”Jag skulle vilja kalla detta en skräckhistoria och alla som jag berättat den för tror knappt att det är sant. Men precis så behandlas de äldre i Helsingborg.” ”Katastrof är bara förnamnet”.

På Min mening, Helsingborgs Dagblads insändarsidor, berättar signaturen ”En som hoppas på god omsorg av de äldre” om en anhörig, som flyttar från ett kortidsboende till ett äldreboende (dock inte till något av de önskade). Klockan 15 fick anhöriga ett samtal om placeringen. Nästa dag 10.30 hämtades den äldre av färdtjänst och fraktades utan medföljande personal till ett äldreboende, som inte besökts tidigare.

Beskedet till den äldre var att ta det som erbjöds, önskades något annat var det bara att ställa sig i vårdkön igen, längst bak. Valfrihet? Bara i politikernas plattityder. Skulle man behandla ett barn som ska börja skolan på samma vis?

Den som behöver flytta till ett vårdboende tycks inte ha någon reell valmöjlighet. Hur står det till inom äldre-”omsorgen”. Handlar det om omsorg och respekt för äldre människor – eller om ekonomistisk hantering, där de gamla avhumaniseras och behandlas som fraktpaket som utan omsorg kan skickas hit och dit hursomhelst?