Kategoriarkiv: Demokrati

Bonniers respektlöst mot frilansarnas upphovsrätt

Bonnier har sitt högkvarter i Marieberg där Expressen, Dagens Industri och Dagens Nyheter sitter. Foto: Henrik Montgomery/TT.

När Bonniers eller snarare Bonnier News köpte konkursmässiga Mittmedias 23 dagstidningar under 28 titlar varnade många för att företagets dominans på den svenska mediemarknaden skulle få negativa följder. I dagarna kritiseras Bonniers för att ha tvingat fram ”oskäliga, respektlösa avtal” med ”de frilansar som producerar en stor del av innehållet i Bonniers tidningar och tidskrifter”.

I ett debattinlägg på Medievärlden är fyra företrädare för mediebranschens frilansare – med all rätt – upprörda:

”Avtalet är oskäligt och gör det i omöjligt för frilansen att försörja sig som självständig företagare inom mediebranschen. Avtalet innebär att frilansen ska överlåta den ekonomiska upphovsrätten till Bonnier News för all framtid.”

Samma text eller bild kan Bonniers – enligt avtalet – använda godtyckligt och gratis i något av sina många medier eller använda gratis i egenreklam. Man kan också vidaresälja till andra aktörer (mot tio procent i ersättning till fotografen/skribenten).

Frilansen får däremot själv inte använda materialet ens på egen webbplats, än mindre sälja till någon annan. Upphovsrätten är förverkad.

Den som inte skriver under avtalet med Bonnier News hotas med att inte få fler uppdrag.

De fyra debattörerna avråder frilansarna från att skriva på avtalet, inte minst därför att det gör det omöjligt för frilansen att försörja sig på sin verksamhet. Redan innan hör de som grupp till mediehusens sämst betalda och mest marginaliserade medarbetare.

Frilansarna har därtill en viktig demokratisk funktion. Deras material kan föra in nya perspektiv, som är viktiga för mångfalden i mediernas rapportering.

På kultursidorna har frilansarna av tradition stått för mycket av det viktigaste materialet. Det går inte att överskatta frilansarnas roll i vad som lite högtidligt kan kallas ”det demokratiska samtalet” och i bevakningen av olika kulturella former, böcker, konst, film, teater och mer ändå.

Bonniers nedlåtande behandling av frilansarna är därför inte bara bekymmersam utan obehaglig i många avseenden. 

I ledningen för Bonnier News finns en bedrövlig brist på publicister, det som under lång tid tidigare var speciellt med Bonniers. Företaget nu har stor dominans på den svenska mediemarknaden och kontrollerar 40 procent av dagstidningarnas omsättning i Sverige. Också därför borde Bonniers lägga sig vinn om publicistisk mångfald och kvalitet liksom att stå upp för de journalister och fotografer, inkluderande frilansarna, som är själva grunden för dess verksamhet. Tidningsföretag är både bokstäver och siffror, utan bokstäver inga siffror.

Fotnot 1: Bonniers köp av konkursmässiga Mittmedias 23 dagstidningar under 28 titlar var ett ”fyndköp”. Priset uppges ha varit 50 miljoner, varav 30 miljoner avsåg företagets aktieinnehav i TT och 20 miljoner för tryckerifastigheterna. Tidningsverksamheten värderades till noll kronor.

Fotnot 2: De fyra debattörerna företräder mediebranschens frilansare och är Paulina Holmgren, Svenska Fotografers Förbund, Paul Vestergren, Bildleverantörernas Förening, Tyra von Zweigbergk, Svenska Tecknare och Ulrika Hyllert, Svenska Journalistförbundet.

All for Sale i Peters och Palles Helsingborg?

Kajpromenaden i Helsingborg är helsingborgarnas vardagsrum. I onsdags tinade solen bort vintern i hjärtat på våryra flanörer. I skymningen flammade himlen röd över Helsingör.

Det här är den mest unika delen av Helsingborg. Människor med rötter i andra kulturer tar sig ner till havet och tar med sig vanor hemifrån, att långsamt vandra fram och åter längs ströget, nicka och le mot mötande, växla några ord med bekanta. Det är en plats för möten, för reflexion och glädje.

Kajpromenadens unika värden kunde inte förskingras, trodde man.

Men tji, så lanserades planerna på att bygga ännu ett lyxhotell, kanske bortåt 60 meter högt, nära karantänen. Biltrafiken till hotellet skulle korsa vandringsstråket. Hotellets skugga skulle falla som en knölpåk över Gröningens gräsmattor.

