukhusets största sparbeting, 72 miljoner, varav dryga 50 miljoner beror på en felaktig bokföring från 2019.
– Det är inte rimligt att en utmattad personal ska jobba med sparbeting hängande över sig, säger Johan Styrud, ordförande för Stockholms läkarförening. Det enda vettiga är att täcka underskotten och ta bort alla sparbeting.
Bilden från Gällivare sjukhus. Foto: Region Norrbotten.
Region Stockholms rekordöverskott presenteras som ett resultat av nitiska sjukhusdirektörer typ, med ett självförhävande ”trots pandemin”.
Wolodarski noterar det självklara, att överskottet är en följd av pandemin, med stort krisrelaterat stöd från staten och väldigt mycket vård och operationer som ställts in till följd av pandemin. En stor vårdskuld har byggts upp och måste hanteras när väl pandemin tillåter det.
Wolodarski störs av näringslivsjargong i pressmeddelanden från Region Stockholm. Han citerar den framlidne sociologen Hans L Zetterberg: ” Ett samhälle behöver balans, påpekade han, och olika sfärer och institutioner bör drivas efter sin logik och sina värden.”
Han slår fast att Region Stockholm till skillnad från Volvo, Spotify och Ericsson inte är något börsbolag: ”Det är en politisk instans som finansieras med skatter. Den leds ytterst av partipolitiker som röstas fram i allmänna val, på medborgarnas uppdrag. …
Den skattefinansierade sjukvårdens roll är att tillgodose samtliga medborgares behov av vård, oavsett inkomst, ålder eller social status.”
I Region Skåne finns ett liknande tänkande inte minst då det gäller lasarettet i Helsingborg. För ett år sedan skrev Anders Lundström, KD-ordförande för lasarettet, att coronakrisen inte påverkar sparpaketet för sjukhuset. Detta trots vårens stora dödstal på äldreboendena i staden, som hade krävt mer läkarinsatser, och den orimliga arbetsbördan för stora delar av personalen.
Den sortens resonemang är liksom de kanhända indragna lakanen till Stockholms bebisar otäcka tecken på en vårdledning som tappat sin moraliska kompass och förvanskar sitt demokratiska uppdrag.
Irene Svenonius (M) – tyngsta politikern i Region Stockholm.Foto: Nicklas Thegerström/Dagens Nyheter.
Ebba Busch, KD. FOTO: PONTUS ORRE, Aftonbladet. KD-ledaren vill göra om Public Service, romska bli ”smalare och vassare” genom att ”krimskramset” tas bort.
KD-ledaren Ebba Busch intervjuades häromdagen i SR:s lördagsintervjun av Monica Saarinen. Det handlade inte minst om public services framtid. Buschs antagonistiska hållning gentemot public service – SVT och SR – är känd sedan länge. Men många ämnen skulle avverkas i samtalet och jag saknade de följdfrågor som kunde ha handlat om vad ett försvagat public service innebär för demokratin.
Busch tillhör kategorin baklängestalare. Hon säger sig vilja värna ”pressfrihet och yttrandefrihet”. I själva verket vill KD och M ta bort ”krimskramset” i public service, som KD:s kulturpolitiska talesmanRoland Utbult utryckt det, för att göra om SVT och SR efter sina mallar.
Public service ska med Buschs ord bli ”smalare men spetsigare” och fokusera på ”samhällsinformation och smalare kultur”. Allt övrigt bör överlåtas till reklam-TV och reklamradio. Underhållningsprogram och sport hör väl till ”krimskramset”.
Anslagen till en bantad varianten ska förstås skäras ner .
Det skulle innebära ytterligare en amerikanisering av det svenska medieutbudet, där redan övervikten på amerikanska översatta TV-program är massiv. I USA har Public service-media en undanskymd ställning med låga lyssnar- och tittarsiffror. I stället är ärkekonservativa Fox News den största TV-kanalen. Under Trumps presidenttid upprepades i Fox den lögnaktige presidentens alla utspel som vore det sanningar. Man kan säga att Fox bäddade för de stora devota anhängarskaror som efter valet ställde upp på presidentens lögner om ett manipulerat val.
I en intervju i Expressen i höstas ville Busch genomföra sina, M:s och SD:s förändringar av Public Service så fort det går och under den kommande mandatperioden.
Moderaternas största partidistrikt i Stockholm vill att public service helt ska läggas ner. Det är lika otroligt som bedrövligt.
Demokratin skulle fara mycket illa i ett Sverige utan dagens Public Service. Om de här tre partierna skulle kunna genomföra sina krav innebär det ett stort hot mot svensk demokrati. Skulle SD bli störst i det blåbruna blocket kan vi räkna med ytterligare krav från det främlingsfientliga partiet på svenskhet och liknande i programutbudet.
Det är ju sådant det egentligen handlar om. Trion ”mörkomän”, Busch, Kristersson och Åkesson, är okunniga och ointresserade av väl fungerande offentliga medier i Sverige. Deras outtalade förutsättning är den upprepade klyschan om ”mediernas vänstervridning”, det är den man vill ”göra något åt”.
Man kan ha åsikter om SVT och SR. Men i det allra mesta fungerar de väldigt väl, med en bred och mångsidig samhällsbevakning. Playavdelningarna på bådadera är skattkistor för många tittare och lyssnare, med ett helt otroligt programutbud.
För att Public Service ska kunna utvecklas behövs resurser som i sin tur bygger på höga tittar/lyssnarsiffror.
Trion Busch, Kristersson och Åkesson bedriver en mediepolitik som är demokratins dödgräveri. Att de tre partierna har en politisk möjlighet att slå sönder public service med bar en röst övervikt i riksdagen är helt orimligt. SR och SVT hör till demokratins grundpelare och bör vara lagligt skyddade från klåfingriga politikers manipulationer.