När jag denna aprildag som kallade sig den 27 februari anno 2019 vandrade förbi brottsplatsen känner jag fantomsmärtor. Det blev inget hotell den här gången, men med min inre syn ser jag ändå hotellet stå där.

Ännu en gång väcktes nämligen ”folkets vrede”. Den här promenaden är ju vår gemensamma egendom, vår sommarveranda mot havet, inte kan en handfull maktherrar bara överlåta platsen till högstbjudande byggföretag och hotellkedjor? Folket i Helsingborg brukar bli bortvillat. Namnlistor går direkt i papperskorgen. Men något hände, ett mirakel, planerna lades på is.

Men hur kunde stadens två mäktigaste herrar, Peter och Palle, vara så okänsliga för Kajpromenadens verkliga värden? Hur tänkte de? Kan de endast se värden i att köpa och sälja med vinst? 

De senaste årens politik i Helsingborg har präglats av det ena megalomaniska projektet efter det andra. Några har realiserats, som Arenan och den nya läktaren på Olympia, för sisådär en halv miljard vardera. Annat har stoppats, som det än mer kostsamma Landborgsgaraget och hotellbygget på Gröningen.

En ny stor fråga har blivit aktuell den senaste veckan, lika megalomanisk och infekterad: Försäljningen av kommunalägda Öresundskraft. Det handlar om en mångmiljardaffär, som troligen kommer att ge helsingborgarna dyrare el och uppvärmning, mera business i it-lösningarna och snabba cash för köparen.

I HD intervjuas Stefan Jard, professor eremitus på ekonomihögskolan i Lund. Han är något förvånad över planerna på utförsäljning och reder sakligt ut konsekvenserna av en sådan. Ju högre pris kommunen får för bolaget ”desto angelägnare blir köparen att ta ut ett högre pris på elen”, vilket drabbar elnätskunderna, som i ”stort sett är samma människor som är skattebetalare”. Jard manar till försiktighet:

– Jag tycker att man ska tänka sig för både en och två gånger innan man säljer ”familjesilvret”, säger han.

De senaste åren har helsingborgarna levt i kaos när centrum grävts upp för en ny busslinje. Tänk om staden ändå hade satsat på tysta och miljövänliga spårvagnar eller på eldrivna bussar som i Landskrona? Varför kan Landskrona hitta bra och enkla lösningar när så mycket i Helsingborg förvandlas till ett offentligt Museum of Failure?

Ja hur tänker Peter och Palle? Är allt till salu i deras Helsingborg, eller uttryckt på det lokala nyspråket:

Is All for Sale i Peters och Palles Helsingborg, Forseas och SeaU:s stad ?

Fotnot 1:  Megalomani betyder storhetsvansinne.

Fotnot 2:  Peter Danielsson, moderaterna, är kommunstyrelsens ordförande.

Palle Lundstedt är stadsdirektör, känd för att ha kört över ledningen på Dunkers kulturhus genom att besluta att Museum of Failure skulle visas där för att sedan trolla fram 1,5 miljoner ur hatten för att bekosta utställningen.

Fotnot 3: Forsea är det nya namnet på Helsingörsfärjorna, tidigare Scandlines. SeaU kallas den nya konferensanläggningen vid Hamntorget och det intilliggande lyxhotellet.

Permanenta gränskontroller från Sverige till Danmark ?

Foto: Nils Meilvang/Ritzau Scanpix

Främlingsfientliga Dansk Folkeparti vill att det snarast möjligt ska upprättas permanenta gränskontroller för alla som från Sverige vill resa in i Danmark.

Sedan 2016 har det funnits krav för resenärer som ska resa från Danmark till Sverige att kunna legitimera sig vid gränsen. Förslaget som DF presenterar i Folketinget i dagarna går ut på att permanenta gränskontroller upprättas för de som reser i motsatt riktning, skriver Berlingske Tidende.

Förslaget skulle innebära att Schengenavtalets passfrihet upphävs vid gränserna mellan Danmark och Sverige.

”Vi ser gärna att förslaget införs så fort som möjligt och tror att det skulle ha en gynnsam effekt på Köpenhamnsområdet”, säger Dansk Folkepartis Martin Henriksen. Han menar att gränskontroller skulle förhindra svenska kriminella att ta sig till Köpenhamn.

Öresundsbrons Jens Genders uttrycker oro för att en ny gränskontroll skulle kunna leda till färre resenärer över bron.

I artikeln i Berlingske nämns inget om hur de andra danska partierna ställer sig till förslaget.

Falu fredskör vill flytta Mello-finalen från Israel

Det är melodifestivalsäsong i de svenska medierna. SVT frossar i sändningarna, trots att det handlar om opium för folket inget annat. Medierna hakar på och fyller spaltkilometer med trivialia om de deltagande artisterna.

I bevakningen av Mellot så här långt har jag sett lite eller ingenting om att finalen i maj ska hållas i Tel Aviv i Israel, därför att Israels bidrag gick segrande ur förra årets tävling.

I Dala-Demokraten protesterar Falu fredskör (bilden) i en debattartikel med kritik mot att Eurovision Song Contest-finalen ska hållas i Israel. I artikeln skriver man bland annat:

”Falu Fredskör vill uppmana arrangörerna att överväga att flytta finalen från ett land som så uppenbart struntar i grundläggande mänskliga rättigheter för en stor minoritet av sin befolkning och håller sitt grannland under fortsatt ockupation.”

Kören som är blandad och har 40 medlemmar (bilden) har funnits i 35 år med Lars Englund som körledare under alla år. Man har turnerat på den ockuperade palestinska Västbanken till stöd för det palestinska folkets rätt till självbestämmande. Kören var starkt engagerad i kampen mot apartheid i Sydafrika och har ”sjungit och dansat tillsammans med Nelson Mandela” och sjöng då ofta sånger från den sydafrikanska befrielsekampen.

Vi tänker som Nelson Mandela heter det i artikeln, att ”Världen blir inte fri förrän det palestinska folket också får sin frihet”.

Palestinagrupperna i Sverige uppmanar till bojkott av finalen och har också startat en namninsamling med det syftet, den finns här.

Initiativet att bojkotta Eurovision i Israel togs av en rad palestinska organisationer och hundratals artister från hela världen har ställt sig bakom uppmaningen, läs här.

Där heter det att Israel använder Eurovisionen som en del av sitt ”varumärkesbyggande” med syfte att ge Israel ett utåt vänligt ansikte – och får världen att glömma de pågående krigsförbrytelserna mot palestinierna.

Fotnot: I en tidigare blogg skrev jag om hur mycket av pengarna från Eurovisionstävlingen via bolagen Live Nation och Liberty Media hamnar hos ”The Cable Cowboy”, Trumpanhängaren John C Malone, USA:s 67:e rikaste dollarmiljardär.

Daniel Ellsberg för FN:S kärnvapenförbud

Daniel Ellsberg på 70-talet. I dagarna har han mottagit Olof Palmepriset i Stockholm. I en intervju säger att han Sverige bör skriva under FN-konventionen om förbud mot kärnvapen.

Daniel Ellsberg läckte på 70-talet 700 hemliga dokument om Vietnamkriget, de så kallade Pentagon Papers. Den 30 januari fick han i Stockholm motta Olof Palme-priset för ”sin djupa humanism och sitt storartade mod”. Han är i dag 87 år och presenterar sig själv som antikrigsaktivist.

I en intervju i Tidningen ETC får Ellsberg frågan om Sverige ska skriva under den högaktuella FN-konventionen om kärnvapenförbud eller inte.

Ellsberg frågar sig själv vad Olof Palme skulle ha gjort.

– Han hade rekommenderat att signera och ratificera avtalet, det tvivlar jag inte på.

Sverige borde inte ställa sig på Natos sida i denna fråga, säger Ellsberg och fortsätter:

– Om Sverige inte skriver under understödjer man de länder som har policyn att de förbehåller sig rätten att använda kärnvapen utan att först ha bli attackerade med kärnvapen. Som Greta Thunberg skulle ha sagt: Det här är en svart-vit fråga.

Daniel Ellsberg ställdes inför rätta 1973 för spionage och riskerade 115 års fängelse. Han friades dock då regeringen använt sig av olagliga metoder för att hitta uppgifter som kunde vändas emot Ellsberg – bland annat bröt sig tre män in hos hans psykiatriker.

Männen tillhörde den enhet i Nixon-regeringen som kallades Plumbers, som även bröt sig in i det demokratiska partiets huvudkontor. Avslöjandet som följde (1973) blev känt som Watergate-skandalen och ledde till president Richard Nixons avgång.

Fotnot: För ett par år sedan skildrade Steven Spielberg Daniel Ellsbergs gärning i filmen ”The Post”.

Bonnier köper Mittmedia Vad händer med Demokrati och mångfald?

Göran Greider, chefredaktör för socialdemokratiska Dala-Demokraten, som nu övertas av Bonniers vid köpet av Mittmedia.

Tidningskoncernen Mittmedia har länge varit i kris och utlagd till försäljning. På fredagen blev det klarat att Bonniers köper Mittmedia, med 28 dagstidningar, sajter och digitala plattformar. Koncernen omsatte 2018 ca 1900 Mkr och har ca 1100 anställda.