Jan Scherman skev med hetta i augusti förra året i ett inlägg i Dagens Media om riksdagens möjlighet att med ett enkelt beslut krossa public service genom att sänka den skatt till public serivice som ersatte licensavgiften.
”På vanlig svenska – ja, riksdagen kan sänka skatten! Och det finns ingen begränsning vad gäller när, hur ofta och hur mycket. Särskilt nu när det inte blir någon grundlagsfäst bestämmelse som skyddar public service som verksamhet. Det går att montera ned programbolagen till oigenkännlighet och vidare mot utplåning, om så önskas av riksdagsmajoriteten.”
Till saken hör också att dagstidningarna under det senaste decenniet har pressats tillbaka. Unga människor vill inte betala för nyheter, medelålders läser bara digitalt (som ger lägre annonsintäkter). Papperstidningsläsarna blir äldre och färre. Det finns dessbättre nu tendenser som går åt andra hållet. Men stora delar av Sverige ligger i medieskugga.
De som inte prenumererar, som inte har tillgång till journalistik från de stora tidningarna, som har betallösningar, är beroende av public service för att få veta vad som sker i samhället.
En fungerande demokrati bygger på informerade medborgare. Informerade medborgare behöver public service nu mer än någonsin, inte minst i kristider som detta dödens pandemiår.
Hur skulle regeringens pandemipolitik kunnat förmedlas till medborgarna utan public service? Det hade knappast fungerat.
Statsepidemiolog Anders Tegnell, Foto: Alexander Mahmoud. Skrmdump från Dagens Nyheter.
I går torsdag var det ett år sedan WHO den 11 mars 2020 klassade covid-19 som en pandemi och samtidigt den dag som den förste svensken dog av sjukdomen. Sedan dess har över 13 000 svenskar dött. Viruset har blivit vardag. Det kastar skuggor över allt vi företar oss, det har kommit att prägla vår tillvaro.
Goda och dåliga pandeminyheter avlöser varandra denna vårvinter. Det handlar om vaccin, om biverkningar och mutationer, om stater som roffat åt sig av tillgängliga vacciner, som Storbritannien, Israel och USA, länder som tidigt tecknade förmånliga kontrakt. Och det handlar förstås om den starka längtan efter den återgång till ett vanligt liv, som gång på gång verkar skjutas längre fram i tiden.
Ett år har vi levt med covid-19. Ändå återstår många nya och kommande frågeställningar. Vad händer i de fortfarande stora delar av världen som inte fått något vaccin, de fattiga länderna. De kan komma att drabbas av hög smittospridning och höga dödstal, som i sin tur bäddar för mutationer och nya pandemier, där de vaccin vi i den rika världen fått inte längre ger fullgott skydd. Kaos i de fattiga länderna leder till sjukdom och död i den rika världen. Död och lidande där – och här.
Allt tyder på att vi under många år framåt kommer att just på liv och död fortsätta att leva med covid-19-viruset i alla dess nya former och under skiftande förutsättningar.
På torsdagen kom oroande nyheter med biverkningar av ett parti av Astra Zenecas vaccin. EU:s läkemedelsmyndighet EMA utreder nu problemen, där man från i synnerhet Danmark angett att vaccinerade personer drabbats av blodpropp. Det ledde till att flera europeiska länder pausade användningen av just denna vaccinsort, bland annat Danmark, Norge, Estland, Lettland, Litauen, Luxemburg och Österrike, skriver Dagens Nyheter. Sverige fortsätter att använda vaccinet.
EMA säkerhetskommitté säger att det inte finns något som tyder på att blodpropparna orsakats av vaccinet.
– Utifrån de data som vi hittills gått igenom så ser vi inte att antalet fall av blodpropp hos de vaccinerade är fler än de som ses hos den allmänna befolkningen, sa Veronica Arthurson på myndigheternas pressträff på torsdagseftermiddagen.
På torsdagseftermiddagen gav ovanpå detta Astra Zeneca besked till EU-kommissionen att företaget till följd av exportrestriktioner inte klarar av de leveranser man utlovat EU. Det är särskilt USA och den hindunationalistiska regimen i Indien som utmärker sig. Därmed verkar det som om vaccineringarna i Sverige skulle försenas ännu en gång.
Jag har sparat den mest positiva nyheten till sist. Sverige ligger nu på sjunde plats nedifrån i Europa, då det gäller antalet döda (11,5) per en miljon invånare under den senaste 14-dagarsperioden.
– Det känns som en stor framgång att vi har lyckats vända dödstalen på det här viset och så snabbt, säger statsepidemiolog Anders Tegnell till DN.
Högst dödstal har Slovakien med 246 fall per en miljon invånare och Tjeckien med 239 fall. Sverige har 11,5 fall. Övriga nordiska länder: Finland (7,5), Danmark (6,5), Norge (4,5) och Island (0). Också Liechtenstein har 0 döda under perioden medan Cypern har registrerat 4,5.
– Vi har en väldigt snabbt minskande utveckling när det gäller dödstalen, säger statsepidemiolog Anders Tegnell som hänvisar till hur Sverige har fokuserat sin vaccinering mot de äldre som bor på särskilda boenden.
– Vi har nått den grupp som har störst risk. Möjligen är det därför som dödstalen minskar snabbare här än i andra länder.
Hittills har drygt 90 procent av alla på särskilda boenden fått minst en spruta och 80 procent två. Siffror som Anders Tegnell beskriver som mycket höga.
Det gång året har varit ett år som inget annat, ett år av oro, men också av omprövning, eftertanke och omtänkande på många vis. Hur kommer världen att se ut den 11 mars 2022, undrar jag.