Fortsätt läsa Bonnier köper Mittmedia Vad händer med Demokrati och mångfald?

Krigsförbrytelser en turistattraktion??

Foto: Amnesty

Airbnb, Booking.com, Expedia och TripAdvisor understödjer kränkningar av palestiniernas mänskliga rättigheter genom att förmedla listor på hundratals boenden och aktiviteter i israeliska illegala bosättningar på ockuperat palestiniskt land, skriver Amnesty International i en ny rapport, ‘Destination: Occupation’.

I rapporten understryker Amnesty att de nämnda företagen bidrar till att turismen i i de illegala bosättningarna expanderar och att de också legitimerar bosättningarnas existens. Detta trots att bosättningarna strider mot en rad FN-resolutioner och internationell humanitär lag och därmed utgör krigsförbrytelser.

Amnesty pekar särskilt på bosättningen Kfar Adumim, ett växande turistmål, som ligger mindre än två km från beduinbyn Khan al-Ahmar, som utplånades totalt av israelisk militär efter klartecken från Israels högsta domstol, en uppenbar människorättkränkning gentemot de israeliska beduinerna.

”Israels olagliga beslag av palestinsk mark och expansionen av bosättningarnas skapar omåttligt mänskligt lidande”, säger Seema Joshi, Amnesty International’s ”Director of Global Thematic Issues”, som menar de nämnda företagen påstår sig verka i en anda av ömsesidigt förtroende men att de i själva verket här bidrar till människorättskränkningar, till att krigsförbrytelser blir en turistattraktion.


DR slaktas: Mindre utländsk film, ”Kristna värderingar”, Dansk kultur och musik

Danmarks radio (DR) Foto: Tor Johnsson

DR, som står för både Danmarks radio och för dansk TV anpassas nu efter Dansk Folkepartis nationalistiska krav. Kunde samma sak hänt i Sverige om kakelmannen blivit statsminister?

En femtedel av DR:s budget och 382 jobb försvinner nu från DR efter den borgerliga regeringens uppgörelse med högerpopulistiska och främlingsfientliga Dansk Folkeparti.

2020 går DR från sex till tre marksända TV-kanaler och från åtta till fem radiokanaler.

Samtidigt omformuleras DRs uppdrag. Nu ska danska public service sprida dansk kultur och kristna traditioner. Det är ett förödande slag mot demokratin i vårt grannland.

DR får inte längre publicera fördjupande längre artiklar på sina sajter. Krav ställs på radion att ha en högre andel dansk musik i programutbudet. ”Utländskt drama” (som väl också omfattar film) ska skäras ner, liksom sport och underhållning.

I en gedigen och fyllig artikel i tidningen Journalisten redogör Hanna Lundquist för det som hänt. Särskilt obehaglig är den roll som de danska dagstidningarna spelat. Både enskilt och via branschorganisationen Danske Medier har de lobbat för att krympa public services digitala nyhetsförmedling.

 ”En krigisk retorik”, säger DRs generaldirektör Maria Rørbye Rønn till Journalisten om den danska debatten. Enligt henne var Danske Medier först med att föreslå en 25-procentig nedskärning, en siffra som Dansk Folkeparti sedan drev i förhandlingarna med regeringen.

Något liknande har också skett i Sverige, där tidningsutgivare i missriktat egenintresse hävdat att SR och SVT haft konkurrensfördelar mot dagstidningarna, utsatta för tidningskrisens hårda press.

Ur ett demokratiskt perspektiv gäller det rakt motsatta, menar jag. Med dagstidningarnas krympande redaktioner och deras bakom betalväggar inlåsta material är det än viktigare att public service svarar för en öppet tillgänglig nyhetsrapportering.

Slakten av DR är djupt obehaglig. I sammanhanget är det dessbättre längre än fyra kilometer över till det Danmark där naken högerpopulism får ett så stort genomslag – skriver jag.

Men så är det ju inte. Om kakelmannen, ja moderaternas Ulf Kristersson alltså, denne figur, fått bilda regering tillsammans med KD och med stöd av Sverigedemokraterna kunde vi hamnat i en dansk situation fortare än vad någon kunnat föreställa sig.

”Ytterkantspartierna”?

I debatten under den utdragna regeringsbildningen efter valet har Annie Lööf återkommande satt likhetstecken mellan vänsterpartiet och sverigedemokraterna, det som hon kallat ”ytterkantspartierna”, som om det vore två likvärdiga extrempartier.

Lööf och liberalernas Jan Björklund har inte kunnat ”välja sida”. Att ingå i eller ge stöd till en socialdemokratiskt ledd regering hade  inneburit ett beroende av ”ytterkantspartiet” vänsterpartiet, har det hetat. På liknande vis har (hittills) partierna inte gett sitt stöd till en m/kd-regering eftersom en sådan regering i varje fråga skulle vara beroende av ytterkantspartiet sverigedemokraterna.

Retoriken har pinsamt nog accepterats utan följdfrågor i både SR och SVT-sammanhang. 

Dagens vänsterparti med Jonas Sjöstedt som ledare har en ideologi som i mycket stor utsträckning påminner om Olof Palmes socialdemokrati. Partiets politik präglas av ett socialt, demokratiskt och antirasistiskt engagemang, där alla människors lika värde står i centrum.

Sverigedemokraterna 2018 är något helt annat, ett djupt antidemokratiskt parti utan respekt för alla människors lika värde. Partiet är fixerat vid nationalistiska och exkluderande definitioner av svenskar och svenskhet. 

Svenskar med rötter i andra länder stämplas som andra klassens medborgare, ofta med verbala sparkar om ”att resa hem”, vartdå hem?

Internationellt har partiet länkar till högernationalistiska partier i Europa. Många sverigedemokrater ser det ultranationalistiska Ungern som ett föregångsland.

I Danmark har systerpartiet Danskt Folkeparti drivit den danska politiken bortom all anständighet. Eller som Carsten Jensen skrev i söndags på HD:s kultursida, om att Danmark de senaste 20 åren ”utvecklat sig till en högborg för …högerpopulism …”.

I den svenska vardagen drabbas partiet varje vecka av nya skandaler. Senast handlade det om Klippan, där tre politiker med ett nynazistiskt förflutet i Nationalsocialistisk Front, NSF, först strukits från valsedlarna och sedan nu nomineras till ledamöter i nämnder och styrelser. Helsingborgs Dagblad har i dagarna rapporterat om detta.

En av dem är Andreas Olofsson, tidigare ledare för den lokala gruppen av NSF, i Klippan. Han är nu föreslagen som ordinarie ledamot i kommunstyrelsen och barn- och utbildningsnämnden. Två andra tidigare NSF-are blir nu ordinarie respektive ersättare i kultur- och fritidsnämnden. Hur kommer det att påverka till exempel konsthallen och biblioteket i samhället?

Folktandvårdens vinster ger sämre tandhälsa

Allt fler barn har dåliga tänder – måste sövas ner Foto: TT.

I tandvården i Skåne sövs tio barn i veckan – barnen har så många hål i tänderna att det inte går att behandla dem annars, rapporterar Sveriges Radio.

Tandhälsa har länge varit en klassfråga i välfärdslandet Sverige. De barn som lever i socialt utsatta familjer med sämre ekonomi har fyra gånger större risk för  kariesskador, enligt en ny avhandling.

Och det kommer att bli värre. I synnerhet i Skåne. ”Prischock för att laga tänder hos tandvården”, skriver HD/Sydsvenskan.

Det nya alliansstyret hade behövt höja taxorna med 15 miljoner för att nå ”avkastningskraven”. Men i stället höjs taxorna med cirka 50 miljoner. Det innebär att en priset för tandundersökning höjs med 165 kronor. Taxorna för tolv vanliga behandlingar ”höjs rejält”, med i snitt 20 procent.

Dolores Öhman (MP), styrelseordförande i Folktandvården höjer behandlingspriserna med i snitt 20 procent för att skapa högre avkastning åt företaget.
Bild: Sandra Henningsson 

Dolores Öhman (MP)  är styrelseordförande i Folktandvården. Hon betonar att det handlar om ett vinstdrivande företag som har ett avkastningskrav: ”Ett bolag som omsätter en miljard kronor kan inte ha nollresultat”.

Priset får utsatta grupper i samhället betala genom eftersatt tandhälsa, i all synnerhet barnen. Allt fler kommer inte att ha råd att gå till tandläkare.

Regionrådet Henrik Fritzon (S) arbetade under förra mandatperioden för billigare tandvård. Han är nu upprörd över de nya höjningarna.  

I socialdemokraternas budgetförslag för 2019 avsattes 15 miljoner för att sänka avkastningskravet på Folktandvården.

– Nu gör Folktandvården istället en mycket högre höjning än man behöver, säger Fritzon. ”Vi är oerhört kritiska till detta och bekymrade över ökande klassklyftor, att folk kan komma att avstå från tandvård för att de inte har råd.”